RECENSION: Lana Del Rey – Lust for Life

Lagom till sitt tredje framträdande på svensk mark slår Lana Del Reys femte album ned som en bomb i tillvaron. Medan igenkänningsfaktorn är hög i hennes senaste pampiga, drömska popalbum, mullrar den ändå snäppet högre den här gången. 

LANA DEL REY
LUST FOR LIFE
POLYDOR/INTERSCOPE
POP

Är det någon mer än jag som får vibbar av Bruce Springsteens Born in the U.S.A.-dänga I'm Goin' Down under inledningsspåret Loves pulserande verser? Kärleksbetonade verk med en catchy ackordföljd som detta gör att jag faller pladask, och det omedelbart. Och sedan radas de upp, en efter en, de ekande, bombastiska och elektroniska alstren, allt med en sedvanligt kraftfull närvaro som är svår att slita sig ifrån.

Lana Del Reys sorgbearbetande dunkel är aptitligt rakt igenom, och det är jag inte ensam om att tycka, då det lockat till sig stjärnsamarbeten med The Weeknd, ASAP Rocky, Stevie Nicks och Sean Ono Lennon. Och av dessa är det utan tvekan det med Fleetwood Mac-ikonen som sticker ut allra mest, där två vitt skilda röster kompletterar varandra oväntat väl.

New York City-bon skiner dock som allra starkast när tempot sänks till ett närmast stillestånd, framför allt i Cherry och Change. Kort och gott: Lust for Life lämnar ingen oberörd.

Ett tips: Missa inte Lana Del Rey på Way Out West!