DAGENS KLASSIKER: Iggy Pop – Lust for Life

I dag firar vi en kritikerhyllad platta signerad en av musikhistoriens vassaste frontfigurer: Lust for Life, av ingen mindre än den legendariske Iggy Pop. 

Foto: Eddy Berthier

Iggy Pop – Lust for Life, 1977 (RCA Records)

James Newell Osterbergs andra soloplatta tillsammans med David Bowie efter den framgångsrika debuten, The Idiot från 1977, blev en minst lika stor succé. Men på Lust for Life ryms däremot två alster som etsat sig fast i generation efter generation, nämligen det självbetitlade inledningsspåret och dess högt igenkännliga trumkomp, samt den odödliga klassikern The Passenger. 

Medan denna låtduo haft de största kulturella genomslagen, döljer sig flera spår, underskattade i olika grad, som borde lyftas fram oftare. Vad sägs om den svängiga melodin i Some Weird Sin, den massiva och gungiga semiballaden Tonight, eller den ordentligt deppiga Turn Blue? För att inte glömma plattans klart starkaste bidrag, new wave-punkiga Neighborhood Threat.

Men det är inte enbart låtarna i sig som gör att skivan glöder, utan även på grund av en högst närvarande atmosfär från när två ovärderliga kreatörer slog sina påsar ihop. Ren magi. Tillsammans med The Idiot utgör Lust for Life en mycket minnesvärd epok i rockhistorien, och borde ha en given plats i varje anhängare av genrens skivhylla. 

Inspelad i: Hansa Studio by the Wall, dåvarande Västtyskland / Producerad av: David Bowie, Iggy Pop och Colin Thurston / Bästa spår: Neighborhood Threat