TEST: 3 Supro-gitarrer
Tre nyklassiska mästare
Supro Americana Series, Sahara och Black Holiday, samt Island Series, the Westbury
Text: Gunnar E Olsson
Publicerades ursprungligen i nr 12-17
Det amerikanska företaget Valco hade flera olika gitarrmärken i sin tillverkningskedja. Supro, National och Airline kom alla från samma tillverkare. När nyuppståndna Supro skulle bygga egna gitarrer hittade man förstås mycket inspiration från de gamla modellerna. Vi kollar läget…
Många välkända artister har sedan tidernas begynnelse setts med något av ovanstående märken som första eller andra gitarr. Dels attraherades man förstås av deras ofta väldigt attraktiva pris (de var oftast rätt billiga), och dels var även soundet man fick med dessa modeller många gånger minst lika attraktivt, för den som sökte ett eget sound bortom det som de stora giganterna Fender och Gibson kunde erbjuda.
Den amerikanske rock’n’rollgitarristen Link Wray använde ofta en Supro-gitarr på sina inspelningar från 50- och 60-talet. Hans kollega James Marshall Hendrix, aka Jimi the Fox (han hette ursprungligen Johnny Allen Hendrix), hade enligt uppgift en Supro som sin allra första gitarr. Och även David Jones (allas vår Bowie) dök ibland upp på scen med en Supro på magen.
SUPROGITARRER
Supros gitarrsegment består idag av två olika serier, Americana och Island-serien, var och en bestående av flera olika gitarrmodeller med framför allt olika mikrofonbestyckning. Dessutom finns nu även en Lap Steel-modell, och tre basar, Huntington I, II, och III. Det som skiljer de tre basarna åt är framför allt antalet guldfoliepickuper. De kan dessutom fås i flera olika färger och utföranden. Liksom gitarrerna hämtar Huntington utseendemässig inspiration från 60-talets Ozark-modell.
En tidig patentskiss på Kellers Vistatone-mickar.
Americana-serien designades av Trevor Wilkinson och David Koltai, och tanken var att de skulle fånga både känslan och ljudet hos de Art Deco-influerade, historiska Supro-instrumenten. De har endera vad Supro kallar en ”Wide Body” design – som Sahara – eller en något mindre “Narrow Body” design, som till exempel vårt andra testobjekt, Black Holiday. Halsarna hos de nya Supro-gitarrerna är en utmärkt kompromiss mellan 50-talets brännbollsträn, och modernare halsar, som ofta kan kännas både för smala och platta i formen.
Americana-serien är bestyckad med Vistatone-mickar, som utvecklades i Chicago redan i början av 50-talet. Dessa mickar lär ha agerat förebild när Seth Lover skapade PAF-mickarna hos Gibson, några år senare.
Island-serien har däremot så kallade Gold Foil-pickups (guldfoliemickar), även dessa sprungna ur det tidiga 50-talets Chicago.
De nuvarande Gold Foil-mickarna är en vidareutveckling av de mickar som Ralph Keller utvecklade för Valco på 50-talet. Och inte nog med att de moderna guldfoliemickarna har ett snyggt vintageutseende, de saknar polskruvar, och har också en konstruktion som gör dem mycket okänsliga för yttre störningar. De är med andra ord tämligen brumfria. De har däremot ett underbart öppet ljud, med både botten och skimrande topp.
SUPRO SAHARA
Americana-serien består av ett tiotal gitarrer, samtliga konstruerade som repliker på forna tiders Supro ”Reso-Glass”-instrument. De nya gitarrerna har en kropp av ”kamrad” (urholkad) mahogny, med en gjuten, resonant överdel där man använder ett nytt kompositmaterial som kallas Acousti-Glass. Det här sättet att bygga gör naturligtvis gitarrerna väldigt lätta, och samtidigt har man försökt behålla det karakteristiska utseendet från 60-talets Ozark.
FAKTA – Supro Sahara
FÄRG Wedgewood Blue Metallic
HALSINFÄSTNING Skruvinsfästning med två skruvar
MIKROFON 1 Vintage-korrekt Vistatone-pickup
KONTROLLER Volym och ton med 50-talskoppling
STALL Rosewood bridge
STRÄNGHÅLLARE Dobromodell
KROPP Acousti Glass-topp och bakstycke i till hälften urholkad mahogny
HALS Mahogany med ”dot”-inläggningar
MENSUR 24 ¾ tum
FODRAL Levereras ej med fodral
ÖVRIGT Vintage Supro design
PRIS 6 990 kronor
DISTRIBUTÖR Fitzpatrick AB, www.fitzpatrick.se
INFORMATION www.suprousa.com
Den här halvakustiska gitarrkonstruktionen ger också ett väldigt eget akustiskt sound, men det gör förstås även att gitarrerna blir smidiga att hantera och använda i en livesituation. I Supros reklam vill man gärna även betona att gitarrerna i den här serien är lätta att justera och underhålla, men där råder det delade meningar, är jag rädd för, men mer om det längre fram.
Alla tio Americana-modellerna är bestyckade med autentiska Vistatone-pickuper, som är en återskapad version av Valcos singlecoil-mickar från tidigt 50-tal. Serien innehåller gitarrer med både en och två av dessa Vistatone-mickar – någon modell har dessutom en inbyggd piezomick, och ett par av gitarrerna har ett nyutvecklat vibratosystem, som även det ser väldigt vintage ut.
Sahara är den enklaste av dessa modeller och har försetts med endast en Vistatone-pickup. Till det har man adderat en volym- och en tonkontroll på klassiskt manér. Samtliga Supro-gitarrer har ett väldigt typiskt huvud, med 3 + 3 stämskruvar. Storleken på huvudet ger dem dock en tendens att bli något framtunga i och med att kroppen är så lätt.
Sahara är den enda av gitarrerna som har en synlig modellbeteckning. Den är inte placerad på huvudet utan istället på plektrumskyddet, som även smyckats med ett par palmer. Väldigt retro!
Stämmekaniken ser också väldigt retro ut med sina stora tulpanformade vred. Det verkar vara en enklare kinesisk kopia på Kluson-mekanik, och de känns tyvärr lite klena. Stränghållaren är av klassisk dobromodell, och stallet är ett rosewoodstall som är justerbart i höjdled. Det är däremot inte möjligt att justera individuell intonation på strängarna. Stallet är fastskruvat i Akusti-Glass-toppen med två skruvar, och man kan flytta det en liten aning fram och tillbaka, men det är inte praktiskt genomförbart att göra några större justeringar här utan att stämma ner gitarren.
Den skruvade halsen är av lönn och greppbrädan, som är av rosewood, har vanliga, enkla punktformade inläggningar. De 22 banden är av jumbomodell, och vi hittar även ett så kallat nollband i anslutning till översadeln.
INTRYCK
Originalet till Sahara, från slutet av 50-talet, liknade i mångt och mycket denna gitarr. Dock hade inte originalet något nollband. Det hade däremot den trappstegsliknande stränghållare som nu kommer igen i nästa modell i testen, Black Holiday. I likhet med denna hade även Sahara en trevägs-switch, och dessutom tre extra rattar. Valco, som byggde Suprogitarrerna hade dock massor av olika modeller på programmet, och de olika modellerna utvecklades under åren. Under 60-talet utvecklades Sahara till att se mer eller mindre exakt ut som vårt testexemplar. Överlevande exemplar av det vi då kallade Pawn Shop Guitars – rätt enkla, och billiga pantbanksinstrument – betingar idag rätt höga priser på samlarmarknaden.
Här rör det sig alltså om en ”halvakustisk” modell. Akustiskt påminner gitarren i tonen om en av Django Reinhardts Selmer Maccaferri-gitarrer. Den tonen går dock tyvärr inte riktigt fram via mickarna. Inte så att Vistatone-micken är dålig. Tvärtom, men den har ett lite eget sound, som inte riktigt korresponderar med det akustiska intrycket. Ljudmässigt ligger den någonstans mellan en bra P-90 och en humbucker, ganska fyllig i tonen, med ett tydligt mellanregister, men med lite begränsad diskant. Ett val som säkert är medvetet eftersom micken ska agera ensam, utan en fetare halsmick som stöd.
Sahara har måttlig sustain och en ganska mjuk attack. Både materialet i locket med kompositkonstruktionen, ett stall i trä, och den speciella dobroliknande stränghållaren, medverkar sannolikt till att ge den mycket av soundet hos en halvakustisk gitarr. Förstärkt har den ett tydligt vintage-sound, men mycket strängseparation, men en viss avsaknad av den skiraste diskanten. Sahara är med sin fina strängseparation rätt förtjust i diverse gitarrpedaler. Genom en overdrive- eller fuzzpedal får man genast ett mycket autentiskt 60-tals rock-sound. Skitkul!
PLUS
Riktigt fräckt vintage-utseende
Låter bra både akustiskt och elektriskt
Lättspelad
Bra justerad hals
MINUS
Inget fodral
Individuell justering av intoneringen inte möjlig
Tyvärr gör stallet att det är svårt att få den att stämma till hundra procent uppe vid 12:e band – vad man nu har där att göra. (Speciellt G- och D-strängen känns på testgitarren aningen ”off”.) Halsen känns dock bra och den är väljusterad med lagom ”relief”, och profilen gör den väldigt spelbar över hela registret.
Dock är den något vass i ändarna på bandstavarna, den har också lite dålig bandputs på sina ställen. Men detta är förstås saker som är tämligen lätta att åtgärda.
Nollband brukar bestå av ett extra band i samma dimension som övriga band direkt intill översadeln, och de gör det mindre viktigt att justera sadeln exakt. Här har man underlättat genom att montera ett nollband som är något högre och kraftigare än de övriga bandstavarna. Då blir inte stränghöjden vid första band lika kritisk. Liksom övriga gitarrer i programmet levereras tyvärr Sahara utan någon form av fodral eller gig-bag.
AMERICANA BLACK HOLIDAY
Supro Black Holiday har många drag gemensamma med Sahara. Det moderna Supro har lånat drag från flera olika, äldre modeller till sina nya gitarrer. Black Holiday har följaktligen en väldigt Art Deco-inspirerad, trappstegsformad stränghållare, som även funnits på tidiga Sahara-modeller. Den har också två Vistatone-mickar, som är kopplade så de ger en viss humbuckereffekt i mellanläget på trevägsomkopplaren. Inte för att det behövs – för att vara single coil-mickar är de här förvånansvärt brumfria. I likhet med Sahara har den en ton- och en volymkontroll, som är kopplade på 50-talsvis. En uppgradering är också att halsen på Black Holiday fått en vintage-aktig, något gulnad kantlist längs greppbräda och huvud, och lite mer påkostade ”block”-inläggningar i greppbrädan.
FAKTA – Supro Black Holiday
FÄRG Jet Black
HALSINFÄSTNING Skruvinsfästning med två skruvar
MIKROFONER Vintage-korrekta Vistatone pickups
KONTROLLER Volym och ton med 50-talskoppling
STALL Rosewood
STRÄNGHÅLLARE Art Deco trappstegformad stränghållare
KROPP Acousti Glass-topp och bakstycke i till hälften urholkad mahogny
HALS Mahogany med rektangulära inläggningar
MENSUR 24 ¾ tum
FODRAL Levereras ej med fodral
ÖVRIGT Vintage Supro design
PRIS 8 890 kronor
Förlagorna till de moderna Supro-gitarrerna, som tillverkades av Valco hade en kropp som bestod av två halvor av glasfiber (ungefär som en mussla) med interna förstärkningar i trä. De moderna Americana-modellerna har, som sagt, en mahognybakdel, som skruvats samman med en topp av ett material som Supro kallar Acousti-Glass (egentligen en sorts ABS-plast), vilket resulterar i en lätt gitarr med rätt mycket akustisk ton.
De ekonomiska fördelarna med att bygga gitarrer på det viset var i mitten av förra århundradet naturligtvis rätt stora. Man kunde lätt förändra en gitarrmodells utseende, och dessutom producera många olika modeller utan en massa tidsödande träarbete. Med dagens teknik kan det förstås vara ett nästan lika starkt ekonomiskt argument att bygga gitarrer med den här tekniken.
Min första elgitarr var för övrigt en Kent, där man även där hade en topp i plast som skruvats fast på en underdel av trä. En billig nybörjargitarr – liksom många av Valcos olika modeller vid samma tid.
Utseendemässigt har alla de nya Supro-modellerna lånat det mesta från 60-talsmodellen Ozark (för övrigt även namnet på en riktigt bra tv-serie på Netflix). Det vintagemässigt helt korrekta och super-coola utseendet är kanske – tillsammans med de utmärkta Vistatone- och guldfoliemickarna – Supro-gitarrernas starkaste argument.
Övriga egenskaper, som stämskruvar, nollband, den skruvade halsen, med mera, delar den med Sahara.
INTRYCK
Akustiskt känns inte Black Holiday lika livlig som Sahara. Det kan bero på att den har två mickar monterade på locket och att detta dämpar locket en aning akustiskt, eftersom toppen på gitarren annars är rätt resonant, för att vara en elgitarr. Tonen är mer ”middig”, och har i mina öron inte riktigt samma botten.
PLUS
Fräckt vintage-utseende
Låter bra både akustiskt och elektriskt
Lättspelad
Bra justerad hals
MINUS
Inget fodral
Individuell justering av intoneringen inte möjlig
De båda mickarna ger den dock ett visst ljudmässigt övertag över sin lillebror. Stallmicken känns mer öppen och halsmicken har förstås mer värme än den ensamma Vistatone-micken hos Sahara, men det är framför allt mittläget med båda mickarna inkopplade som låter riktigt bra. En bred palett av skimrande diskant och kraftfull, varm bas, som dessutom kan påverkas rätt rejält av både ton- och volymkontroll. Även Black Holiday glänser förstås lite extra, inkopplad i en gitarrpedal (eller två). Jag testkörde den med en Supro tremolopedal, med rätt mycket extra gain uppskruvad. Och där kan vi snacka om ett riktigt autentiskt 50-tals rock-sound – eller varför inte skitig Chicagoblues?
Black Holiday stämmer bättre i intonationen än Sahara. Av någon anledning har man dock satt tunnare strängar på det här instrumentet och det gör ju inte att tonen precis blir mer flödig. Den hade klart mått bättre av lite biffigare strängar. Vi pratar ju om en Gibson-mensur här, så den bör få åtminstone 0.10-strängar för att trivas.
Översadeln är inte särskilt snyggt monterad, dessutom är den kritvit, och den sticker verkligen ut mot kantlisten som går mer i en dovare benvit ton. På minussidan noterar vi att även denna fina gitarr levereras utan fodral – inte ens en enkel gig-bag.
ISLAND SERIES, THE WESTBURY
Den indonesienbyggda Supro Westbury-modellen (Americana-gitarrerna byggs i Kina) har en kropp i al, och limmad lönnhals. Vårt testexemplars färg kallas Antique White, men den kan även fås i färgerna Blue Metallic, Turquoise Metalic, Jet Black, eller Tobacco Sunburst. Till skillnad från Americana-modellerna har den en limmad hals med en 25 ½-tumsskala. Halsen har en matt baksida som gör den skön att spela på. Den har inte syskonmodellernas nollband, den har andra mickar, en vågformad stränghållare, tune-o-matic-stall, och andra stämskruvar. Greppbrädan är i rosewood, och har 12-tums radie. Den är försedd med 6100 jumboband, och block-inläggningar (på Supros hemsida står det att det är ”dot inlays”, men då är det i så fall väldigt stora och rektangulära ”dots”).
Alkroppen är solid, men formad på samma sätt som de modeller som har en gjuten topp i Acusti-Glass. Även huvudet har samma form som syskonen, och många av vintage-originalen. Dock är loggan på huvudet inte utformad på exakt samma sätt som de kinabyggda gitarrerna. Kanske tycker man att det ser lite lyxigare ut med en fastskruvad namnskylt…
ELEKTRONIK
Guldfolie-mickarna som sitter i Supros Island-serie är förbättrade versioner av Supro-originalens Clear Tone-mickar, som utvecklades av Ralph Keller i början av 50-talet för Valcos räkning. De har utvecklats och förfinats av Supros David Koltai och Glenn Sweetwood, tillsammans med Ken Calvet, mannen bakom Roadhouse Pickups och expert på vintage-pickuper.
FAKTA – Supro Westbury
FÄRG Antique White
HALSINFÄSTNING Fast, limmad
MIKROFONER 2 Vintage guldfolie-pickups
KONTROLLER Volym och ton med 50-talskoppling
STALL Rosewood
BAND 6100
STRÄNGHÅLLARE Vågformad vintage-look
KROPP Al
HALS Lönnhals med rosewoodgreppbräda, rektangulära inläggningar
MENSUR 25 ½ tum
FODRAL Levereras ej med fodral
ÖVRIGT Vintage Supro design
PRIS 9 890 kronor
De här mickarna, som ofta satt i de Chicago-byggda Supro-gitarrerna från förr, har ett brett frekvensregister, och är förvånansvärt brumfria. Det är ju faktiskt, precis som Vistatone-mickarna, en single coil-variant.
Den moderna variant som vi hittar i Westbury är i humbuckerstorlek och sitter även monterade på samma sätt som sådana. Stallmicken är något överlindad för att ge ett fetare sound, och halsmicken har lindats i motsatt riktning, jämfört med stallbrodern, för att ge full dämpning av brum och störningar när båda mickarna används tillsammans.
Man väljer mickar med en omkopplare av den modell som liknar de som sitter i Gibsons LP- och SG-modeller, men den känns inte riktigt lika rejäl som en Switchcraft-dito. Och precis som dagens två andra testobjekt har Westbury en volym- och en tonkontroll.
Mickarna bygger på något som kallas field coil-principen, och den ger utöver ett utsökt ljudspektrum även en bra balans mellan strängarna. Detta gör dem ytterst användbara tillsammans med allehanda fuzz- och overdrivepedaler, där man vill ha god strängseparation. Sen låter ju förstås även en sådan kombination så mycket rock’n’roll!
Men inte nog med att guldfoliemickarna låter bra, de ser ju också så snyggt retro ut.
INTRYCK
Westbury är perfekt justerad och bandarbetet är förträffligt, med både snyggt polerade band och bandändar som rundats av på ett förträffligt sätt. Den nedmattade baksidan på halsen gör också att spelbarheten blir mycket bra. Tyvärr sitter volymratten en aning illa till. Den är placerad väldigt nära stallmickens sarg, och den är ständigt i vägen när jag spelar – speciellt vid plektrumkomp. Tanken är kanske att man snabbt ska kunna justera volymen, men det fungerar tyvärr inte för mig.
PLUS
Väldigt fräckt utseende
Jag älskar guldfoliemickarna!
Genomgående bra bygge
Väljusterad hals och bra putsade band
MINUS
Inget fodral
Volymratten sitter lite illa till
Westbury har också ett riktigt tune-o-matic-stall, vilket gör att det går att justera intonationen på ett enkelt sätt. Den har inget nollband. Däremot en hyfsat bra justerad sadel, som dock knirkar på ett par strängar när man stämmer gitarren. Lite pusts där, eller grafit i spåret hade suttit fint. Den har även klart bättre stämmisar än kinabyggena, och det gör att den håller stämningen bäst i den här trion. Men det bästa är förstås pickupsen. Guldfoliemickarna låter så bra! De har både mer värme och låter öppnare än Amerikana-seriens mickar. Speciellt halsmicken blev jag väldigt förtjust i. Den skulle jag verkligen vilja ha på en Telecaster, med en vanlig telemick i stallet.
SAMMANFATTNING
I Supros reklam påstås det att Americana-serien är ”bra på att hålla stämningen, och de är även lätta att justera och underhålla…”
Av de två Americana-gitarrerna jag testade hade i alla fall en ganska svårt att hålla stämningen, och ”lätta att justera och underhålla” stämmer väl sådär. Om man med ”lätta” menar att man behöver skruva isär hela gitarren för att komma åt elektroniken, så stämmer det, men i annat fall… Men nog om detta.
Allt samverkar när det gäller att bygga gitarrer. Westbury, som byggs i Indonesien, är ett så mycket bättre instrument jämfört med de övriga modellerna i testen, som båda byggs i Kina. Den låter bättre, stämmer bättre, spelar bättre och känns både bättre och dyrare. Och det är klart, den är ju också dyrare, men inte så rasande mycket.
Är det däremot vintage-känsla och retro-look man i första hand är ute efter hittar man kanske mer av den varan hos Americana-serien, och där tycker jag nog att Sahara är mest 50-talsrock.
Och självklart är det just ovanstående vintage-attribut man är ute efter om man kikar på ett sånt här instrument överhuvudtaget. Utseendet är ju bara ascoolt. Även när det gäller soundet hamnar Supro-gitarrerna definitivt i vintage-distriktet – både med Vistatone- och guldfoliemickarna. Där har Supro-killarna lyckats återskapa två mycket välljudande representanter för 50- och 60-talets rock- och rhythm’n’bluesbaserade gitarrsound. Är det just det soundet man är ute efter behöver man inte leta längre. Alla gitarrerna i Supros nya instrumentserie kan hjälpa dig på traven där, även om mitt eget gamla rockhjärta klappar lite extra snabbt för guldfoliemickarna. Undras hur en kropp i Acousti-Glass skulle låta med ett par sådana mickar?
