BYGGSPECIAL: Bygg din egen gitarrpedal, del 2
Nu löder vi
Text och foto: Gunnar E Olsson
Det var ju det här med att en pedal som man byggt själv alltid låter lite bättre än en färdigbyggd… Nu testar vi den tesen, och provar att löda ihop två byggsatser.
I förra avsnittet skissade vi lite på vad som behövs för att kunna bygga en egen gitarrpedal – både vad gäller verktyg och teknisk information. Den här gången ska vi börja löda på våra första pedaler. Vi får hjälp från en veteran inom pedalbyggarbranschen, Albin Roslund, tillika mannen bakom Moody Sounds, ett företag som har sålt och distribuerat pedalbyggsatser i mer än tio år.
BYOC
I själva verket är det två pedaler från företaget BYOC (Build Your Own Clone – bygg din egen klon), vars byggsatser Moody Sound distribuerar i Sverige, som vi ska ge oss på att bygga. BYOC startades av Keith Vonderhulls år 2004. Det började som en ren hobbyverksamhet vid köksbordet. BYOC hade från början endast tre byggsatser på programmet: en Fuzz Face, en Tonebender, och en Rangemaster-klon. Idag har man fler än 80 olika byggsatser på programmet och man har distribution över hela världen. Man har till dags dato sålt fler än 100 000 byggsatser, och är mer eller mindre världsledande inom pedalbyggeriet.
BYOC är ett USA-baserat företag och man fokuserar på byggsatser till klassiska gitarrpedaler. Man följer en (tämligen) välskriven bruksanvisning, steg för steg. Du kan ladda ner den från endera BYOC:s eller Moody Sounds hemsida – någon tryckt brux ingår inte i byggsatsen. Support för de olika byggsatserna finns att hämta från BYOC:s forum, och naturligtvis ställer även Moody Sounds upp med råd, om det behövs.
MOODY SOUNDS
Vi låter Mr Moody själv, Albin Roslund, berätta lite om hur det började.
– Jag är gitarrist sedan i varje fall 25 år tillbaka, och jag har spelat i band till och från hela tiden. Men det är inte så mycket att bättra på mitt eget sololjud som har lett mig till den här verksamheten. Visst är det roligt att plugga in och få ett rivigare solo, men jag är mer förtjust i den tekniska biten, hur kan man återskapa ljudet som man har tänkt sig, hela vägen från idé till en låda.
Hur började det hela…
– Elektronikbyggen startade jag med 2003–2004 någon gång. Efter min utbildning hittade jag bara timvik, och lekte en hel del med elektronik på den övriga tiden. I början inte enbart musikrelaterat, utan jag hade mängder av olika kretsar uppkopplade på en testplatta, som jag använde mig av. Ska kanske nämna att det ofta var biblioteksböcker som gällde som läromedel då, när internet var yngre. Mina första kort gjorde jag av träskivor och jag tvinnade ihop komponenterna på dem. Sedan lärde jag mig att etsa och lånade ett stativ till borrmaskinen, så att jag kunde fixa till riktiga kort.
Men det hela tog sin början långt tidigare…
– Min farsa gjorde en ljudlåda till mig 1976 med en massa rattar och spakar, där varje ratt påverkade ljudet på sitt sätt. Den hittade jag på mina föräldrars vind vid något julbesök. Det var ju spännande att se vad som fanns under locket. Så småningom kopierade jag grundkretsen, la till och drog ifrån lite och byggde allt i en ny trälåda. Då bodde jag i Malmö, inte långt från där Tambourine Studios hade sina lokaler. En dag knackade jag på där och frågade om de ville testa min box. Någon vecka senare hade jag sålt mina första pedaler (de köpte även en fuzz, som jag kallade Moody eftersom kontrollerna hette mood, temperament och så vidare i den stilen). I och med det väcktes tanken på att det kanske fanns ett intresse för handgjorda effekter och att det kanske skulle gå att leva på, eller i varje fall, bättra på ekonomin.
– Till en början etsade och borrade jag kretskort själv, och det var ju aldrig frågan om någon större upplaga ändå, så det funkade utmärkt. Nästa steg var väl när en kille från Studiefrämjandet föreslog att jag kunde hålla workshops i hur man bygger pedaler. Det blev populärt och jag har rest runt landet med den workshopen sedan dess. I och med detta var jag tvungen att ha lite serietillverkningstänk och hittade en firma som kunde trycka kort efter ritningar. Men de första workshoparna var med mina hemmaetsade och borrade kort.
Varför har du fokuserat på byggsatser?
– Kanske är det ett sätt att möta olika önskemål. Mina tankar gick så här: om någon tycker det är för lite dist och någon annan tycker det är för mycket, varför inte erbjuda pedalen som gör-det-själv-kit. Om den kommer med en välskriven manual, där det står vad komponenterna gör med ljudet, så kan man bifoga en liten påse med modifieringskomponenter. Så blir alla nöjda.
– Fuzz-mässan åkte jag till 2007 första gången. Jag hamnade i samma rum som en amerikansk firma som också gjorde pedalbyggsatser. Det visade sig bli ett trevligt möte, inte alls vassa armbågar utan tvärtom riktigt trevligt. Och de sökte en återförsäljare i Sverige för Build Your Own Clone. Något år senare träffade jag Lehle på den mässan och han var också pigg på idén med kits.
– Ett par år senare fick jag förfrågan om att bygga en svensktillverkad pedal, 70-tal. Jag sökte en del och hittade tillverkarens kontaktuppgifter. Det var Nils Olof Carlin, som ligger bakom flera av proggmusikernas ljud. Vi har diskuterat elektronik mycket sedan dess och han har hjälpt mig att ta fram de tre pedaler, som han gjorde i lite större skala då, som byggsats.
– Så det har byggts på, steg för steg, det ena har lett till det andra. Jag har även byggt upp ett lager med delar och komponenter, och många av mina kunder väljer att gå efter egna kopplingsscheman till sina byggen. Det finns ju också en hel del att hitta på nätet om man vill göra ett byggprojekt. Googla ”pedal, veroboard” så får du se!
Ser du någon trend i pedalbyggandet?
– När jag började med detta kände jag inte till någon som sysslade med pedaler på den nivå som jag ville lägga mig på. Nu finns det betydligt fler småfirmor som tillverkar och designar hur coola grejer som helst. Ökningen beror säkert på att det är lättare att se möjligheterna med DIY idag. Det är lätt att hitta en youtube-demo på ”så löder man”, lätt att hitta schemat till det man vill bygga. Och alla forum där man snabbt kan komma i kontakt med kunnigt folk. När jag började ägnade jag till exempel lång tid åt att lista ut poängen med äkta bypass och hur man samtidigt kan fixa lysdiod på/av. Och en massa tid att hitta denna 3pdt-switch!
– Kanske att folk inte vill ha ett färdig-designat kit lika ofta nu som förr. Det har blivit vanligare att plocka idéer från nätet och att se att det är möjligt att göra egna pedaler, och designa, både det yttre och det inre. Det går ju faktiskt att göra riktigt fina och bra grejer hemma. Det tror jag går upp för fler och fler. Och en pedal låter väl mycket bättre när man har byggt den själv? Så det har ökat – men jag vet inte alltid vad mina kunder bygger. Det är nog ingen färdig byggsats som är extra het just nu. Carlin Compressor, the Swede, BYOC:s Reverb går bra och rätt så jämnt. Lehle Psplit-klon också, så klart.
Idag har Albin svårt att hinna med att utveckla nya egna kretsar. Hanteringen av färdiga byggsatser från BYOC och separata komponenter (ja, Moody Sounds har ett fint utbud av sådant), plus diverse kontorsjobb gör att hans hobby idag blivit ett heltidsjobb.
BYOC Reverb kit
TYP Reverb
PRIS 795 kronor
SVÅRIGHETSGRAD 2 (av 5)
Det här säger BYOC om sin reverbbyggsats: ”Reverb 2 är baserad på Beltons BTDR-2 reverb-modul – den ger samma fina ljud som Beltons originalmodul men är hälften så stor. Det innebär förstås både mindre pedallåda och lägre pris. Beltons BTDR-modul har ett gott rykte, bland alla pedalbyggare, och den rankas som en av de bästa digitala ”fjäder”-reverbmodulerna på marknaden. Trots dess lite klumpiga form (som har gett den namnet ”tegelstenen”) är det lätt att skapa en kretslayout och pedaldesign baserat på den.”
BYOC gjorde just detta, och den har alla egenskaper man kan önska som gitarrist. Byggsatsen är relativt lätt att bygga och använda. Man har två rattar: Reverb Level och Dwell, och med dem kan man enligt BYOC åstadkomma allt från en liten touch av vintage fjäderreverbton till rätt stor katedralsklang. Man kan köra den på ett 9 Voltsbatteri eller 9 VDC-adapter. Man kan också välja att mata den med 18 V för större headroom.
BYGGPROCESS
Reverbet verkar tämligen enkelt. Följer man bruksanvisningen och börjar med att montera de små resistorerna (motstånden) och dioderna, och sedan jobbar vidare med större komponenter fungerar det utmärkt. Bruksanvisningen är bra, för den förutsätter inte att man är sådär super-haj på elektronik. Till exempel anges motstånden både med sitt värde (resistans i Ohm), och färgkodning. Det blir på så sätt rätt enkelt att hitta rätt komponent även för en total novis.
Albin förklarar:
– Löd IC-socklarna efter resistorer och dioder. Gå uppåt i komponenthöjd, så att säga, för att kortet ska ligga plant mot underlaget då man jobbar. IC-kretsarna kan man trycka i som allra sista moment.
Det enda lilla frågetecknet i reverbbygget var väl att det inte framgick om man bör löda de tre korta sladdarna till matningen på kortet innan man petar ner det hela i lådan. Det framgår inte heller hur långa dessa sladdar i så fall bör vara.
Albin berättar hur han själv går tillväga:
– När kortet är på plats med potar och switchar, brukar jag löda tre sladdar på strömjacket. När sladdarna är på plats skruvar jag fast det i lådan. Sladdlängden blir inte så kritisk då, eftersom jag klipper till och skalar de andra ändarna med kortet på plats.
– Därefter monterar jag stompknapp och jack. Jag löder sladdar i kortets hål, ovanifrån, och klipper till efter passande längder.
– Sedan gör jag ljudtest. Om allt funkar och om lysdioden lyser i effektläge (när man trycker den mot hålens sidor), löder jag även lysdioden, och skruvar på rattar. (Om det är ljud med släckt LED, har man troligtvis vänt den fel, och man får göra om en del av det roliga!)
Den lilla ”taggen” på sidan av poten bryts av med en tång.
Sen står det att man bör lyfta kortet ett par millimeter för att inte kortets baksida ska kortsluta mot potarna. Det är en bra praxis med många byggsatser, men i det här fallet sitter reverbenheten som distans på baksidan av kortet, så det lär inte kunna hända. Här har BYOC troligen kört lite med klipp-och-klistra-metoden mellan olika bruxar. Men det är ursäktat när man har så många byggsatser på programmet (fler än 80). I övrigt är bruxen mycket instruktiv.
När pedalen var färdig, hade jag problem med att Dwell-ratten, som ska reglera hur mycket reverb man får, inte märkbart påverkade slutljudet. Jag kontaktade Albin och efter några mejlvändor med bilder och ljudfiler konstaterade han att jag helt enkelt förväxlat två kondensatorer och bytt plats på dem. Det är ett enkelt fel att göra, men rätt svårt att upptäcka. Därför: läs noga bruksanvisningen och kolla komponenterna både en och två gånger, innan allt monteras i lådan! Det är så mycket lättare att åtgärda eventuella missar på ett tidigt skede.
OD-820 är Maxons svar på den klassiska Klon Centaur. Visserligen är det inte en direkt klon på Centauren, men till viss del är den uppbyggd på samma princip.
GREEN PONY
TYP Overdrive
Maxon OD-820-klon ”Green Pony kit”
PRIS 795 kronor
SVÅRIGHETSGRAD 4 (av 5)
Maxon 820 har liksom Centauren, en stereopot för att justera driven. Det gör det möjligt att täcka in det mesta från transparent boost till overdrive. Den har också en krets som höjer spänningen till 18 V på kortet för extra headroom. De båda kretsarna skiljer en del åt i dist-delen. OD-820 har Maxons (och Ibanez) berömda Tube Screamer-krets här. Till fördel för DIY-are, då flera av de väldokumenterade modifieringarna för TS går att applicera på OD-820.
En annan detalj som skiljer de båda klassikerna åt är hur stereopoten arbetar. I det ena ändläget skickar Centaur den rena signalen till jord, i det andra ytterläget är det overdrive-signalen som går till jord.
Centaur låter ypperligt med gain-ratten nära de båda ändlägena, men den här metoden gör att man tappar ton med ratten mer i mittläget, ungefär på samma sätt som en mastervolym på en rörstärkare. Det är ingen stor skillnad, men den är klart märkbar när man A/B-testar den mot en OD-820. Drive-ratten på OD-820 ”shuntar” ingen signal till jord, så du behåller din ton och anslagskänslighet intakt oavsett i vilket läge ratten står. Mer information om Green Pony hittar ni på Moody Sounds hemsida (www.moodysounds.com).
Okay, det här är ett rätt mycket mer komplicerat bygge. Framför allt handlar det om fler komponenter som ska på plats (och gärna rätt plats). Annars är upplägget detsamma i båda byggsatserna. Börja med motstånden och jobba dig uppåt… Den svåraste nöten att knäcka var när kortet med komponenter ska monteras i boxen. Där handlar det om att tre potar, två switchar, och en lysdiod ska passas in i sina respektive hål på en och samma gång. Pust!
På reverbbyggsatsen var det rätt enkelt, men då gällde det bara två potar och en lysdiod. Lätt som en plätt. Men här…
Det var här jag förväxlade två av de röda kondensatorerna. En är märkt 223 den andra 224. Kolla noga!
Jag ber Alvin Roslund om råd:
– När det gäller kretsar med flera potar och switchar, som Green Pony: Löd enbart ett stift på varje pot innan kortet monteras (lysdioden kan hänga och dingla på sin plats i detta läge, notera hur den ska vändas, vik benen utåt så att den inte trillar ur). Batterikontakten kan lödas i detta läge också. Här kan man tänka på att potar/switchar ska sitta en bit upp och på samma höjd över kortet.
– När potar/switchar sitter med en (halvtaskig) lödning på varsitt stift, går det att rikta in allt i lådan. Ha inga andra delar monterade i detta läge, endast kortet med potar/switchar ska i nu. Sedan kan man dra åt muttrarna till potarna och hålla emot i möjligaste mån på insidan, så att de inte roterar. När detta är gjort kan man löda om de första lödningarna (då klickar det till när eventuell fysisk spänning släpper) och sedan gå över de resterande.
Här är bruksanvisningen lite mer summarisk. Den rekommenderade sladdlängden är på vissa ställen för lång, och några sladdar nämns inte alls. Likaså glömmer man att nämna 3-vägsswitcharna när det gäller själva ihopsättandet. Jag vet att det är en mer komplicerad byggsats. Green Pony ligger enligt BYOC på svårighetsgrad 4 av 5, medan Reverb 2 är en 2:a. Jag inser att detta förutsätter djupare grundkunskaper hos byggaren, men sådana här små missar gör det förstås lite onödigt krångligt.
Även här rycker den förträfflige Albin Roslund ut till undsättning. Jag får den hjälp jag behöver och Albin passar även på att räta ut ett frågetecken när det gäller en av potarna i Green Pony.
Poten som ska vara en linjär pot på 25 kΩ (B25k) enligt bruxen, är i verkligheten märkt med W20.
Det är lite pilligt att få in alla komponenter genom rätt hål…
… men till sist sitter de där.
Vad står detta W för?
– Jag förstår det som att halva kurvan är logaritmisk, andra halvan är omvänt log (kallas ibland även ”S taper pot”). Mittenläget ger samma resistans som om den hade varit linjär. Allt för att ge bästa respons/utväxling när den sitter i en viss typ av tonfilter.
– Om du har en B25k tonpot i ditt kit så funkar det nog bra också. Men W20k skulle ge lite bättre svep, tonförändringen är alltså mer jämn när man vrider.
När sen alla komponenter är på plats och det är dags att provköra den gröna ponnyn, kan vi i alla fall konstatera att allt fungerar helt enligt ritningarna. Alla rattar gör det de förväntas, och omkopplarna likaså. Inga knepiga funktioner överhuvudtaget – svårighetsgraden till trots.
Och pedalen låter bra?
Svar: riktigt bra! Reverbet låter förvånansvärt likt ett ”riktigt” fjäderreverb, och det gör pedalen mycket användbar för den som inte redan har ett bra reverb i sin förstärkare. Att den sedan har en föredömligt låg brusnivå gör förstås inte saken sämre.
Vad beträffar Green Pony tvingas jag ta till ännu kraftigare superlativ. Den låter helt enkelt svinbra! (Om nu en liten häst kan låta som en gris.) Green Pony är en ytterst mångsidig och användbar overdrive. Tack vare sina många inställningsmöjligheter kan den åstadkomma allt från tämligen transparent boost, via fet overdrive, till nästan styggt skitig dist. Full poäng för ”sound and features”! Sedan ligger det förstås en enorm tillfredsställelse i det faktum att man kan löda och skruva ihop den själv på några få kvällstimmar.
Med detta tackar vi Albin Roslund och hans Moody Sounds för ett outtröttligt arbete, och ett enormt tålamod med en nyfiken, men inte särskilt rutinerad, pedalbyggare. Det har varit enormt roligt, och naturligtvis går vi nu vidare mot nästa projekt. Nästa gång får vi se vad som hamnar på lödbänken. Kanske en Clone-klon, kanske någon BJFE-kopia… Det får tiden utvisa.
Äntligen klar.
