TEST: HEDD Type 07

Vackert välljudande och tydlig tysk imponerar

En ny kandidat till hemmastudion med ambitioner, eller som mindre monitorer till den professionella studion har landat. Men visst ser de bekanta ut? Och behövs fler högtalare på marknaden? Vi testar HEDD Type 07 och konstaterar ”ja” på båda frågorna!

Det är nästan som söndagsskola vad gäller tre närbesläktade tyska högtalartillverkare. Först kom Adam, sedan Eva. Klaus Heinz och Roland Stenz grundade ADAM Audio 1999 och etablerade sig med den karakteristiska banddiskanten som senare blev populär även hos en del andra tillverkare. Stenz lämnade företaget 2011 och grundade EVE Audio som lanserat flera modeller som också påminner lite om ADAM:s. När sen den andra grundaren, Klaus Heinz, hade lämnat ADAM Audio kunde han inte hålla fingrarna borta från att designa fler högtalare och presenterade sina första modeller i början på 2016. Det är en aktiv sextummare och en aktiv sjutummare, med banddiskant enligt Heinz vidareutveckling av Air Motion Transformer-tekniken från 60-talet.

Företaget har alltså, sin ungdom till trots, en mer gedigen erfarenhet att bygga och utveckla med. Heinz har den uttalade ambitionen att tillverka neutrala, transparenta högtalare med precision och tydlighet för produktion. Under året presenterades även Type 30 som är en större mittfältare med två sjutummare, en fyratummare och banddiskanten. Det är en design som återfinns både hos ADAM och EVE, förresten. Men högtalarna är egentligen inte, ytliga likheter till trots, kloner eller likartade.

Slutsteg, materialval i både element och kabinett samt hur man faktiskt utformar banddiskanten är alla olika.

HEDD TYPE 07

Rakt framifrån är Type 07 spontant en ganska klassisk sjutums-baserad design. Sju tum stort bas/mellanregister-element är rätt vanligt i närfältshögtalare eftersom kabinettet kan göras litet nog att vara smidigt och lättplacerat men ändå hantera tillräckligt låga frekvenser för att vara användbar utan sub. HEDD Type 07 är snäppet större än ADAM:s A7X men är ändå rätt kompakt. Banddiskanten är infattad i en waveguide som kontrollerar spridningen samtidigt som den jämnare akustiska belastningen gör att den kan jobba redan från 2,4 kHz.

Det intressanta med tekniken här, utvecklad av Oskar Heil på 60-talet, är att den veckade banddiskanten inte rör sig ut och in som ett vanligt element. Istället kan man se det som att vecken drar ihop och ut sig med ljudsignalen, vilket leder till att bandet blir väldigt effektivt på att få luft att röra sig. Ytterligare fördelar är jämn impedans- och fasgång hos elementet.

“Det riktigt intressanta tycker jag är att man tillhandahåller kort för både Dante och AES 67.”

Baselementet är också utvecklat av HEDD själva och bygger på flera lager av ett onämnt material som satts ihop med en sorts kåda/lim till ett bivax-mönstrat skikt. HEDD menar att det är väldigt styvt, vilket är bra för att minska distorsion.

Det finns två 100 watt starka ICEpower klass D-förstärkare (ICEpower ägs för övrigt av Bang/Olufsen) i lådan för att driva basen respektive diskanten. Chassit är tillverkat i trä men täckt med en mattsvart gummiartad yta vilket också hindrar högtalaren från att glida runt. Man har valt att placera basreflexportarna på framsidan vilket ofta är bra, eftersom högtalaren då blir lite mindre placeringskänslig i min erfarenhet, särskilt om den måste stå mot en vägg.

Framsidan har också tre lysdioder, där mitten (grön) indikerar att den är påslagen, vänster diod (röd) blinkar vid klippning/överbelastning och höger (vit) lyser för synk via expansionsporten.

View fullsize

XLR, RCA, ström, inget särskilt att se… Om man inte räknar med alla möjliga sorters expansionskort att sätta in.

IN OCH UT

Den här modulen gör Type 07 till en av de första studiohögtalarna med nätverksteknik, och det finns kort för både Ravenna såväl som Dante.

Expansionsporten, ja. På baksidan av Type 07 finns förstås ljudingångar i form av XLR och även RCA, men till vänster på baksidan sitter en metallplåt som kan skruvas bort. I slotten kan ett Bridge-kort installeras, och nu blir det faktiskt lite innovativt här. Inte nog med att det finns ett AES/EBU-kort att tillgå så ska ett USB-kort komma (med analog vidarelänk till nästa högtalare) och ett trådlöst Bluetooth-kort har också utlovats. Men det riktigt intressanta tycker jag är att man tillhandahåller kort för både Dante och AES 67 (som Dante förvisso också kan stödja, oklart om Dante-kortet funkar i ett AES 67-system i dagsläget). Trots att marknaden för nätverksbaserat ljud har börjat lossna har det kommit väldigt få högtalare med nätverksstöd ännu. Genelec släppte en 8430 förra året och det finns ett antal installationsmodeller, men ju fler desto roligare! Tyvärr kunde vi inte få någon expansionsmodul till detta test.

Det går dock att konstatera att för tre av korten behövs bara ett kort. Dante, AES67- och USB-kortet är gjorda med analog vidarelänk medan AES och det trådlösa kortet i dagsläget inte har det och alltså kräver två kort per högtalarpar.

På baksidan finns också en ingångsväljare för RCA, XLR eller Bridge samt en steglös ratt för att ställa nivån på högtalaren. Steglösheten gör det tyvärr lite svårt att matcha högtalare mot varandra, så jag fick kalibrera med en mätmikrofon och testton.

Ström kommer in i högtalaren via en vanlig IEC-kontakt (apparatkabel) och har en fysisk knapp för att slå på eller av högtalaren.

LYSSNING

“Bas och lågt mellanregister är tydligt definierat av högtalarna trots deras storlek.”

Jag kopplar in HEDD-monitorerna i ett USBPre 2-ljudkort från Sound Devices och bläddrar lite i musikbiblioteket innan jag landar på lite fin orgelmusik från Piteås stora konserthusorgel. Bachs Ess-durpreludium, som jag själv spelat in så jag känner musiken väl. Första intrycket är att det är väldigt tredimensionella högtalare som återskapar en djup ljudbild. Efterklangen från det stora instrumentet flödar kring högtalarna. Det är en ovanligt generös ljudbild för att vara ett par närfältshögtalare, måste jag säga. Det låter inte ”högtalare” utan är väldigt avslappnat. Diskanten är vacker på ett naturligt sätt, fri från hårdheter eller obehaglig skarphet – och tro mig, det märks fort när det gäller orgelmusik…

Solopiano är intressant för att lyssna på hur attackerna hos det här slagverksinstrumentet med klaviatur egentligen uppför sig. Ett äldre instrument, ett fortepiano med läder istället för filt, har lite annorlunda klang och kan ibland avslöja konstigheter i lyssningen (om man inte tror att den annorlunda klangen är själva konstigheten). Klangen blir lite dämpad men samtidigt något hårdare. Högtalarna återger det här med stor detalj och klarar detta test bra. Dessutom återfinns samma goda rumsåtergivning av äkta akustik. Hittills är det ett mycket fint lyssningsintryck från HEDD!

Om vi växlar över till lite mer ös, hur ser det ut med klassisk rock? Toto, Queen, vidare till Queens of the Stone Age och varför inte Metallicas svarta. Jodå, det känns jämnt och fint över hela registret. Bas och lågt mellanregister är tydligt definierat av högtalarna trots deras storlek, och det är rätt lätt att avgöra balans mellan baskagge och bas även om högtalarnas placering givetvis kommer att ha stor inverkan på hur basåtergivningen blir. Så är det med alla högtalare och jag skulle inte säga att Type 07 är bättre eller sämre än någon annan ur den aspekten.

Det är intressant att poängtera hur väl Type 07 spelar bas vid låga lyssningsnivåer. Upplevelsen är nästan att de kompenserar för Loudness-effekten som gör att låga frekvenser upplevs som ännu svagare vid låga nivåer. Basen är supertydlig på exempelvis Daft Punks brottaralbum Get Lucky även när jag försöker undvika att väcka sovande småbarn.

Basen är riktigt imponerande tajt samtidigt som diskanten är luftig och ljudbilden njutbar.

Fem expansionskort är planerade idag, både för AES och USB men även för nätverkssystem och Bluetooth. Priserna varierar.

I PRODUKTION

Att balansera en mix och få den att matcha både frekvensmässigt och nivåmässigt är faktiskt rätt lätt i de här högtalarna. En annan skön sak är att det är lätt att komma in i, jag upplevde att inlärningstiden för högtalarna var kort. När det kommer till att lyssna på mikrodynamiska förändringar på enskilda ljudkällor, som en trumma eller bas som ska komprimeras, är det tydligheten och linjäriteten i systemet som uppskattas. Högtalarna gör det lätt att höra vad man faktiskt skruvar fram.

“Den spelar vackert men ändå tydligt, det är njutbart att lyssna samtidigt som de är neutrala för mixning.”

Att lägga efterklang på klassiska musikproduktioner är också en fröjd. Det är ofta lätt att det blir lite för mycket klang, vilket man brukar märka när man plockar upp mixen igen efter lunchrast eller någon dags paus. Här är Type 07 lite lika till sina egenskaper som mitt huvudsystem från ATC, där stereoparet kostar kring 150 000 kronor att jämföra med dessa för 13 000 kronor. Jag hör direkt om efterklangen limmar eller inte, om jag behöver förändra attacken eller längden på reverbets uppbyggnad och liknande.

Detaljrikedomen gör också att mixar kan ta lång tid att färdigställa – balanserande och eq:ande går fort att göra, men ofta är ju inte ljudkällor helt likadana hela tiden och så fort ett slag på virveln spelades lite för starkt så måste man ju dit och peta. Det är ju ett angenämt problem förstås – högtalarna ger dig ju bara mycket information och sen får du besluta vad du ska göra med den.

HEDD har vidareutvecklat banddiskanten som Oskar Heil uppfann på 60-talet. Diskanten är lätt, luftig och ren men samtidigt tydlig.

Behöver man finjustera mycket eq och nivåer långt ner i basen så saknas det sista krutet där nere för dessa högtalare även om de presterar riktigt, riktigt bra bas för sin storlek. Skulle jag leva på att göra EDM skulle jag vilja komplettera med en sub, men många kommer att klara sig oväntat bra utan sub. De här högtalarna spelar riktigt kärnfullt djupt ändå.

SAMMANFATTNING

Det är måhända lätt att luras av den anspråkslösa formen och likheterna med andra tyska tvåvägshögtalare, men jag måste säga att jag imponerats av HEDD:s sjutumsmonitor. Den spelar vackert men ändå tydligt, det är njutbart att lyssna samtidigt som de är neutrala för mixning. Jag ser inga svagheter över registret. Basen är fast, djup och väldefinierad, mellanregistren sitter där de ska och sticker inte ut någonstans – röster låter som de ska – och diskanten är vacker, tydlig och jämn.

Trots de analytiska egenskaperna är de också sköna att njutningslyssna i.

Det hade inte skadat med stegade kontroller för nivå- och akustikkompensationen, men det är ingen stor sak. Nu kan man ju finlira.

Lösningen med utbytbara ingångsmoduler är superbra, eftersom man inte behöver betala för portar man inte har behov av och dessutom kan uppgradera till nya tiders teknik i framtiden. Att man är bland de allra första att erbjuda nätverksljud till högtalare är spännande, även om vi tyvärr inte kunnat testa hur detta fungerar i praktiken. Det säger dock något om ambitionerna från det nystartade, lilla och kompetenta företaget!

Det finns mycket att säga om HEDD, men inte är det något negativt direkt (bortsett från det lite tråkiga utseendet). Det här är också två riktigt bra monitorer och det ska bli spännande att se vad Heinz lyckas ta fram för produkter i framtiden.

PLUS

Vacker och luftig ljudbild
Fast och kraftfull bas
Tydliga att arbeta i
Detaljerad och jämn diskant

MINUS

Inget

FAKTA

TYP Aktiv monitorhögtalare
INGÅNGAR 1 linjeingång (RCA), 1 linjeingång (XLR)
KONTAKTER 1 ström (IEC), 1 modulplats för ingångskort
TILLVERKNINGSLAND Tyskland
MÅTT 37 cm x 22 cm x 30 cm (H x W x D)
VIKT 10 kg
PRIS HEDD Type 07: 6 329 kronor/st, B1-DANTE input card: 2 339 kronor/st, B2-AES67 input card: 4 288 kronor/st, B3-AES3 input card: 2 195 kronor/st
DISTRIBUTÖR Golden Age Music, www.goldenagemusic.se