TEST: Arturia V-Collection 5

Vintage till 17

View fullsize

V-Collection är namnet på Arturias allt-i-ett-lösning på mjukvarusidan. Denna lyftes för ett tag sedan upp till version 5 och fick samtidigt lite nya tillskott i instrumentfamiljen. Vi gör en överflygning för att spana in vad som hänt sedan förra versionen.

Även om Arturia idag är minst lika kända för sina hårdvaruprodukter har de på intet sätt glömt sina virtuella rötter. Deras True Analog Emulation-teknik, förkortat TAE, har sedan 2003 givit oss plugin-versioner av en rad olika klassiska syntar. Utöver detta har de med tiden också erbjudit allt fler instrument via fysisk modellering.

INSTALLATION

Arturia Software Center är den mjukvaruhjälpreda vi sedan tidigare vant oss vid att använda oss av när det gäller installation och aktivering av fransmännens produktflora. V-Collection 5:s instrument kan aktiveras fem gånger per licens och ASC håller också reda på om och när det finns uppdateringar tillgängliga.

TESTDATORER

Dator 1: Windows 10 64-bit, Intel Core i7 3.40 GHz. 12 GB RAM
Dator 2: MacBook Pro, 2,3 GHz Inte Core i7, 16 GB/RAM, OSX 10.11.3 El Capitan

Mjukvaran testades tillsammans med: Steinberg Cubase 8.5.15 (64-bit), Ableton Live 9.7 (64-bit), Bitwig Studio 1.3.13.

På PC testades både VST 2 och VST 3-versionen i och på Mac både VST och AU, i de mjukvaror som hade stöd för respektive format.

MÅNGA INSTRUMENT BLIR DET

Denna femte inkarnation av plugin-samlingen innehåller totalt 17 olika instrument, varav fem helt nya. Vi ska givetvis fokusera på det senare men det har faktiskt hänt en del spännande övergripande saker som även innebär förändringar hos de instrument som funnits med ett tag.

I paketet ingår nu följande: Analog Lab 2, ARP 2600 V, B-3 V (ny), CS-80 V, Farfisa V (ny), Jup-8 V, Matrix-12 V, Mini V, Modular V, Piano V (ny), Prophet V, SEM V, Solina V, Stage-73 V (ny), Synclavier V (ny), VOX Continental V och Wurli V. Flera av de gamla godingarna har fått lite nya, kortare namn och nya ikoner men Arturia har inte spårat ur så det är lätt att begripa vad som är vad.

Analog Lab 2 är en ny version av tillverkarens egna pluginmiljö, varifrån alla instruments presets kan hanteras från ett och samma gränssnitt. Snyggt och prydligt samtidigt som det också tillåter blandning av två olika instrument åt gången med eventuell split på klaviaturen samt enklare mix- och effektfunktioner.

PRESETHANTERINGEN – RIS & ROS

Just presethanteringen har gjorts om i samband med versionslyftet. Samtliga instrument har nu ett liknande upplägg vilket gör det enklare att botanisera i ljuddjungeln. Den stora akilleshälen i sammanhanget är, precis som med andra plugins där tillverkaren lagt möda på en internhantering, att detta system på intet sätt är kompatibelt med de olika värdprogrammens egna system. I min studio använder jag både Cubase Pro 8.5 och Ableton Suite 9.7. Att själv spara om tusentals preset, med tillhörande taggning, är inget som jag suktar efter. I min Cubase-setup leder detta till att Arturia-inställningarna inte ramlar in i Media Bay, vari jag lever mitt liv när jag letar ljud. I Ableton-fallet finns däremot färdigöversatta presetfiler att köpa från Crafted Sound för 30 Pund, vilket jag anser är en skälig skopa spantar. Tack vare detta kan jag, lika smidigt som tidigare, leta inställningar direkt från min Push 2. Jag hade en vag förhoppning och att Akai VIP, plugin-pluginen som följer med min Advance-klaviatur, skulle fått försprång från Arturia men i skrivande stund har version 5 av V-Collection inte stöd därigenom heller.

Samtidigt blir det inte jättekul om man ska köpa speciallösningar för alla pluginpaket så jag motser med spänning att någon återinför någon slags ordning med hjälp av en och samma indexering som standard.

Om vi bortser från dilemmat med direktintegrering i DAW så är Arturias egen presethantering fullt kompetent och är rejält tillfixad mot tidigare versioner då det var lite för lätt att klicka fel och tappa bort sig i menyer. Genom alla instrumenten finns nu en utforskare med samma utseende och som också, via Analog Lab 2, gör det möjligt att leta ljud i samtliga Arturia-pluggar på en gång.

NY GRAFIK

“Jag vågar nog föra den stora massans talan och befästa att Synclavier V är sensationen i samband med releasen av V-Collection 5.”

View fullsize

En stor nyhet är att det grafiska gränssnittet numera är fullt skalbart.

En av de första, och till en början riktigt överrumplande, nyheterna som slår mig när jag öppnar upp såväl gamla V-Collection-instrument och nyheterna är hur små gränssnitten måste ha varit tidigare. För skojs skull lät jag version 4 vara kvar ett tag innan jag rensade bort det för att jämföra dessa. Det står då klart att många av pluggarna skapats långt innan bautaskärmar blev vardagsmat i studiomiljö. Helt enligt tidens anda är nu instrumentens gränssnitt skalbara vilket gör att skumögda studiorävar nu kan blåsa upp härligheterna, nästan till absurdum. Och vi snackar inte någon pixlig skräpförstorning som hos vissa andra tillverkare utan riktig vektorgrafiksunderstödd hantering. Mellan 60-200 procent går spannet och, tro mig, det räcker och blir över – förutsatt att du inte tänkt installera någon reklamdisplay som skärm i studion.

Designeravdelningen har inte bara likställt storlekar och zoom-nivåer utan även uppdaterat och effektiviserat gränssnitten. Ett exempel är de extranivåer som i regel kan öppnas i varje instruments överdel, där ofta effekter och modulatioinsmatriser ligger undanskuffade. Dessa har nu fått en mer uniform finish, vilket gör att metodiken blir mer konsekvent i syntpaketet.

NY LJUDMOTOR

Arturia har i samband med V-Collection 5-släppet också meddelat att de förbättrat ljudmotorn. Jag tycker själv att deras mjukvaror alltid låtit bra och kan väl inte säga att jag märkt några egentliga skillnader när jag kört exempelvis Mini V från V-Collection 4 jämfört med 5:an.

DE NYA INSTRUMENTEN

Vi ska nu, äntligen ge oss i kast med att kika på de nya tillskotten i samlingen. Den franska syntfabriken bjuder denna gång inte på någon direkt analog-flirtande nyhetsflora men likväl FM/additiv och fysisk modellering. Då denna artikel är en genomgång av hela V-Collection 5 kommer vi inte göra några djupdyk på parameternivå utan istället göra en komprimerad sammanställning med det som jag själv, ytterst subjektivt, anser är viktigast.

B-3 V

View fullsize

B-3 V – mer än bara ännu en Hammond-retroplugg.

Att släppa en Hammond-orgel är på intet sätt något nytt då det idag till och med finns vintage-mjukvaror inom detta. De grundläggande funktionerna känner vi igen sedan tidigare mjukvaruderivat men det som får Arturias skapelse att sticka ut är att de försett instrumentet med djupare möjligheter att inverka på själva ljudgenereringen. Det står oss till exempel fritt att justera läck mellan komponenter, ställa in klick med mera. Att dessutom ha en B3-emulering i ett konsekvent utförande vid sidan av de andra instrumenten i sin samling gör hanteringen effektivare i praktiken.

Farfisa V

Vi som redan bekantat oss med Arturias Vox Continental-klon känner oss snabbt hemma i Farfisa V:s värld. Upplägget är snarlikt, med olika effektpedaler och förstärkare tillgängliga i mjukvaran för att vidare färga Farfisans ostiga grundljud. Visst, det finns redan Farfisa-mjukisar sedan tidigare men här måste jag slå ett extra slag för Arturias nyhet. Genom att klicka sig vidare in i de mer avancerade parametrarna i instrumentet får man tillgång till ingående justeringar av den bakomliggande additiva syntesen. Detta gör Farfisa V långt mer medgörlig för egna custom-varianter och riktigt rolig att traktera för de som vågar tänka utanför boxen. En extra bonus då den inte jobbar med samplingar är den dessutom roligare att installera än att få ännu en mjukvara med behov av en massa hårddiskutrymme. Ok, lagring är tämligen billigt idag men installation är roligare när den går på ett par minuter än timmar.

View fullsize

Farfisa V:s upplägg påminner om Vox V, det känns tryggt.

Piano V

View fullsize

Piano V erbjuder olika slags akustiska pianon via fysisk modellering.

Bland nytillskotten är Piano V en riktig vattendelare. Ena halvan lovordar den som en regelrätt frälsning medan den andra inte skräder orden vid elaka liknelser. I denna får vi tillgång till fysiskt modellerade pianon av olika varianter, allt ifrån traditionella flyglar av trä till glas(s)iga varianter i, just det, glas. Själva ljudalstringen erbjuder väldigt ingående möjligheter att påverka såväl stämning som missljud och resonans och utöver det erbjuds olika fasta mikrofonplaceringar samt 14 olika reverb av impulse/responsetyp. Därefter återfinns en masterdel med en trebands equalizer. Jag kan hålla med om att Piano V rent presetmässigt ger ett intryck av att inte leva upp till samma nivå som hos andra klaverpluggar av det större formatet men med lite justerande och envishet lyckades jag få till riktigt bra pianoljud som definitivt inte behöver skämma för sig – i synnerhet inte i den popmix som jag i skrivande stund pressat in den i. Om jag finge önska något för framtida versioner skulle det vara möjligheten att bussa ut varje mikrofon till egna kanaler i DAW-mjukvaran. Det går redan nu att mixa nivåerna individuellt inuti pluggen men om man fick in dessa signaler separat i värdprogrammet skulle det öppna upp för ännu bättre integreringar av respektive mikrofons ljud i relation till andra instrument.  

Synclavier V

Jag vågar nog föra den stora massans talan och befästa att Synclavier V är sensationen i samband med releasen av V-Collection 5. Vi syntnördar brast ut i glädjefnatt när nyheten om att Arturia lockat till sig New Englad Digital-veteranen Cameron Jones för att tillsammans jobba fram en reinkarnation av denna mytomspunna mastodontsynt.

View fullsize

Synclavier V, skäl nog att uppgradera från V-Collection 4.

Under åttiotalet var det antingen denna eller Fairlight CMI som gällde om man ville vara en modern musiker av rang. Nej, det var inte till att äga båda då var och en av dessa pjäser gick lös på mer pengar än vad många spenderar på instrument under hela sin livstid.

Det fina med Synclaier V är att det i grunden jobbar efter ett helt eget koncept med såväl FM- som additiv syntes. Varje röst byggs upp av olika beståndsdelar, så kallade partials. Dessa kan sedan moduleras och trixas med på ett sätt som suddar ut en hel del gränser som man annars brukar utgå ifrån när man jobbar med syntes. Originalet försågs under sin era också med samplingsstöd, vilket inte följt med i denna första version av Synclavier V.

Precis som med de andra instrumenten i V-Collelction levereras även Synclavier V med en diger samling preset, både klassiska retro-ljud men även nyare varianter. Genom att gå igenom dessa får man en bra inblick i hur pass mångsidigt instrumentet är i sitt utryck och jag måste här insistera att ni därefter vårar er förbi macro-läget och börjar ratta ljud själv. Trots ett överväldigande första intryck är det inte ett dugg värre än exempelvis Spectrasonics Omnisphere eller Native Instruments Absynth. Dessutom är Synclavier V grymt snyggt designad. Om vi nu ser till att många av oss använder detta instrument har vi en bättre tyngd i vårt framtida gemensamma tjat på Arturia att lägga till samplingsstödet i nästa version. Och förresten, gärna originalets interna sequencer också ...

View fullsize

2016 års omtolkning av Synclaviers skärm är något mer färgsprakande än originalets.

Stage-73 V

Arturia har inte nöjt sig med att bara lassa in akustiska pianon i samlingen. Stage-73 V är en Rhodes-doftande historia som precis som i fallet med Farfisa och B-3 spontant kanske känns som att den borde vara någon sensation i mjukvarusammanhang. Men, det visar sig även här att Arturia tar elpianot längre än de flesta andra motsvarigheter i datormiljö genom att helt enkelt erbjuda mer ingående möjligheter att påverka ljudalstringen. För gemene preset-bläddrare kanske inte polletten ramlar ner på en gång men i praktiken är såväl Stage-73 V och de andra modellerade instrumenten en dröm att hantera i mix då man kan finjustera karaktären på långt tidigare stadie än att bara trixa med effekter, eq och dynamik i senare skede av flödet. Som utgångspunkt har man åtta olika harmoniska profiler och därutöver lika många reglage för finjustering av anslag, dämpning, dynamik med mera. Som extra grädde på moset finns både Stage och Suitcase-versioner att hoppa mellan.

SPARK HAR FÅTT SPARKEN

“Precis som andra mjukvarupaket, där man får hela klabbet på ett bräde, är Arturia V-Collection 5 en överrumplande upplevelse.”

Om du, som jag, uppgraderar från tidigare versionsnummer av V-Collection är det viktigt att ha en sak i åtanke. Av någon för mig outgrundlig anledningen har trummaskinspluggen Spark plockats bort i och med 5:an. Däremot har du kvar licensen på tidigare version så work-around blir i praktiken att installera Spark via version 4. Lite bakvänt, kan tyckas och de som köper version 5 direkt, utan uppgradering från tidigare version, blir ju liksom snuvade på konfekten. En orsak till detta kan, enligt fritt spekulerande av undertecknad, att de inte hunnit uppgradera Spark enligt de nya gränssnitt- och filhanteringsspecifikationerna. Låt oss alla hoppas att så är fallet och att en superupphottad Spark gör sin bejublade återkomst under V-Collection 5:s livscykel.

EXTRA ALLT

Precis som andra mjukvarupaket, där man får hela klabbet på ett bräde, är Arturia V-Collection 5 en överrumplande upplevelse. Uppdateringen av gränssnitt och ljudbibliotek var definitivt på tiden och att äntligen kunna zooma upp de två modulära mjukisarna ARP-2600 V och Modular V gör virtuellt patchande på skärm fullt njutbart. Det har dessutom städats bland preset så att snarlika skapelser rensats bort för att istället ge plats åt nya fabriksljud.

Och visst erbjuds mängder av spännande föreställningar, som inifrån Analog Lab 2 dessutom kan letas fram oberoende av instrument. Samtidigt måste jag slå ännu ett slag för att våga gå på djupet. Synclavier V och piano-pluggarna erbjuder väldigt kraftfulla verktyg för ljuddesign. Det enda jag efterlyser är nu Spark i en skalbar version och att någon, gärna Arturia själva, hittar på en länk till presethantering direkt i värdprogrammen.

PLUS

• Äntligen skalbara gränssnitt med uniformt utseende mellan produkterna

• Synclavier V!

• Lättanvänd intern preset-sökning

MINUS

• Presethanteringen ej kompatibel med DAW-miljöernas egna

• Spark är spårlöst försvunnen

FAKTA

TYP Mjukvaruinstrument för Mac och PC, 64- och 32-bit. Pluginformat: VST, VST 3, AAX (Native), AU (Mac)
SYSTEMKRAV 2 GHz CPU, 4 GB RAM, 8,5 GB ledigt utrymme på hårddisken. Mac: OSX 10.8 Mountain Lion eller nyare. PC: Windows 7 (med senaste servicepack installerat) eller nyare, 32/64 Bit.
PRIS 499 euro
DISTRIBUTÖR EM Nordic, www.emnordic.se