LISTA: 20 fantastiska album från 2017, del 1

Vi listar 20 minnesvärda album från det gångna året. Hittar du din favorit?

EUROPE – WALK THE EARTH
(HELL & BACK)
HÅRDROCK
INSPELAD I: ABBEY ROAD STUDIOS / PRODUCENT: DAVE COBB

Vetskapen om att Europe splittrats sedan flera år tillbaka gjorde mig fullkomligt förtvivlad när passionen dök upp vid 90-talets mitt. Glädjen över den klassiska rockgruppens återkomst ett decennium senare var inte på grund av materialet på plattan Start From the Dark som, med undantag för ett par hyggliga spår, krasst uttryckt sög. Ytterligare tio år har passerat, och med återföreningsfiaskot i backspegeln kan jag konstatera att kvintetten äntligen funnit tillbaka till varandra. Walk the Earth utstrålar den där sammansvetsade magin från genombrottsåren 85-87. Det doftar mycket Dio, dessutom. Och det kan man ju inte klaga på.

GREG GRAFFIN – MILLPORT
(ANTI-)
COUNTRYROCK
INSPELAD I: UPPGIFT SAKNAS / PRODUCENT: BRETT GUREWITZ

Om den långlivade punkgruppen Bad Religions frontfigur Greg Graffin hade levt ett annat musikliv hade han med stor sannolikhet önskat ha varit Woody Guthrie. Med den akustiska gitarren tryggt i famnen och identiska placeringar på det politiska spektrumet, ser man nämligen stora likheter: under arrangemang med bister underton och vass samhällskritik, slår bägge ett hårt slag för den marginaliserade. Efter två smått mediokra soloförsök kan man dessutom utannonsera ett tredje gången gillt för herr Graffin. 

PALE HONEY – DEVOTION
(BOLERO RECORDINGS)
ROCK
INSPELAD I: UPPGIFT SAKNAS / PRODUCENT: UPPGIFT SAKNAS

Tuva Lodmark och Nelly Daltrey är duon bakom en av årets starkaste rockalster, och mer specifikt ett som pendlar mellan att agera suggestivt soundtrack till vandring under månskenet och ledmotivet till ren bärsärkagång. Allt med en tajming som känns på klockan perfekt. Man har tagit den självbetitlade debuten från 2015 och vridit upp reglagen till elva. Låtarna Get These Things Out of My Head, Lesson Learned och Real Thing kommer få dig att vilja kräma på stereon till samma nivå. 

MOGWAI – EVERY COUNTRY'S SUN
(ROCK ACTION/TEMPORARY RESIDENCE LIMITED)
POSTROCK
INSPELAD I: TARBOX STUDIOS, NEW YORK & ABBEY ROAD STUDIOS / PRODUCENT: DAVE FRIDMANN

Every Country's Sun har något för anhängare spridda över kvartettens samtliga epoker: den titt som tätt duggande råheten funnen i klassiska spår som 1997 års Summer (Priority Version), den dansanta rytmiken från George Square Thatcher Death Party, de minimalistiska elektroniska inslagen synonymt med Danphe and the Brain från The Hawk Is Howling (2008) och – allra viktigast – en ibland förekommande eftertänksamhet lik depporgien signerad R U Still Into It. Allt inhyst under storartade arrangemang som klippta och skurna för bioduken.

QUEENS OF THE STONE AGE – VILLAINS
(MATADOR)
ROCK
INSPELAD I: UNITED RECORDING STUDIOS, LOS ANGELES / PRODUCENT: MARK RONSON 

Fyndiga riff, klipska trumkomp, välplacerade elektroniska inslag och en produktion kristallklar och detaljrik som en simtur i barriärrevet är något som är genomgående faktorer. ör den med en förkärlek till exempelvis Rated R, är Villains ett kärt återseende rakt igenom. Den som fann föregångaren Like Clockworks mullrande svärta som mer attraktiv, hamnar dock inte helt i glömska genom de silkeslena pauserna Fortress och Hideaway. På med dansskorna!

LANA DEL REY – LUST FOR LIFE
(POLYDOR/INTERSCOPE)
POP
INSPELAD I: THE GREEN BUIDLING, RECORD PLANT, LOS ANGELES; ELECTRIC LADY STUDIOS, THE FARM STUDIOS, NEW YORK CITY; HAMPSTEAD STUDIOS, SOLE STUDIOS, STRONGROOM, LONDON / PRODUCENTER: ÅTSKILLIGA, LANA DEL REY (EXEKUTIV), RICK NOWELS (EXEKUTIV)

Lana Del Reys sorgbearbetande dunkel är aptitligt rakt igenom, och det är jag inte ensam om att tycka, då det lockat till sig stjärnsamarbeten med The Weeknd, ASAP Rocky, Stevie Nicks och Sean Ono Lennon. Och av dessa är det utan tvekan det med Fleetwood Mac-ikonen som sticker ut allra mest, där två vitt skilda röster kompletterar varandra oväntat väl. New York City-bon skiner dock som allra starkast när tempot sänks till ett närmast stillestånd, framför allt i Cherry och Change. Kort och gott: Lust for Life lämnar ingen oberörd.

CONVERGE – THE DUSK IN US
(DEATHWISH)
METALPUNK
INSPELAD I: GODCITY, SALEM, MASSACHUSETTS / PRODUCENT: KURT BALLOU

Jacob Bannon, Kurt Ballou, Nate Newton och Ben Koller bildar tillsammans en av den hårdare amerikanska musikens mest inflytelserika konstellationer, men också en av de allra viktigaste sedan hardcorepunken och den efterföljande Bay Area-thrashen nådde sin formtopp. Tekniskt framförande ut i fingerspetsarna. Studiomässig perfektion. Scenmässigt engagemang till tusen. En konstinstitution, rättare sagt, av samma tyngd som det lokala teknikuniversitet MIT väger in på. Att man även den här gången inte gjorde någon besviken efter 2012 års topprestation All We Leave We Leave Behind behöver ingen närmare förklaring. The Dusk in Us rekommenderas varmt till den som söker en rejäl urladdning i metalpunkens tecken. 

KNOGJÄRN – MARSCHERAR & FÖRSTÖR
(BIG BALLS PRODUCTIONS)
METAL
INSPELAD I: UPPGIFT SAKNAS / PRODUCENT: UPPGIFT SAKNAS

Med risk för reprimand vill jag påstå att det har varit väldigt blekt på groove metal-fronten sedan Pantera. Men om det är ett band som i år verkligen levererat inom den genren – och inte mejslat fram ett enda slentrianmässigt riff – är det värmländska Knogjärn. Marscherar & Förstör förkapslar just den där geniuna torrheten förknippad med den Texas-baserade kvartetten, klädd i en modern förpackning som känns varken överproducerad eller radiostöpt. Samtidigt måste de lokala kollegorna i Skallbank nämnas, vars album Grav efter grav är värd en genomlyssning. 

TORI AMOS – NATIVE INVADER
(DECCA)
POP
INSPELAD I: MARTIAN ENGINEERING STUDIOS, CORNWALL / PRODUCENT: TORI AMOS

Fortfarande så oerhört kraftfull – och kommer så alltid vara. Att få ha hängt med under Tori Amos fantastiska 90-tal och framåt är en ren och skär ära. Och medan de oftast framlyfta milstolparna, Little Earthquakes, Little Pink, Boys for Pele och From the Choirgirl Hotel, står i en klass för sig, går det inte förbise Native Invaders budskapsmässiga relevans när Amos ger en av historiens mest skandalomsusade ledare flera välriktade kängor (bland annat i Up the Creek och Broken Arrow). Låtskrivande, komposition, produktion – top notch! Framför allt i den pampiga pianoballaden Climb. 

THE REAL MCKENZIES – TWO DEVILS WILL TALK
(FAT WRECK CHORDS)
KELTISK PUNKROCK
INSPELAD I: ATLANTIS SOUND, ARMOURY STUDIOS, FADER MOUNTAIN SOUND / INSPELNING & PRODUKTION: JEREMY PATCH, KARL DICAIRE, KIERAN WAGSTAFF, SPENCER BLEASDALE

Medan Dropkick Murphy's och Flogging Molly är akterna som ständigt står i rampljuset, hamnar The Real McKenzies och Street Dogs desto oftare i skymundan. Märkligt, med tanke på hur de två förstnämnda grupperna har presterat de gångna tio åren. Men i år blev det solklart – kanadensarna slog Al Barr och Ken Casey med hästlängder genom fenomenala Two Devils Will Talk. Medryckande, melodiskt till tusen och fartfyllt. Inför Dropkick Murphy's och Flogging Mollys spelning på Hovet i februari tillsammans med Glen Matlock vore det väl passande att flika in dessa på ett hörn?

I morgon fortsätter vi med ytterligare tio minnesvärda album från det gångna året.