Filmiska klanger i Pandora
Project Sams orkesterbibliotek Symphobia har nått del 4, Pandora. Det riktar sig framför allt till dem som arbetar med filmisk musik.
Pandora använder NI:s Kontakt som uppspelningsmotor och består av 140 GB orkesterljud som spelats in i en konsertsal ur fyra olika mikrofonperspektiv och i många dynamiska nivåer. Instrumenten omfattar stråkar, bleckblås, träblås och slagverk, både som individuella instrument och i kombinationer. Alla är multisamplade och möjliga att spela ”normalt” på men fokus ligger på det filmiska och dramatiska, och här finns inte minst en mängd effekt- och spänningsljud med rörelser uppåt och nedåt i tonhöjd och dynamik, explosiva stötar, kluster med mera.
Pandora bjuder på flera möjligheter att skräddarsy hur ljuden spelas, men en funktion som Project Sam särskilt lyfter fram är Adaptive Sync. Denna gör det möjligt att synkronisera virvlar, glissandi etcetera så att längden exakt kan anpassas till önskat antal takter. Man slipper med andra ord justera MIDI-tonernas startpunkt manuellt för att slutklämmen ska hamna rätt. Listigt.
