TEST: Epiphone Thunderbird Vintage Pro
Brottningsmatch med en åskfågel
Thundberbirdbasen är kanske rockbasen framför andra. Vi kollar in den nya varianten från Epiphone som äntligen återskapar utseendet från sextiotalet.
1963 lanserade Gibson Thunderbird-basen, i två varianter, Thunderbird II med en mikrofon, och Thunderbird IV med två. Thunderbird-modellen har genom åren blivit Gibsons förmodligen mest omtyckta basdesign, och har med några avbrott producerats sedan sextiotalet. Många rockbasister har genom åren använt Thunderbird-basarna, däribland storheter som John Entwistle från the Who och Nikki Sixx från Mötely Crüe.
Gibsons nuvarande variant, och även de som tillverkas av Epiphone, skiljer sig från sextiotalsbasarna på en rad punkter. Det mest uppenbara är att de gamla Thunderbirdarna hade mekanik och mickkåpor i krom, medan dessa detaljer på de nyare basarna är svarta. Nu kommer alltså Epiphone äntligen med en utgåva vars utseende stämmer med de gamla originalen. Med tanke på hur många vintagekorrekta gitarrer Gibson/Epiphone producerar är det väl inte mer än rätt att vi basister får vårt nu!
KONSTRUKTION
Thunderbird-basen är konstruerad med genomgående hals. Det innebär alltså att det trästycke som utgör halsen går vidare ner genom hela kroppens längd. Resten av kroppen utgörs av två ”vingar” som är limmade på varsin sida av halsen. Halsen är gjord i ett sjulagers laminat av valnöt och mahogny, medan ”vingarna” är solid mahogny. Greppbrädan är tillverkad i rosenträ, och utrustad med 20 stycken medium jumboband. Greppbrädans radie är tolv tum, vilket är detsamma som på både de nya och gamla Thunderbird-basarna, men plattare än exempelvis Fender-basar. Greppbrädan har punktformade inlägg, och dragstången justeras vid huvudändan av halsen.
I likhet med sextiotalsoriginalet, men till skillnad från exempelvis Gibsons nuvarande variant, har denna Thunderbird separat stall och stränghållare. Jag, som inte alls är förtjust i Gibsons ordinarie trepunktsstall, applåderar detta. Det separata stallet gör basen betydligt enklare att intonera.
Basen är utrustad med två humbuckermickar med alnicomagneter, som göms under kromade kåpor. Mickarna har var sin volymkontroll och en gemensam tonkontroll.
Testexemplaret är lackat i en tjusig Tobacco Sunburst, men Thunderbirden finns även i svart och vitt.
I ANVÄNDNING
Det är möjligt att jag slår in öppna dörrar här, men låt mig först som sist konstatera: Thunderbirden har knappast den mest ergonomiska basdesign man kan tänka sig. Den stora boven i dramat är kroppsformen. Bristen på ”horn”, i stil med en Fender-bas, gör att den främre axelbandsknoppen hamnar långt bak, vilket förskjuter tyngdpunkten framåt. När sedan huvudet är väldigt långt, och stämskruvarna av den gamla traditionella, tyngre, sorten blir summan av kardemumman att basen är oerhört framtung. Den stora kroppen bidrar också till att göra basen otymplig, men kroppsformen underlättar dock för höger arm och armbåge att hålla fast basen en smula. Basens framtunghet, i kombination med att det upplevs som att halsen är väldigt lång gör det arbetsamt för vänsterhanden att spela på Thunderbirden. Man måste liksom samtidigt hålla uppe halsen, och sträcka sig efter de lägre banden.
Vid sittande spel balanserar basen någotsånär bra, men vid stående spel blir det något av en brottningsmatch. Basen i sig är dock inte särskilt tung, utan har en behaglig vikt.
Halsen är relativt smal, men känns rundare i profilen än en Fender. Personligen tycker jag att det är en mycket bekväm hals. Bandnigen är bra, helt utan utstickande ändar.
Stämskruvarna löper smidigt, och känns förtroendeingivande, men man får sträcka sig långt för att komma åt dem.
Trots allt ovanstående gnäll: köper man en Thunderbird så är man rimligtvis väl medveten om basens ergonomiska utmaningar, och beredd att tackla dem. För, ärligt talat, Thunderbirden osar rock’n’roll, såväl utseende- som ljudmässigt.
Vad gäller ljudet, så låt oss börja från början. Med båda mickarna på fullt så får man ett tämligen traditionellt basljud, med ordentligt med botten och mellanregister. Detta ljud fungerar bra i många sammanhang, både med fingerspel och plektrum. Halsmicken i ensamt majestät är rejält mullig, och lämpar sig väl för reggaemuller. Solar man stallmicken blir ljudet såklart tunnare, och mellanregistret ännu mer framträdande, men micken klarar sig bra på egen hand. Mickarna har rejält med output, men ändå mycket dynamik, så det går att styra ljudet mycket med anslaget.
Jag hade med Thunderbirden på ett rep med en jazzkvintett, och fick till ett mjukt, men ändå distinkt ljud med stallmicken på fullt och halsmicken på ungefär hälften.
Även om den inbitne slapfantasten knappast har den här basen som förstaval så fungerar slapping alldeles utmärkt, även om man får dra av ganska mycket mellanregister.
Basar med genomgående hals har i mitt tycke ofta en något komprimerad ton, vilket jag tycker mig höra även hos Thunderbirden.
Men jazz och tumfunk i all ära, det är ju med dist och rejäl volym som Thunderbirden kommer allra bäst till sin rätt. Mickarnas kombination av hög utsignal och bra dynamik gör att det mesta från subtil överstyrning till vrålande fuzz låter väldigt bra. Vid högre distinställningar blir ljudet tämligen mellanregisterbetonat, vilket inte låter särskilt upphetsande när man spelar ensam, men passar desto bättre in i ljudbilden tillsammans med trummor och distade gitarrer. Vill man ha ännu elakare och ettrigare ljud så låter plektrumspel alldeles utmärkt även med dist, men jag föredrar det lite fetare ljudet man får med fingrarna. Med det distade ljudet blir min favoritinställning att ha halsmicken på fullt, och rulla av stallmicken halvvägs.
Som sig bör med humbuckers så är basen befriad från brus och brum, även vid höga volym- och gaininställningar.
SAMMANFATTNING
Det här är en bas att älska eller hata. Eller snarare, man måste nog älska den för att stå ut med den. Vad gäller ljudet och utseendet levererar den i mitt tycke på mycket hög nivå, men med spelbarheten är det en annan femma. Basen är stor, otymplig och väldigt framtung. Samtidigt känns det inte helt meningsfullt att klaga på spelkomforten. Detta är en, åtminstone estetiskt, trogen kopia av en femtio år gammal design vars nackdelar är kända sedan länge. Vill man ha en Thunderbird så accepterar man givetvis omaket.
Det känns kul att Epiphone äntligen gör en Thunderbird som liknar de gamla originalen, och jag kan tycka att det är märkligt att Gibson inte har gjort det tidigare. Basen känns välbyggd och låter mycket bra. Ljudet är mångsidigt och flexibelt, men fungerar kanske allra bäst i lite rockigare sammanhang. Den som inte räds att ta sig an de spelmässiga utmaningarna får mycket bas för sina pengar.
FAKTA
FAKTA Epiphone Thunderbird Vintage Pro
TYP Solid fyrsträngad elbas
KROPP ”Vingar” i mahogny
HALS Sjulagers laminat i mahogny och valnöt
GREPPBRÄDA Rosenträ
ANTAL BAND 20 medium jumbo
MENSUR 34”
MEKANIK Epiphone
STALL Bass Tune-O-Matic med Claw stränghållare
MIKROFONER 2x Epiphone ProBucker Bass #760
ELEKTRONIK Volym (halsmick), volym (stallmick), mastertonkontroll
FINISH Tobacco Sunburst. Finns även i Alpine White och Ebony
PRIS 6 289 kronor
DISTRIBUTÖR Luthman www.luthman.se
PLUS
Bra ljud
MINUS
Ergonomin lämnar en hel del övrigt att önska
