TEST: Arturia AudioFuse

Nästa generations ljudkort?

Text: Gunnar E Olsson

Det verkar som att suget efter nya ljudkort aldrig tycks sina. Franska hård- och mjukvaruföretaget Arturia har nu presenterat sin version av det ultimata kortet för både hem- och storstudion.

I dag finns det en hel hop av ljudkort för desktop-bruk. En liten kloss, med en stor ratt på, och några kontakter. De flesta av dessa ljudkort har dock både en och två (eller flera) brister. Arturia beslöt sig för att försöka råda bot på det med det ultimata ljudkortet. Och vi beslöt oss för att ta reda på hur de lyckats med detta.

Arturia

Franska Arturias mjukvarusyntar är förstås mycket omtyckta, men man knoppade också ganska snart av sig som tillverkare av riktigt bra hårdvara. Under förra årets NAMM-mässa visade man dessutom upp ett ljudkort som hade en hel del likheter med andra kort för skrivbordsbruk, som Zoom TAC-2, Universal Audio Apollo Twin och några till.

Ljudkort förresten… De har ju inte många likheter med de instickskort som man förr placerade på speciella kortplatser i sin Mac eller PC. Idag är de flesta ”ljudkort” helt fristående och ansluts via USB-, Firewire-, eller Thunderboltkontakter.

I Arturia AudioFuse fall handlar det om att man från utvecklarnas sida bedömt att USB 2 har tillräckligt hög kapacitet för att kunna skotta det antal ljudkanaler det rör sig om fram och tillbaka mellan dator och ljudkort utan alltför störande latency (fördröjning). Från tillverkarens sida uppger man att man kan få ner en sådan ”round-trip” latency till 3 ms, och stämmer det bör det ju räcka för de flesta inspelningsbehov.

Något som man från tillverkarens sida också betonar är mångfalden av anslutningsmöjligheter. Här erbjuder AudioFuse fyra analoga ingångar, med separata linje- och mickförsteg (de sistnämnda har fått namnet DiscretePRO, vi får se om de kan leva upp till det), ADAT in och ut, S/PDIF in och ut (dessa dubblerar som Word Clock in/ut), MIDI in/ut (av utrymmesskäl via små stereotelekontakter; två adapterkablar följer med), 2 st RIAA grammofoningångar (hanterar alltså även skivspelare), 4 analoga utgångar (balanserad tele), och dessutom fungerar AudioFuse som en USB-hub med tre portar – idealiskt för att ansluta en extern hårddisk, dongle, och/eller USB-baserat MIDI-keyboard. Men detta är inte allt, det finns även möjligt att använda det man i studiosammahang kallar re-amping. Det innebär att man kan skicka ut en line-signal (till exempel en direktinspelad gitarr) till en extern förstärkare, som mickas upp och sedan spelas in på nytt. Det här förfarandet är något som även en mjukvarusynt kan må väldigt bra av. Dessutom har AudioFuse en insert-funktion – även det en gudagåva för de gitarrister som vill koppla in sina effektpedaler. 

På framsidan hittar vi två analoga ingångar via XLR/tele kombikontakter, och två hörlursuttag som dessutom är dubblerade, med både stora och små telejack. Resten av alla in- och utgångar hittar vi på baksidan.

View fullsize

Framsida

View fullsize

Baksida

Monitordelen och Audiofuse Control Center (AFCC)

Ovanpå apparaten finns två analoga reglage för insignalen på ingång 1 och 2. Dessa båda ingångar har dessutom både nivåmätare, omkopplare för 48 V fantommatning, fasvändning, dämpsats (20 dB pad) som dubblerar som boost, och instrumentingång. AudioFuse känner själv av om du ansluter en mick via XLR-kontakt, eller någon annan signal via telejacket. 

En central belägen ratt styr den totala utsignalen för lyssning, och där finns även omkopplare för vilken mix som ska skickas ut via lyssningen, vilka av de två högtalarpar man vill lyssna på, en knapp för att kolla din mix monokompatibilitet, samt en dim- och en mute-knapp. Dim dämpar utsignalen med 20 dB, och mute tystar den helt.

De båda hörlursparen har varsin volymratt, en knapp för att välja vilken av de båda cue-mixarna, eller main-mixen, som ska skickas ut via hörlurarna. Där finns även en mono-knapp, och en knapp för kommunikation med musiker/sångare (talkback). Det finns även en balanskontroll för att styra direktlyssningen (hur mycket direktsignal versus inspelad signal från datorn man vill ha i lyssningen). Man kan alltså styra rätt mycket direkt via AudioFuse, bland annat skicka en hörlursmix till artisten och en annan till en eventuell producent/tekniker.

Tanken var kanske från början att man skulle kunna hantera alla in- och utnivåer via de fysiska kontrollerna på AudioFuse, men det hade förstås gjort den ännu mer belamrad med rattar och knappar.

Det är där AudioFuse Control Center kommer in. AFCC är en mjukvara med vars hjälp man kan styra det mesta i AudioFuse, och den laddas lämpligen ner efter att man registrerat sin hårdvara hos Arturia. I AFCC kan man hantera ytterligare ingångar via ADAT och eller S/PDIF, välja word clock eller intern synk, välja samplingsfrekvens och en massa annat smått och gott (se bild 1). AFCC har bara ett fönster att hålla ordning på, det är rätt överskådligt och lättbegripligt, men jag tycker att det ibland kan vara svårt att se vilka (virtuella) knappar man tryckt in. De lyser upp i samma monokroma färgsättning som mjukvaran i övrigt. Här hade det varit bättre att använda en klart kontrasterande färg, som gul, grön eller röd. Sedan kan det ibland vara lite svårt att få överblick över vad som skickats ut till vilken mix, och så vidare. Vill man klämma in många funktioner i en hård- eller mjukvara, så kan det självfallet bli en aning komplicerat emellanåt.

Tips: När man ändå hämtar AFCC från tillverkarens hemsida kan man passa på att ladda ner den senaste firmware-uppgraderingen.

View fullsize

Arturia utvecklar egna komponenter

Utvecklingsteamet hos Arturia hade redan från början bestämt sig för att försöka uppnå så hög ljudkvalitet som det var möjligt. Det innebar att man satte teamet på att utveckla egna mikrofonförstärkare – de som fanns tillgängliga på marknaden ansågs inte bra nog. Det som till sist hamnade i AudioFuse kallar Arturia DiscretePRO Preamplifiers. För att ytterligare betona seriositeten hos AudioFuse skickar Arturia med ett protokoll där man visar uppmätta värden på just de micksteg som sitter i ditt exemplar av ljudkortet. I vårt fall var det rätt snygga siffror (jag blev speciellt imponerad av egenbruset på runt -131 dB). Visserligen ett A-vägt värde, men ändå…

Vad gäller AD-/DA-omvandlare valde man de bästa 24-bitars omvandlare man kunde hitta från AKM, och samplingsfrekvensen går självklart upp till 192 kHz. Arturia lade även ned stor möda på att få en stabil och jitter-fri intern klocka. Dessutom designade man sina egna potentiometrar för de analoga funktionerna. Allt detta handlar om att man ville bygga ett så bra ljudkort som det var möjligt – inom rimliga ekonomiska gränser.   

I arbete

För att kommunicera med omvärlden använder AudioFuse en USB-kabel med två vanliga kontakter i ena änden, och en micro-USB i andra. De två USB-B-kontakterna ansluts till din dator, och man använder båda kontakterna när man inte kan ansluta den medskickade nätdelen. Då får man tillräckligt med ström för att driva AudioFuse. I normala fall räcker det med en kontakt. Micro-USB-kontakten kopplas alltid in på baksidan av ljudkortet. Micro-USB känns lite klent som kontaktdon, och det kändes även som att den lilla kontakten satt lite trångt till bredvid kontakten för nätdelen. Under testperioden fungerade dock dessa anslutningar klanderfritt.

Arturia har valt att inte skriva egna drivrutiner för sitt ljudkort. Man använder istället generiska drivisar, och så kallade class compliant drivers. Det innebär drivrutiner som är inbyggda i operativet. På pluskontot kan man då notera att ett sådant kort fungerar som ”plug-and-play” för både Mac OS, Windows, Android, iOS, och Linux. Det är bara att tuta och köra! 

Arturia säger att man gjort detta för att användaren ska slippa alla krångliga installationer av drivrutiner. Men för att komma åt alla funktioner hos AudioFuse krävs ändå att man laddar ner och installerar AFCC-mjukvaran, så logiken är inte helt spikrak.

Visserligen är de flesta ”class-compliant” drivrutiner hyfsat stabila, men flera hårdvarutillverkare, som skriver egna drivisar, lyckas bättre med detta. Både Motu och Focusrite hör till den grupp som skrivit egna drivisar med bättre latency-värden än vad man kan få med operativets egna, men dessa behöver också uppdateras så snart operativet uppdaterats. Det problemet slipper man förstås med de drivrutiner som ingår i operativen. Nu är latencyn egentligen inte något att hänga upp sig på, när ljudkorten erbjuder direktlyssning på inspelningskällan. 

Jag testade att köra AudioFuse med en MacBook Pro av något äldre snitt, både med matning från den medföljande nätdelen, och via USB-sladden. Visserligen snor man då två USB-kontakter från datorn, men i andra änden får man tre nya USB-anslutningar via ljudkortets inbyggda USB-hub. Med enbart USB-matning kan man inte köra riktigt alla funktioner som funkar med den externa nätdelen, så det blir vissa kompromisser. Mer om detta hittar du i handboken och på tillverkarens hemsida.

Jag testade också att köra AudioFuse mot en iPad Air, men där stötte jag först på patrull. Tydligen var mitt senaste beta-operativ i den, inte fullt kompatibelt (dumt av mig!), men en inlånad iPad Pro med iOS 10.3.2 fungerade bättre. Dock kan ljudkortet vara kinkigt med i vilken ordning man ansluter de olika sladdarna. Följer man de anvisningar som finns på Arturias hemsida ska det dock inte vara något problem. 

Det faktum att AudioFuse går att köra tillsammans med både din telefon och ”padda” innebär förstås en enorm fördel för den som vill kunna ta med sig sin inspelningsutrustning vartsomhelst. 

För stationärt bruk går det även att koppla ihop två AudioFuse via ADAT-gränssnittet för att dubblera antalet micksteg och liknande. Under Mac OS kan du göra samma sak med hjälp av operativets inbyggda ”aggregate device”-funktion.

View fullsize

Snygge-looken

AudioFuse levereras i en mycket smakfull förpackning. Kartongen (och hela upplägget) påminner en hel del om Apples sätt att presentera sina produkter för konsumenten. Det här tänket går igen i både konstruktionen av AudioFuse och det faktum att man kan välja att få den i tre nyanser av gråsvart, eller som Arturia väljer att sälja in idén: i Classic Silver, Space Grey, och Deep Black.

Chassit är gjutet i ett stycke aluminium, en så kallad UniBody-konstruktion. Dels ger ju detta en väldigt stabil och tålig produkt, dels kan hela apparaten agera kylfläns, och det gör även att man kan stoppa in fler komponenter i ljudkortet, utan att lådan blir för stor. Nackdelelen är förstås att den kan bli riktigt varm när man kört den ett tag. Men det är ju en finess, inte en konstruktionsmiss, så AudioFuse ska fungera utmärkt trots att den blir het. En annan het detalj, men på ett annat sätt, är det fräcka locket som sitter ovanpå apparaten när man lyfter ur den ur sin kartong. Det är tänkt att fungera som ett stadigt skydd för alla rattar och annat ömtåligt på AudioFuse översida under transport. Även det är gjutet i aluminium och dessutom klätt på utsidan med läder i matchande färg.

En förbryllande detalj var att mellan locket och AudioFuse överdel fanns en gummiring, som mest hade en tendens att vara i vägen. Jag visste inte riktigt vad den var till för, men en titt på Arturias hemsida avslöjade att ringen enbart var till för att skydda delarna under transport. 

Det kan ju vara en fördel för konsumenten att AudioFuse kan levereras i tre olika färger, men sett ur återförsäljarens synvinkel innebär detta att man kanske får hålla tre gånger så många apparater i lager. 

Jag minns att det var en pina att försöka sälja in en maskin i palisander bara för att teakutförandet precis tagit slut, då jag jobbade i hifi-butik under 70-talet. Jag tror det hade räckt gott om AudioFuse endast levererats i ett enda utförande, men fransmännen kan ju det där med mode… Ingen blir lyckligare än jag om jag är ute och cyklar med mitt gnäll här. 

Ljudintryck och annat

Jag var mycket nyfiken på om Arturias egna DiscretePRO-micksteg skulle kunna leva upp till hypen. Jag testade att spela in med ett par bra mickar, och jag provade både akustisk gitarr och sångliknande inslag. När man smackar på med plektrum på en ackegura kan transienterna vara ganska avslöjande för hur micksteg klarar just transienter, och hur pass bra head-room man har i systemet. Och sång … ja, det är en helt annan femma. Tycker man att ens egen sångröst låter bra på inspelningen, har man endera förlorat en bit av hörseln/omdömet, eller också har man faktiskt ett bra ljudkort framför sig. Och visst låter AudioFuse bra. Lågt egenbrus och en öppenhet som tyder på låga distorsionsvärden. Dock kanske inte lika mycket head-room som vissa konkurrenter (Focusrite Clarett och Universal Audio Apollo, till exempel), men ändå bättre än många i prisklassen. 

Mest av allt slogs jag dock av det faktum att instrumentingången verkligen fungerar med en elgitarr. Det brukar oftast låta väldigt mycket tråkig, ”lajnad” gitarr, när man kör in en Strata direkt i instrumentingången på ett ljudkort – speciellt om det är en budgetmodell (på ljudkortet alltså, budgetstrator ratar vi väl). Men här lät det ypperligt. Med lite reverb var soundet mycket användbart, precis som det var. Det innebär att Arturia fått till det med anpassningen – såväl nivå- som impedansmässigt. Det kan också bero på att man byggt ett mer påkostat ingångssteg, där line/instrument respektive micksteg har varsin signalväg. Rätt ovanligt i sådana här sammanhang. Resultatet är i alla fall ypperligt! 

På minussidan får vi nog konstatera att AudioFuse blir ruggigt varm, men tanken är ju att den ska fungera som kylfläns. Jag hade också vissa problem med att få kontakt med kortet från datorn vid ett par tillfällen. På gnällsidan vill jag lägga till att jag tycker att vissa ”lampor” i knappar och liknande kunde vara mer lättlästa. Speciellt gäller det i mjukvaran AFCC, men även hårdvaran led lite av det här syndromet. ”Otherwise okay”, som man säger i Fawlty Towers.

View fullsize

Sammanfattning

Idag är det stenhård konkurrens mellan olika tillverkare av audio-interface. Visserligen är ljudkvalitet och andra gammaldags värdegrunder fortfarande viktiga, men många ljudkort på marknaden låter idag riktigt bra – även i budgetklassen. För att stå sig i konkurrensen måste man då både vässa kvalitetstänkandet och bjuda på allt fler och bättre finesser – det man i engelskspråkiga länder kallar features. Ljudkvalitén hos Arturia AudioFuse ligger i det absoluta toppskiktet bland de ljudkort man förväntas hitta i både hemstudio- och mer professionella sammanhang. Vad man däremot inte så ofta hittar i hemstudio-interface är den näst intill kompletta lista på features som AudioFuse bjuder på – och allt detta i ett mycket kompakt aluminiumchassi med ett rätt stiligt, läderklätt lock. Det faktum att den levereras i tre olika färger – Classic Silver, Space Grey, Deep Black – har jag ännu inte bestämt om jag vill lägga på plus- eller minussidan. 

Det låter riktigt bra, både om micksteg och annan elektronik, och det faktum att instrumentingången fungerade så otroligt bra med min Strata gör mig både upprymd och förtvivlad… Jag har ju redan alldeles för många ljudkort!

Plus

• Många anslutningsmöjligheter
• Massor av funktioner
• Utmärkta micksteg
• Instrumentingångarna fungerar ypperligt
• Fungerar som USB-hub
• Dubbla hörlursuttag med både små och stora telejack

Minus

• AudioFuse blir väldigt varm
• LED:arna i AFCC (mjukvaran) kunde vara mer lättlästa

Data uppmätt på testexemplaret (enligt tillverkaren)

MIC 1 EIN (A-vägt) -131,3 dBu; Frekvensomfång 20–20 000 Hz ±0,056 dB; Gain 2,1 till 75,3 dB
MIC 2 EIN (A-vägt) -130,9 dBu; Frekvensomfång 20–20 000 Hz ±0,056 dB; Gain 2,1 till 75.0 dB

Fakta

TYP USB-baserat ljudkort

MICKSTEG

INGÅNGSIMPEDANS 4 kΩ
MAX INGÅNGSNIVÅ +11 dBu
GAIN Från 3 dB till 76 dB, Boost mode: +10 dB, Pad mode: -20 dB
FREKVENSOMFÅNG 20 Hz till 20 kHz: <±0,08 dB
EGENBRUS (EIN): -130,7dBu (A-vägt)
THD+N -104 dB (A-vägt)

LINE-INGÅNGAR

INGÅNGSIMPEDANS 20 kΩ (symmetrisk), 10 kΩ (asymmetrisk)
MAX INGÅNGSNIVÅ +24 dBu
GAIN från -15 dB till 36 dB
PAD -20dB
FREKVENSOMFÅNG 20 Hz till 20 kHz <±0,08 dB
DYNAMIK 106 dB (A-vägt)
THD+N -101 dB (A-vägt)

INSTRUMENTINGÅNGAR

INGÅNGSIMPEDANS 1,1 MΩ asymmetrisk
MAX INGÅNGSNIVÅ +18 dBu
GAIN från -15 dB till 36 dB
PAD -20dB
FREKVENSOMFÅNG 20Hz till 20kHz <±0,08 dB
DYNAMIK 106 dB (A-vägt)
THD+N -101 dB (A-vägt)

INSERT

UTGÅNGSIMPEDANS 33 Ω
INGÅNGSIMPEDANS 10 kΩ
DYNAMIK 119 dB (A-vägt)
MAX UTGÅNGSNIVÅ +18dBu
MAX INGÅNGSNIVÅ +18dBu
THD+N -104 dB (A-vägt)

HÖRLURSUTGÅNGAR

UTGÅNGSIMPEDANS 33 Ω
MAX UTGÅNGSNIVÅ +10 dBu
DYNAMIK 102 dB (A-vägt)
THD+N -87dB (A-vägt)
SAMPLINGSFREKVENSER SOM STÖDS 44,1, 48, 88,2, 96, 176,4 och 192 kHz
PRIS 5 895 kronor
DISTRIBUTÖR EM Nordic, www.emnordic.se