GUIDE: App to date
Eurovågformer
Denna gången har jag lyckats fiska fram ytterligare tre finfina instrument för femtiolappen eller mindre. Men vid priset, och att samtliga tre utvecklare är europeiska, tar väl likheterna slut, för de här tre apparna representerar bredden av vad virtuella instrument gör nuförtiden.
Jag är gammal nog för att minnas när de virtuella syntarna kom in och suddade ut vad man tidigare känt var en relativt tydlig gräns: sampling och syntes. Numera är det nästan standard att ett ambitiöst virtuellt instrument innehåller lite av varje, men de här tre instrumenten representerar varsitt lite mer avgränsat perspektiv. Vi snackar ren sampling, ren syntes och ett slags syntes baserad på samling.
Rumänsk samplism
Om vi börjar i samplings-änden så har vi Samplist, som blivit en i mina ögon smått osannolik dundersuccé på appstore. Det är den rumänske utvecklaren Alex Bugas allra första musikapp, och det är egentligen en väldigt enkel och klassisk sampler med några fina features och ett väldigt elegant gränssnitt.
Samplist
PLATTFORM iPhone/iPad/iPod Touch
TILLVERKARE Cristina Buga
PRIS 30 kronor
Alex är grafisk designer, och det märks. Appen är väldigt smakfull, och han har jobbat på känslan i allt som händer. Sådana små detaljer kan göra hela skillnaden när det finns en hel flora av appar som i princip gör liknande saker. Förutom att spela in egna ljud med mikrofonen så kan man ladda in ljud från andra appar, Dropbox, iCloud och så vidare. Att han gjorde den här browsern så generös och lättanvänd var nog ännu ett smart drag som bidragit till Samplists popularitet.
Samplist är verkligen snyggt, på ett funktionellt sätt. Så här kan det se ut om man slängt in en längre bit musik, som man sedan kan börja kapa i. Vågformszoomen är lite begränsad, så man vill inte sitta och jobba med flera minuters ljud om man ska få någon exakthet.
Upplägget är annars enkelt: Man kan ta en inspelning och skära ut en lagom bit ur den, där man sedan kan lägga ut ”slices” precis där man vill ha dem. Dessa kopplas till klassiska pads, som man kan spela på, alternativt kan en slice spelas kromatiskt på ett keyboard. Varje pad har dubbla filter och envelope, och det finns även timestretch.
Inget himlastormande nytänk, men väldigt rätt tänk och väl utfört, bortsett från några små, men i mina ögon viktiga detaljer. Man kan inte loopa och midi-inställningarna är lite primitiva, så det är till exempel inte så enkelt (jag har i alla fall inte lyckats) att koppla den här sequencer-lösa appen till AU-appar som den förträffliga Rozeta. I Audiobus, med appar som kan skicka direkt till en angiven app, som exempelvis Fugue Machine, går det dock bra.
Samplist har ju redan mer avancerade storebröder med många år på nacken i exempelvis Sliver och Samplr, men just enkelheten och användarvänligheten är en vinnare här. Dessutom är uppdateringar ju säkert att vänta.
Svensk granulism
Om vi tar steget ut i lite modernare teknologi så har vi vår gamle vän Erik Sigth, som i stort sett alltid gör underbart besynnerliga, bråkiga, men ändå högst användbara instrument och effekter. Granulärsynten tardigrain är inget undantag. Den har hans numera väletablerade nördigt minimalistiska visuella stil och ljudmässiga skitighet.
tardigrain
PLATTFORM iPhone/iPad/iPod Touch
TILLVERKARE Erik Sigth
PRIS 50 kronor
Till skillnad från en del andra granulära instrument känns det som att tardigrain verkligen inbjuder till att spela in vad sjutton som helst för ljud och använda den som bas för sina ljudexperiment. Om du så spelar in ljudet av att din hund springer iväg med din iPad i munnen, så blir det ett kromatiskt spelbart ljud, som man sedan kan attackera ytterligare med en begränsad, men ytterst väl vald och rätt vildsint uppsättning verktyg, däribland waveshaper, nersampling, något slags urfasning av pitch, samt ett ganska hårt reverb.
Här ser vi tardigrains enkla men välfyllda gränssnitt. Mitt i är själva vågformen, längst ner ett keyboard, och högst upp de granulära parametrarna, effekterna med mera.
Det känns som att Erik Sigth över tid verkligen hittat rätt i sin avvägning mellan experimentellt och användarvänligt, och jämfört med hans tidigaste appar är tardigrain lika spännande, men betydligt lättare att förstå sig på. Och den har en förvånande bredd. Det är lätt att ratta allt från ganska finstämda krispiga pads till riktigt oväsen.
Tysk futurism
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för en inte helt purfärsk synt, nämligen microTERA från VirSYn. VirSyn är en utvecklare av avancerade virtuella syntar och effekter, med långa anor, men jag har aldrig riktigt fastnat för deras instrument. Det finns oändlig kraft och stora möjligheter under huven, men gränssnittet är jobbigt småplottrigt (troligen ett resultat av att deras fokus är desktop-appar) och designen är brutalt rätlinjig på ett vis som skrämmer bort mig.
microTera
PLATTFORM iPad
TILLVERKARE VirSyn
PRIS 50 kronor
Dessutom har jag inte varit helt förtjust i deras hyperdigitala sound, men microTERA, som är en utbruten del av deras modulära monster Tera Synth, är faktiskt riktigt trevlig, när man väl bekantat sig med den. Det mer begränsade formatet gör den mer inbjudande, och en bra introduktion till VirSyns värld, för den som inte vill hoppa rätt ner i den djupaste delen av bassängen. Känner man sig hemma så finns det ett flertal andra appar att utforska, såsom nämnda Tera Synth, Cube Synth och Addictive Synth.
MicroTERA:s gränssnitt är ganska kärvt, men i själva vågformsdelen har de i alla fall lagt in lite regnbåge!
MicroTERA jobbar med waveshaping-syntes, ett slags distorsionssyntes, vilket placerar den lite i samma härad som tardigrain. Men upplägget på appen är väldigt annorlunda, med en gedigen bank preset och parametrar som tar ett bra tag att fundera ut.
Även om det här är ett med VirSyns mått mätt nedstrippat instrument – en del för själva shapern, ljudgeneratorn, en envelopedel, en arpeggiator och effekter – så är den likväl väldigt välutrustad. Särskilt den extremt avancerade envelopedelen (inget simpelt ADSR här inte!) i kombination med arpeggiatorn gör att man kan skapa riktigt maffiga, subtilt föränderliga ljudsjok i gränslandet mellan rytmiskt och ambient.
Efter en längre stunds rotande bland preset och lite snabba, enkla ändringar blir jag faktiskt smått såld på möjligheterna och soundet. Söker man den rätta futuristiska Bladerunner 2049-vibben, så är det här en given app!
