TEST: Universal Audio OX Amp Top Box
Universal Audio OX Amp Top Box
SYSTEMKRAV för OX Amp app
OX Amp Top Box
Apple Mac eller iPad
macOS: Sierra eller High Sierra
iPad: iOS 11
Wi-Fi-uppkoppling till internet för att kunna registrera OX (endast en gång)
Drömmen har alltid varit att kunna spela in en elgitarr – precis som den låter genom en bra förstärkare – utan att riskera att bli vräkt från sin lägenhet. Många har försökt, och en och annan har blivit vräkt, men nu ska det bli ändring på detta. Vi testar Universal Audio OX.
Problemet med en rörförstärkare är ju att de låter som bäst – i alla fall i en gitarrists öron – när man skruvar upp volymen rätt rejält. För de allra flesta är detta ett koncept som tyvärr inte funkar särskilt bra, om man inte bor tämligen enskilt, gärna långt in i skogen. Bor man i lägenhet kan man i regel glömma det där med att spela tämligen högt på elgitarr. Grannarna brukar sällan uppskatta sådana tilltag. Och i slutänden finns det oftast även en hyresvärd som har synpunkter på hur högt det får vara. En rörförstärkare behöver en rejäl last för att fungera, och i regel är det en högtalare som erbjuder den lasten.
KORT HISTORIELEKTION
Ett alternativ är förstås att hitta något annat elektroniskt underverk som låter som en rörförstärkare, men som ändå inte behöver lastas med en högtalare, för att inte utgångstrafon ska kasta in handduken. Och sådana har vi sett ett antal av under andra halvan av förra århundradet. Små transistor-, eller IC-bestyckade manicker som låter dig använda ett par hörlurar för att njuta av ditt skönspel. Genom tiderna har det dykt upp ett rätt stort antal av sådana alternativ.
Men det finns även folk som har försökt ersätta högtalaren med olika kombinationer av effektmotstånd och annan elektronik. En kille som labbat med olika varianter av de här elektroniska skapelserna är Tom Scholtz. Han fick sig ett namn i början av 80-talet som gitarrist i bandet Boston, och som lite av en elektronikguru. Det första jag hörde talas om, som kom från hans elektronikverkstad var en liten box som bar namnet Rockman, en liten homage till Sony eftersom den påminde om de då omåttligt populära Walkman-bandspelarna – i Sverige kallades dessa bärbara musikmaskiner av någon outgrundlig anledning för Free-Style, så kopplingen till gitarrburken blev lite luddig. Storleken räknades i alla fall på den tiden, så även Rockman blev ruggigt populär. Dessutom var den faktiskt rätt rejält utrustad, trots det lilla formatet. Den hade en inbyggd förstärkarsimulator, stereo-chorus och eko. Den erbjöd två ”rena” ljud, plus ”edge” och dist. Den hade ett telejack för elgitarr eller keyboard, en aux-ingång samt två hörlursutgångar. Den drevs av åtta penlightbatterier eller en separat batterieliminator. Bland dem som använde Rockman för inspelning hittar vi bland andra brittiska hårdrockbandet Def Leppard som använde den till sin platta Hysteria.
Rockman släpptes 1982, men redan två år innan hade Bostongitarristen presenterat något som han kallade Tom Scholtz’s Power Soak (kraft-dränerare” låter inte ens hälften så fräckt, men det var just vad den var).
Det var en dämpsats kombinerat med en del annan elektronik, som man kunde koppla mellan förstärkare och högtalare, för att på så sätt sänka lyssningsnivån trots att förstärkaren gick på fullt skaft. Under åren efter den första versionen släppts dök både nya versioner av Scholtz Power Soak och ”kloner” på dessa från andra tillverkare upp på marknaden. Det har förstås även dykt upp apparater där du kan koppla ifrån högtalaren helt och hållet, och lyssna, eller spela in, via din förstärkare med hjälp av hörlurar. Där nånstans kan vi börja dagens test…
OX AMP TOP BOX
Som vi berörde lite snabbt här ovan, behöver en rörförstärkare se en viss last för att den inte ska ”skena”, bränna utgångstrafon, eller mer eller mindre förintas. I högtalaren har den en viss impedans, som motverkar detta, men impedanskurvan är också frekvensberoende, så för att kunna imitera högtalarens sätt att lasta slutsteget på bästa möjliga sätt räcker det inte med att koppla in några kraftiga resistanser/effektmotstånd. Man behöver en så kallad reaktiv last, bestående av en kombination av resistanser och kapacitanser (kondensatorer), och det är där Universal Audio OX kommer in.
Det finns visserligen andra tillverkare som presenterat liknande lösningar före Universal Audio, men här är man kaxiga nog att påstå att man i OX har världens bästa reaktiva Load Box. Dessutom hävdar man att OX Amp Top Box är ett komplett inspelningssystem för gitarr. Vi får definitivt undersöka den saken.
Det finns idag ganska många lådor som fungerar som reaktiva load-boxar. Det finns de där man även har högtalarsimuleringar – bestående av allt från enkla filterhistorier till avancerade emulerade varianter, och allt där emellan. Det finns förstås även mjukvara som kan göra en massa variationer på allt detta. Men i OX hittar vi allt detta i en och samma burk.
REAKTIV ELLER RESISTIV LAST
När man ansluter en högtalare – det här gäller förstås även den inbyggda högtalaren i en komboförstärkare – till en rörförstärkare får den en helt unik koppling till denna. Mellan högtalaren och förstärkaren kan man mäta upp den speciella impedanskurvan, som är olika beroende om det är en ensam 12:a (som i min öppna kombo), eller till exempel en 4-12:a i en sluten låda. Hur allt detta samverkar – förstärkare, kabinett, och högtalare – försöker man efterlikna i en ”reaktiv load-box”. Den kan alltså sänka utsignalen till högtalaren utan att påverka impedanskurvan. Det gör att man kan behålla tonkaraktären hos förstärkaren även vid låg högtalarvolym. Hos en resistiv load-box upplever man så gott som alltid att både tonen och spelkänslan påverkas. Ljudet känns ofta komprimerat, odistinkt och murrigt.
DEN OPTIMALA GITARRBURKEN
Utseendemässigt påminner OX rätt mycket om 60-talets high-end hifi-förstärkare – inte helt olik en gammal Quad. Sobert grå, med en front i brunt och silver, och en liten dekorativ ram i ett trevligt ljust träslag. Men inuti är den riktigt ”mean and dirty”, i dess mest positiva bemärkelse. Men än så länge dröjer vi oss kvar vid utsidan, närmare bestämt baksidan. Där hittar vi alla anslutningar utom hörlursuttaget, som man bestämt att det är mest praktiskt att placera på apparatens framsida.
Baktill hittar vi en strömbrytare, en 4-polig kontakt för anslutning av nätdelen, 3 olika USB-kontakter, som dock inte används, digitala utgångar (både phono-, och Toslink – dock endast 44,1 kHz), en telekontakt för fotomkopplare (används inte heller), telekontakt för anslutning av högtalare – med tillhörande impedansväljare (4, 8, eller 16 Ohm) – ingång från förstärkare (tele), samt två line-/monitorutgångar (balanserade telejack). På baksidan hittar vi även apparatens specifika wifi-adress, och lösenord. Det finns även en lysdiod som ger info om vad som försiggår på wifi-sidan.
På framsidan hittar vi förutom det redan nämnda hörlursjacket även en volymratt för detta. Utöver den finns en sexläges omkopplare där man väljer de olika ”riggarna” (sex kompletta ljudinställningar), en ratt för att reglera mängden ambiens i ljudet (Room), en stegad volymratt för det ljud som går vidare till högtalaren, samt en steglös ratt för line-/monitornivån. En liten lampa talar även om när apparaten är på.
I ANVÄNDNING
I bruxen är man noga med att berätta hur man ansluter OX till en förstärkare och högtalare. Det är naturligtvis oerhört viktigt att följa dessa instruktioner till punkt och pricka. Annars kan man förstöra sin surt förvärvade, och dyrt älskade, rörförstärkare. Det är också viktigt att man använder en oskärmad högtalarsladd mellan både OX och din egen högtalare, och mellan förstärkaren och OX. Dessa sladdar har helt andra egenskaper än en vanlig gitarrsladd. OX jobbar alltså med en signal som ligger på högtalarnivå – alltså rejält mycket högre än den line-signal man normalt använder för att skicka ljud mellan olika ljudapparater. Du kopplar din gitarrsladd som vanligt, rätt in i förstärkaren, eller via stompboxar.
Men låt oss kika lite på vad OX kan erbjuda en trångbodd gitarrist. Med OX ska du alltså kunna spela så högt din förstärkare klarar, och få det sound du tidigare bara kunnat få fram i repan, eller på scen – utan att det hörs något från högtalaren, om du inte vill det förstås. Högtalarvolymen har sex lägen, där det första (0) ger just noll i volym. Övriga fem steg höjer volymen med 6 dB/steg. Utöver detta kan du alltså även påverka det ljud du hör, både genom att välja någon av de sex fabriksinställda riggarna, och genom att ge dessa lite mer rumskänsla med hjälp av ”Room”-ratten. Den tar hjälp av en inbyggd, tämligen diskret DSP-enhet för att åstadkomma en trovärdig rumskänsla – naturligtvis i stereo, liksom alla övriga effekter i OX.
Enbart dessa möjligheter skulle kunna räcka för att förströ den mest förhärdade strängbändare under åtskilliga timmar. OX kan dock så mycket mer, och för att kunna åstadkomma detta tar man till det man är riktigt bra på: mjukvara. Det finns en alldeles förträfflig app både för din stationära dator (Mac OS X) och din iPad (iOS). Det finns tyvärr ännu ingen mjukvara för iPhone, och inte heller något för Windows-, eller Android-användare. Det lär dock komma…
OX OCH WIFI
Det är alltså i mjukvaran det händer. Det finns förstås massor av sådan även inuti OX, men för att komma åt alla inställningar behöver man en av (eller båda) apparna, och de är förstås helt gratis. Med dessa appar kan man justera en mängd olika parametrar i OX, via OX:s inbyggda trådlösa (wifi-) nätverk. Du kan även ladda in en ny uppsättning ljudinställningar (Riggar), endera ur det digra biblioteket av fabriksinställningar, eller från de inställningar du själv redigerat, eller åstadkommit från ”scratch”.
Du måste dock först registrera din OX för att kunna köra apparna. De går nämligen ut och kollar på nätet att din OX är registrerad, innan du kan få kontakt med den via apparna. Och det kan ju faktiskt vara rätt vettigt. Annars vore det enkelt för den illasinnade ljudmarodören (eller konkurrenten) att gå runt på musikaffärer där OX demas, och redigera alla ljuden så de låter helt tiltat. Eller kanske ge sig på grannens OX, när man tröttnat på att höra dess välljud genom väggarna. (Okej, det var kanske en aning långsökt.)
Hursomhelst… när du väl gjort detta kommer du åt alla inställningar både i RIG- och ROOM-biblioteken. Du har 100 riktigt trevliga fabriksinställningar att utgå ifrån. Sedan kan du skapa ett nästintill oändligt antal egna inställningar och spara hundratals av dessa på din dator eller i paddan. Sedan kan du förstås enkelt skicka över dina egna uppsättningar ljud till de sex platser som står till förfogande i OX-hårdvaran. Du kan förstås lika enkelt skapa ett gäng olika uppsättningar, som du lätt plockar fram för dina olika behov. En uppsättning med sex olika ljud för studion, en för live-bruk, och så vidare… och så en för att bara sitta och njuta och gotta sig åt hur bra OX låter – inte att förakta. Och allt detta fungerar smidigt tack vare OX:s inbyggda wifi-anslutning.
Det finns många mickar att välja bland, för de tre olika mickpositionerna.
OX-APPARNA
Vad är det då för parametrar man kommer åt i apparna? Jo, i apparna skapar man en helt egen virtuell gitarrförstärkarmiljö, med rum, olika högtalare, mikrofoner och diverse effekter. Hur smidigt som helst. Till att börja med bestämmer man vad man vill ansluta sin förstärkare till. Där kan man välja bland 17 olika högtalarlådor med vintage, NOS, eller moderna högtalarelement. Därefter har man åtta olika mikrofoner att använda för när- eller medeldistansmickning av högtalarlådan. Till detta adderar man sedan sex olika mickuppsättningar för att ta upp det imaginära rum högtalaren placerats i.
De olika högtalaremuleringarna låter riktigt bra. Och du har många att välja bland.
Som grädde på moset kan man sedan addera ytterligare en handfull verktyg för att finslipa det gitarrsound man är ute efter. Där hittar vi eq, kompressor, delay och ett plåtreverb.
Du kan sedan skapa en hel hoper egna kompletta gitarrinställningar, och spara dessa i din dator eller iPad. Du kan också skicka över sex egna favoritsound till hårdvaran OX, som där kan ersätta de sex fabriksinställningar som finns där när du köper OX. Men som vi tidigare nämnt finns ett hundratal fabriksinställningar att använda som de är, eller att ha som utgångspunkt för ditt eget rattande.
De effekter som ingår är förstås heller inte vilka skitprylar som helst – det hade man förstås inte väntat sig från ett företag som ligger så långt framme i utvecklandet av egna effektpluggar som Universal Audio.
Även vad gäller högtalarsimuleringarna pratar vi om ljud av absolut top-notch kvalitet. Där använder sig UA av något de kallar Dynamic Speaker Modeling. Man hävdar att den metoden kan återskapa hur en högtalare beter sig vid olika belastning, hur den bryter upp när man matar den med starkare signal, och så vidare. Allt detta på ett mer realistiskt sätt än det mer statiska beteende man får fram med convolving-teknik och impulssvar-metoden. Och visst låter dessa högtalare riktigt realistiskt. I OX-appen finns till och med en ratt (Speaker Breakup) för att reglera hur mycket du vill att de virtuella högtalarelementen ska just ”vika” sig.
Endera väljer du en grafisk eq…
I appen ingår en liten mixerdel där du bestämmer hur mycket av varje mick ska höras i den totala mixen. Du väljer där även vilka mickar du vill använda, hur de placeras, om du ska använda ett basavskärningsfilter, separat eq för varje mick, panorering, samt volym, och både mute- och soloknappar. Till detta har du en mastersektion där du också kan stoppa in eq – i två varianter: grafisk eller touch. Där hittar du även en variant av Universal Audios 1176SE Limiting Amplifier, en alldeles förträffligt användbar kompressor. Här finns även delayet, som dubblerar som chorus och lite annat smått och gott, samt plåtreverbet.
Ytterligare en finess är att man kan spara inställning hos den fysiska kontrollratten för rumsakustik (Room) som finns på OX i de inställningar du spar i OX-appen. Denna effekt hör du via hörlursutgången och de andra utgångarna, dock inte via den signal som sänds till högtalarutgången, och det är ju ett vettigt beslut från tillverkaren.
TILL SAKEN!
Ja, jag förstår att ni väntat på att få höra hur det låter… Det är ju lite pyssel i handhavandet innan man kommer igång. Och det är väldigt noga att man följer instruktionerna här. Annars kan det gå alldeles åt pipan. Det allra viktigaste är att se till att du har någon form av last inkopplad till din förstärkare innan du sätter igång den. I det här fallet är det OX som måste anslutas till förstärkarens högtalarutgång, innan strömmen slås på. De flesta komboförstärkare har ju tack och lov även urkopplingsbar sladd mellan förstärkaren och den inbyggda högtalaren. Det är den vägen man ska ansluta OX. Från förstärkaren till OX, och sedan vidare tillbaka till högtalaren, om man vill att den ska låta. Och det låter bra! Till och med jävligt bra, om ni ursäktar kraftuttrycket. Jag har lyssnat på en hel del burkar av det här och liknande slag, men hitintills har jag inte stött på något som låter tillnärmelsevis lika bra. OX seglar förbi de andra optimistjollarna på banan, som om den vore försedd med en femhundrahästars Mercurymotor! Jag hade tillfälle att prova OX med tre olika förstärkare, en trettio år gammal Fender Princeton II-kombo, en modernare Marshalltopp, och en gammal rörtopp från FBT, som gitarrgurun Åke Björnstad moddat med toppenresultat. I alla dess fall lät OX alldeles utsökt! Det var även mycket frapperande hur härligt befriat från brum och brus OX är, det var nog den största överraskningen.
Den lät även den speciella karaktär som varje förstärkare uppvisar skina igenom på ett högst påtagligt sätt. Som exempel viker sig min Princeton rätt snabbt vid volympådrag, och det hördes tydligt i OX att nu knäar förstärkaren. Om man ska påpeka (inte anmärka!) något, så är det nog det faktum att OX i viss mån förstärker de små egenheter som förstärkaren uppvisar. Detta kan ha att göra med exakt hur OX lastar förstärkaren, men detta är bara min personliga gissning.
Redan med volymen på 3, började tonen bli lite rundare i min Princeton. Här kan förstås Speaker Breakup-ratten i OX-appen både förstärka och avhjälpa något av den här effekten. Både Marshall- och FBT-topparna gick betydligt renare, även med rätt generösa volympådrag.
Men som sagt, det låter ju så bra! Med single-coil-mickar kan man verkligen få fram det skira Knopfler-soundet, och med humbucker-mickar skitar förstärkarna till sig, precis som de ska. Ja, jävlar!
Det finns också så många bra Rigg-inställningar bland det hundratal som UA bjuder på från fabriken, att man bara blir så överlycklig. Skitiga ljud, rena ljud, torra ljud, ljud som dränkts i delay och reverb. Allt finns på plats, och du skapar så enkelt dina egna favoritinställningar. Jag vill bara inte sluta!
SAMMANFATTNING
Men allt har en ände, och för mig blev det väldigt abrupt. På grund av den stora efterfrågan på dessa fantastiska ljudmaskiner ville generalagenten plötsligt ha tillbaka testexemplaret. Jag grät hela vägen till poststationen.
Universal har med OX lyckats skapa den perfekta gitarrproduktionsburken, förutsatt att du redan har en bra förstärkare förstås. Har du det, ger OX dig allt det andra du behöver. En väl fungerande reaktiv loadbox, ett gäng utmärkta högtalaremuleringar, mickar att micka upp dessa med, eq, kompressor, delay och reverb – och alla ingående komponenter verkar väl genomtänkta. Till detta adderar man appar med ett intuitivt och lättarbetat gränssnitt, trådlös kommunikation mellan appar och hårdvara, och ett klassiskt snyggt utseende. Jag saknar faktiskt inget! De gitarrpedaler man har, kopplar man före förstärkaren, precis som vanligt. Och allt låter väldigt bra!
Men smakar det så kostar det. Universal OX är inte billig. Men med tanke på vad man får för pengarna är det också svårt att hävda att den är dyr. Men tretton tusen kronor är rätt mycket pengar – i alla fall för en fattig frilansmusiker. För de gitarrister som turnerar flitigt, eller jobbar mycket i studio, är UA OX ett verktyg som snabbt jobbat in sin kostnad. För gitarristen med hemstudio i en lägenhet skulle OX också vara det perfekta redskapet. Inget mer gnäll från griniga grannar. Perfekt ljud med rejält häng – om det är det du föredrar – eller super-clean, om du är lagd åt det hållet. Och allt detta med inställningar som du lätt plockar fram, eller sparar i en app, varje gång du behöver det. Så jävla bra (nu svor jag igen, sorry!)!
Jag skulle aldrig åtagit mig att testa OX. Nu är det kört. Jag undrar om min lokale musikhandlare kan tänka sig att ta min gamla Volvo 245 i inbyte?
PLUS
Låter så j-a bra!
Massor av anslutningsmöjligheter
Utmärkt högtalarsimulering
Du kan använda din egen högtalare som lyssning
Bra eq, kompressor, delay och reverb
Apparna fungerar förträffligt
Känns som ett riktigt rejält bygge
MINUS
Jag är lite bekymrad över priset, men annars, inget…
FAKTA
TYP Komplett inspelningsverktyg för gitarr
INGÅNGSKONTAKT ¼-tum obalanserad
INGÅNGSIMPEDANS 4, 8, eller 16 Ohm (valbart)
MAX INGÅNGSNIVÅ 150 W RMS
SÄKERHETSLAST 16 Ohm
LINJEUTGÅNG ¼-tum hona, balanserad
DYNAMIK 114,5 dB (A-vägt)
FREKVENSOMFÅNG 20 Hz–20 kHz, ±0,1 dB
SIGNAL/BRUSFÖRHÅLLANDE 114,0 dB (A-vägt)
THD + NOISE -110 dB @ -3 dBFS
KANALSEPARATION 129 dB
UTGÅNGSIMPEDANS 100 Ohms
MAX UTSIGNAL 20,2 dBu (balanserat)
DIGITALA UTGÅNGAR S/PDIF IEC958 RCA och optisk (Toslink)
SAMPLINGSFREKVENS 44,1 kHz
BITDJUP 24 bitar
ÖVRIGT Extern nätdel ingår
MÅTT 381 x 138 x 204 mm
VIKT 6,4 kg
PRIS 13 395 kronor
DISTRIBUTÖR Fitzpatrick AB, www.fitzpatrick.se
