TEST: MARTIN 000-17 BLACK SMOKE, DC-28E & OM-42

Galet, grandiosa gitarrer

Text: Gunnar E Olsson

Under alla de 50 år som jag spelat gitarr, har jag velat lägga fingrarna på en Martin-gitarr. När jag nu äntligen får chansen blir det tre stycken!

Man skulle kunna skriva en liten bok om dagens tre testobjekt. Tyvärr har vi inte det utrymmet till vårt förfogande. Vi måste ju få plats med både ledare och annonser också, så det får bli en snabbgenomgång. Hoppas ni hänger med.

MARTIN GUITAR

C. F. Martin & Company har byggt riktigt fina akustiska instrument i 183 år, så det är inget fel på tradition och kunnande. Martin ligger bakom en mängd innovativa förbättringar inom gitarrbyggandet. Både den placering av ljudribborna som används idag (X-bracing), modeller där kroppen möter halsen vid det 14:e bandet, och själva Dreadnought-konceptet har sitt ursprung i Martins gitarrverkstad. Idag är man sedan en lång tid en av världens främsta tillverkare av akustiska gitarrer, och många världsledande artister uppträder gärna med en Martin på magen. Paul McCartney, Eric Clapton, John Mayer och Paul Simon är bara några få av dem.

PLEK OCH ”PLAYABILITY”

Plekmaskiner har använts hos Martin i tillverkningsprocessen under mer än åtta år, men vad är då Plek?

Plekmaskinen är resultatet av att en tysk gitarrist vid namn Gerd Anke inte var nöjd med det jobb hans lokale gitarrfixare i Berlin hade utfört på hans gitarr i mitten av 80-talet. Han hade strängrassel på några band och beslöt sig för att utföra jobbet själv och resultatet blev en (datorstyrd) maskin som både mäter upp hela greppbrädan och banden på gitarren, med strängarna korrekt stämda, och som sedan slipar banden där det behövs. Resten är, som man brukar säga, historia, och idag används plekmaskiner av de flesta gitarrtillverkare, och även många gitarrverkstäder. Naturligtvis underlättar dessa plekmaskiner det annars mycket tidsödande justerandet av hals, greppbräda och band vid gitarrtillverkningen. Det gör också att man bör kunna hålla en jämn kvalitet på dessa justerings- och slipjobb.

I en video om Plek och spelbarheten nämner Martins Fred Greene att stränghöjden på en nytillverkad Martin bör vara betydligt lägre än den var på äldre gitarrer – detta som ett sätt att möta den moderna elgitarristens behov och önskemål. Han berättar även hur Plek-maskinen har hjälpt till att förbättra spelbarheten på alla nybyggda Martin-gitarrer.

000-17 BLACK SMOKE

View fullsize

På NAMM-showen 2016 introducerade C.F. Martin & Co flera nya gitarrmodeller. Bland annat plockade man fram 17-serien på nytt. Den finns nu i flera olika storlekar och modeller, där halsen möter kroppen vid såväl 12:e som 14:e band. Vi har kikat på en av de senare varianterna.

Gemensamt för samtliga modeller i 17-serien är att konstruktionen är mycket lätt och att cellulosalacken är extremt tunn, det är faktiskt den tunnaste lack som Martin någonsin använt. Man har inte heller använt någon porfyllning till trät, för att ”det ska kunna väckas till liv av den svagaste beröring på strängarna”.

Gitarren finns i två varianter, dels en gammaldags, sunburst-modell, Whiskey Sunset, och dels en mattsvart modell som bär det passande namnet Black Smoke. Idag kikar vi på 000-17 Black Smoke.

000-17 är en nätt, liten gitarr. Den ringa vikten (1,8 kilogram) till trots är det ett väldigt resonant instrument. Både utseende och tonkaraktär leder tankarna till gitarrer från framför allt Gibsons katalog under 20- och 30-talet, men även svenska Levin finns med i tankarna när jag fingrar på gitarren. Många gamla bluesartister har suttit med ett liknande instrument i knät, och det är självklart att den vintagevåg som länge har dragit fram bland elgitarrtillverkare förr eller senare även skulle nå de akustiska gitarrerna. 

Locket till 000-17 är tillverkat av massiv sitkagran och sidorna är i massiv mahogny. Även halsen har mahogny som ursprung.

“I en inspelningssituation fungerar en gitarr med den här karaktären ypperligt, då den sticker ut fint i mixen.”

Samtliga gitarrer i 17-serien har försetts med något som Martin kallar modified low oval-hals, och samtidigt har den en så kallad high performance taper – som finns på allt fler av Martins modeller. Det innebär att greppbrädan har gjorts 1/8 tum (ungefär 3,18 mm) smalare vid 12:e band, jämfört med traditionella Martin-brädor.

Martin anser att detta är den mest bekväma hals man har producerat, och tanken är att man ska kunna spela på gitarren i många timmar utan att uppleva den trötthet som ofta uppstår när man spelar på andra halsar. Själv tycker jag kanske den känns aningen för tunn…

Både lock, sidor och hals har samma sammetsmatta, svarta färg. Kroppen har dock en kantlist, längs översidan, av ivoroid, en sorts celluloid. Även plektrumskyddet är av samma material. Både greppbrädan och stallet tillverkas av rosewood från Guatemala. De öppna stämskruvarna har åldrats för att ge ett mer vintageutseende, och även de gulnade knapparna på stämmisarna känns tidskorrekta. Översadeln och den kompenserade stallsadeln är gjorda i ben. Runt ljudhålet hittar vi en mycket diskret inläggning med varvade svarta och off-white-linjer.

Hantverksmässigt håller 000-17 hög klass. Dock kunde man ha lagt lite mer möda på att polera banden. De känns en aning sträva. Dessutom var stränghöjden för hög för spel längre upp på halsen. Även detta borde ha åtgärdats innan leverans.

Tonmässigt är gitarren verkligen rapp och snabb i attacken. Dock kan jag sakna en viss värme i botten. Det något betonade mellanregistret har dock vunnit många anhängare på sistone – jag har till och med sett flera professionella artister använda gamla Levin-guror av just den anledningen. Och i en inspelningssituation fungerar en gitarr med den här karaktären ypperligt, då den sticker ut fint i mixen. Vill man däremot ha mer värme och renare diskant i ljudet, bör man kanske välja en större Martin-modell.

PLUS

• Passar bra som bluesgura
• Utmärkta transientsvar
• Fungerar ypperligt för fingerspel
• En enkel vintage-design, som ändå känns modern
• Bra byggkvalitet

MINUS

• Kunde ha finjusterats bättre
• Priset

FAKTA 000-17 Black Smoke

View fullsize

KONSTRUKTION Enkel Dovetail halsinfästning
STORLEK 000-14, halsen når kroppen vid 14:e band
LOCK Sitkagran
TONRIBBOR X-Brace, skalloperade tonribbor av Sitka
BAKSTYCKE OCH SIDOR Mahogny
KANTLIST Ivoroid
HALS Utvalt ädelträ (mahogny)
HALSPROFIL Modified Low Oval
PLEKAD Ja
SADEL Ben
GREPPBRÄDA Rosewood
MENSUR 24,9 tum
ANTAL BAND 20
GREPPBRÄDANS BREDD VID SADELN 1 ¾ tum (44,45 mm)
BREDD VID 12:E BAND 2 1/8 tum (53,98 mm)
LÄGESMARKERINGAR Gula
FINISH PÅ LOCK, BAKSTYCKE, HALS OCH SIDOR Svart sidenmatt
STALL Rosewood
STRÄNGAVSTÅND VID STALLET 2 5/32 tum (54,77 mm)
STALLSADEL Kompenserat ben
STÄMMEKANIK Golden Age Relic Nickel
PLEKTRUMSKYDD Ivoroid
FODRAL Plywood Hardshell (5,6 kg)
ÖVRIGT Finns både som vänsterhänt modell och med inbyggd mikrofon som tillval.
PRIS 23 750 kronor
DISTRIBUTÖR Akustikken A/S, www.akustikken.dk

---

DC-28E

View fullsize

Näste man för rakning är en fullvuxen Dreadnought-modell, dock med undantaget att den på allmän begäran fått en cutaway på diskantsidan. Därav C:et i namnet. Många av konkurrenterna har ju haft detta som alternativ, men Martin har länge varit tämligen kallsinniga. Och där är jag nog egentligen lika skeptisk. Jag har lite svårt att förstå vad man har att göra ovanför 12:e band på en akustisk gitarr, med den höga stränghöjd, som man ofta stöter på däruppe. Nu har i alla fall Martin fallit till föga och man erbjuder en mängd olika modeller med cutaway, idag finns bland annat OMC-28E, DC-28E, GPC-28E, OMC-18E, GPC-18E, DC-35E, och OMC-35E, där C i samtliga fall betyder Cutaway.

E i namnet står för elektronik, och här rör det sig om ett toppsystem från Fishman, deras Aura VT Enhance. Micken är placerad under stallbenet, på vanligt Fishman-manér. Och kontrollerna är placerade, så de inte stör den akustiska upplevelsen, på insidan av ljudhålet. Batterifickan och telejacket sitter strax bakom axelbandsknoppen, vilket underlättar enormt vid batteribyte.

“Det gör den till en klassiskt ren och snygg Dreadnoughtmodell från Martin.”

Vad beträffar materialval har man här en greppbräda i riktigt mörk ebenholts, på en mahognyhals. Sidor och bakstycke är gjorda i indisk rosewood (lat. Dalbergia latifolia).

Ett svart, klassiskt plektrumskydd dekorerar locket i sitkagran, tillsammans med diskret snygga inläggningar runt ljudhålet, och längs kanten av locket. I linje med många andra Dreadnoughtmodeller har även det fullödiga bakstycket fått lagom diskreta dekorationer, både längs kanten och i mitten. Översadeln är gjord i ben, medan den kompenserade stallsadeln är gjord i vit tusq. Halsen har samma profil och avsmalningskoncept (taper) som 000-17.

DC-28E har en traditionell högglanslack (och det har vi absolut inget emot). Det gör den till en klassiskt ren och snygg Dreadnoughtmodell från Martin.

PLUS

• En mycket bra all-round-gitarr
• Varm och fyllig ton
• Fungerar utmärkt för både finger- och plektrumspel
• Ren och snygg Dreadnought-design, fast med cutaway
• Utsökt byggkvalitet

MINUS

• Kunde ha finjusterats bättre
• Priset

FAKTA DC-28E

View fullsize

KONSTRUKTION Dovetail halsinfästning
STORLEK D-14 med cutaway; halsen når kroppen vid 14:e band
LOCK Sitkagran
TONRIBBOR X-Brace, tonribbor av Sitkagran
BAKSTYCKE OCH SIDOR Indisk Rosewood
KANTLIST Vit
HALS Utvalt ädelträ (mörk mahogny), sidenmatt
HALSPROFIL Modified Low Oval
PLEKAD Ja
SADEL Ben
GREPPBRÄDA Ebenholts
MENSUR 25,4 tum
ANTAL BAND 20
GREPPBRÄDANS BREDD VID SADELN 1 ¾ tum (44,45 mm)
BREDD VID 12:E BAND 2 1/8 tum (53,98 mm)
INLÄGG I GREPPBRÄDAN Pärlemor
LÄGESMARKERINGAR Vita
STALL Ebenholts
STRÄNGAVSTÅND VID STALLET 2 5/32 tum (54,77 mm)
STALLSADEL Kompenserad vit Tusq
STÄMMEKANIK Chrome Enclosed Gear
PLEKTRUMSKYDD Svart
FODRAL Formgjutet hardshell
ELEKTRONIK Fishman Aura VT Enhance
ÖVRIGT Finns även som vänsterhänt modell
PRIS 36 995 kronor

---

OM-42

View fullsize

Och när man inte trodde att det kunde bli så mycket bättre, är det dags att plocka fram OM-42. Allt andas kvalitet hos detta instrument. Allt från det frikostigt smyckade locket och greppbrädan till den utsökt välbalanserade tonen.

Även här har vi solid indisk rosewood i bakstycke och sidor, ett lock i sitkagran, en fantastisk finish, och en bredare dovetail-infästning av halsen. Och som om inte det vore nog har hela gitarren smyckats med allahanda urtjusiga inläggningar. På huvudet har den en logga bestående av abalone-inläggningar, i greppbrädan hittar vi både snöflingor och annat vackert i samma material och runt hela locket, och kring ljudhålet, har man dekorerat på samma makalösa sätt. (Abalone är en havssnigel, vars skal man använder för inläggningar. På svenska kallas den även havsöra.)

Men även om OM-42 är vacker som en handgjord 1700-talsmöbel är det framför allt tonen i instrumenten man mest reagera på. Den har allt! En tydlighet, snygga transienter, en värme, en mjukhet, en perfekt balans i hela tonregistret. Men det är klart … smakar det så kostar det. Du får lägga upp drygt 62 tusen kronor, om du vill ha en sådan pjäs med dig hem. Men det är frågan om det inte är värt det. Suck!  

PLUS

• Passar till all form av musik
• Dynamisk, och fullödig ton
• Snyggast i stan – en ren praktmöbel
• Svarar ypperligt vid både finger- och plektrumspel
• Allra högsta byggkvalitet

MINUS

• Priset

FAKTA OM-42

View fullsize

KONSTRUKTION Dovetail halsinfästning
STORLEK 000-14; halsen når kroppen vid 14:e band
LOCK Sitkagran
TONRIBBOR X-Brace, skalloperade tonribbor av Sitkagran
BAKSTYCKE OCH SIDOR Indisk Rosewood
KANTLIST Ivoroid
HALS Mahogny
HALSPROFIL Modified Low Oval, Standard Taper
PLEKAD Ja
SADEL Ben
GREPPBRÄDA Ebenholts
MENSUR 25,4 tum
ANTAL BAND 20
GREPPBRÄDANS BREDD VID SADELN 1 ¾ tum (44,45 mm)
BREDD VID 12:E BAND 2 1/4 tum (57,15 mm)
INLÄGG I GREPPBRÄDAN Abalone, snöflingor och kattögon
LÄGESMARKERINGAR Svarta
KANTLIST LÄNGS HALSEN Ivoroid med Multi-Stripe
FINISH PÅ BAKSTYCKE, HALS OCH SIDOR Blank
STALL Ebenholts
STRÄNGAVSTÅND VID STALLET 2 ¼ tum (57,15 mm)
STALLSADEL Kompenserat ben
STÄMMEKANIK Gold Open Gear
STALLPINNAR Vit plast med Abalone-prickar
PLEKTRUMSKYDD Imiterat sköldpaddsskal
FODRAL Formgjutet hardshell
ÖVRIGT Finns både som vänsterhänt modell och med inbyggd mikrofon, som tillval.
PRIS 62 550 kronor

---

TON OCH SPELBARHET

Jag mätte upp en stränghöjd på bassidan på DC-28E på 3,85 millimeter vid 12:e band, 3,4 millimeter på 000-17 och 2,5 millimeter på OM-42. Som jämförelse har min gamla asiatiska, akustiska gitarr 2,15 millimeter på bassidan, utan att skramla det minsta i strängarna. Man borde alltså kunna justera ner stränghöjden en hel del, på de två första modellerna. OM-42 känns däremot väljusterad med sina 2,5 millimeter.

Apropå ton, så väger det något enklare fodralet till 000-17 hela 5,5 kilogram. Jämfört med gitarrens 1,8 kilogram blir det nästan lite fånigt. Kanske borde Martin ha levererat den med samma typ av ultralätta formgjutna fodral som de övriga två gitarrerna begåvats med. Dessa landar istället på 3,8 kilogram. En klar förbättring.

Tonmässigt tycker jag att 000-17 bäst lämpar sig för fingerspel. Tar man fram plektrumet och dunkar på, blir tonen en aning skrällig och alltför påträngande. Men det är klart … det finns folk som gillar det också. DC-28E fungerar ypperligt till det mesta, som en klassisk Dreadnought. Den ger en varm fyllig ton i botten och en behaglig diskant som aldrig riskerar att ta överhanden. Förstärkt via Fishman-systemet låter den en aning kallare i tonen. Som de flesta system man placerar under stallbenet har det sina tonala tillkortakommanden, men, det måste sägas, det låter bättre än många andra jag provat med liknande system. Två bra kondensatormickar låter alltid bättre, men för scenbruk är detta förstås en ypperlig kompromiss.

Sist men absolut inte minst… OM-24 är inte bara ett otroligt vackert instrument. Det låter lika snyggt som det ser ut. Ett ytterst välbalanserat ljud, där basen har en fasthet, som kanske de större modellerna saknar, och med ett fjäderlätt mellanregister, och den skiraste diskant man kan önska sig.

SAMMANFATTNING

För mig har alltid Martin varit ett namn som nämnts med största vördnad i gitarristkretsar. Namnet har stått för en lång tradition av högsta byggkvalitet och ton, bland akustiska gitarrer, så länge jag har levt … plus ytterligare drygt hundra år. Prismässigt har man långa tider fokuserat på det högre skiktet, och även idag riktar man sig främst till professionella musiker, eller i alla fall gitarrister med en välfylld plånbok. Det har funnits undantag längs vägen, där man försökt lansera olika budgetmodeller, men där är förstås konkurrensen från Kina och övriga Asien benhård.

“Hade jag vunnit 62 550 kronor på Lotto hade jag definitivt vetat vad jag skulle investera i.”

Ingen av de modeller vi kikat på idag hamnar dock i budgetsegmentet, så man bör kunna förvänta sig ett hantverk av allra yppersta klass. Det stämmer också i mångt och mycket. Bandning, dekorationer, byggkvalitet och materialval hamnar alla överst på prispallen. Det finns dock några små blemmor på den i övrigt välputsade vapenskölden. Jag tycker att man, med hjälp av Pleksystemet, bör kunna få ner stränghöjden en bra bit på de två billigare modellerna. Likaså tycker jag att den något sämre poleringen av banden på dessa modeller sänker betyget en aning. Det går självfallet att åtgärda detta i användarledet, men det borde har fixats innan leverans.

I övrigt har de tre gitarrerna var sitt givet användningsområde i min bok. Modell 000-17 skulle jag använda till mina Robert Johnson-hyllningar. Blues, americana och alt country är givna specialiteter för detta instrument. DC-28E skulle fungera fantastiskt bra till folkmusik och bluegrass – både i studio och på scen – och som trubadurinstrument för en driven singer/songwriter. OM-24 skulle fungera till allt det ovanstående och lika mycket till. Det är ingen tillfällighet att en av mina absoluta favoritgitarrister John Mayer ofta setts med en OM-modell. Hade jag vunnit 62 550 kronor på Lotto hade jag definitivt vetat vad jag skulle investera i.