RECENSION: Alice Cooper – Paranormal

Efter 28 album visar skräckgeniet prov på att inget görs halvhjärtat.

ALICE COOPER
PARANORMAL
EARMUSIC/PLAYGROUND
ROCK

Rockhistoriens snart 70 år fyllda skräckgeni har inte haft något att bevisa så länge min generation har levt. Milstolparna har redan passerats. Hitsen har samlats i drivor. Liveakten är väl beprövad. Medan många artister inne på sitt 27:e album skulle låta utbrända och uttömda på allt vad kreativitet innebär, visar Alice Cooper med Paranormal prov på att inget görs halvhjärtat. 

Medan plattan är långt ifrån jämförbar med 70-talets första hälfts fem klassiska mästerverk, fullkomligt väller det av rutin som ändå rymmer en underhållningsfaktor. Gång på gång, låt efter låt, tar sig Cooper genom textraderna med en inlevelse som är ett kvitto på hans position som en av modern tids mest passionerade musiker. Och ju tyngre materialet blir, som exempelvis i snyggt arrangerade Paranoiac Personality, Private Public Breakdown och The Sound of A, desto längre bort hägrar Coopers sorti.