GUIDE: Ytterligare några pluggar du inte kan leva utan
ROND 2: FÖRSÖK PÅ EGEN RISK
Text: Gunnar E Olsson & Peter Marchione
Efter den förra artikeln i serien ”Tio pluggar du inte kan leva utan” fick Musikermagasinets redaktion en massa mejl från läsare som hade synpunkter på innehållet i artikeln. Många tyckte förstås att det bara var trams, men det fanns ändå tillräckligt många som uppskattade det för att vi skulle våga oss på en efterföljare.
Den här gången var det både lättare – och samtidigt en aning svårare – att övertyga våra båda mästarskribenter om att de borde sätta sig ner och knåpa ihop en efterföljare till succéartikeln. Som vanligt var det Gunnar E som var den tveksamme (läs: kort men sur, som en Les Paul Junior). Med argument som ”Vad är det för mening?”, ”Vem kommer ihåg Polisskolan II? Det är ju ettan som är mästerverket!” försökte han slingra sig undan. (Han är ju lite arbetsskygg, den där Olsson.) Medan unge herr Marchione var sitt vanliga positiva, italienska jag. ”Kom igen, Lennart!” (Av någon anledning hade han fått för sig att E:et i kollegans namn stod för Lennart. Fråga mig inte varför.) ”Vi drar en repa till!” ”Det blir skitkul, det lovar jag!” Och på något mirakulöst vis lyckades han än en gång få den gamle på fötter.
”Deadline?” var det sista vi hörde honom mumla. ”Helst igår”, sa Chefredaktör Hansen, och lämnade rummet.
ETT TIOTAL PLUGGAR VAR DET
GUNNAR E: Det här kommer bli svårt. Var ska vi börja?
PETER: Skärp dig nu. Det här är ju inte svårare än att egentligen spela in ett helt vanligt samtal, vi brukar ju i regel lägga timmar på att snacka om pluggar.
GUNNAR E: (Fortfarande lite grinig) Men jag vill bara sitta här under korkeken och plinka på min gitarr.
SYNT OCH SÅNT
Vem behöver 12 000 verser på daktylisk hexameter, när det finns denna underbara synt?
Gunnar E: Förra gången berättade jag att jag var väldigt förtjust i Korg Legacy Collection. De flesta av deras gamla analoga syntar är där samlade i ett väldigt prisvärt paket. Nu har man från Korgs sida gjort en uppdatering av paketet. Det heter nu Korg Collection och finns för både Mac och Windows, och har nu även AAX-support. Dessutom får man även ARP Odyssey för en spottstyver om man uppdaterar till det nya paketet. Jag kommer ihåg de där gamla härliga syntarna. Wavestation nämnde vi ju förra gången, men där finns även M1 och Polysix. Jag träffade förresten min gamle kompis Kent för några dar sen. Vi har inte setts på många år. Vi hade vår första studio tillsammans i källaren till ett av husen vi bodde i. Han hade en Polysix. Fan va bra den var! Jag har fortfarande kvar några inspelningar…
Förutom superballa namn är Korg Gadgets plugins både välljudande och snygga.
PETER: Stopp! Ursäkta mig men nu ska vi ju fokusera på de mjuka versionerna och inte frossa i hårdvarunostalgi. Sedan vår förra raid har ju våra vänner på Korg släppt datorversion av Gadget, som ju förut bara fanns till iOS. Jäklar i min lilla låda vad det finns godis däri! En hel samling med små förenklade varianter av gamla drakmaskiner vi känner till, kombinerat med helt nya hopkok. De funkar dessutom alldeles utmärkt som plugins i andra program. Och sedan har ju instrumenten näst intill vådligt balla namn. Flera av dem är döpta efter europeiska städer, bara det! Ett litet aber i sammanhanget är att de bara funkar på Mac i nuläget – men det är ju inget problem för dig, din gamle Apple-puritan!
GUNNAR E: Okej! Testade inte du Arturia Vintage Collection 6 för ett tag sen? Jag var lite nyfiken på de ”nya” syntarna där. Vad tyckte du om dem?
PETER: Vi båda är ju sedan många år nästan överdrivet glada i Arturias produkter. Men hur kan man inte älska en syntfabrik som håller till i Grenoble! Jag håller faktiskt på med en översikt över tillskotten i senaste samlingen av instrument, som kanske till och med hamnar i detta nummer. De två riktigt stora skrällarna för mig är Buchla Easel V, som för in lite West Coast-flum i plugin-samlingen, och CMI V, en Fairlight-mjukis som får mig att ibland tro att jag bytt efternamn till Gabriel. Går alldeles utmärkt att återskapa hela åttiotalet med den: Art Of Noise, någon?
Buchla Easel V är ett västkustdoftande nytillskott i Arturias plugin-flora.
Åttiotals-bonanza i Arturias Fairlight-mjukis CMI V.
GUNNAR E: Och vad tyckte du om IK Multimedias Syntronik? Den tycker jag fungerar väldigt bra för mina enkla behov. De syntarna låter riktigt bra direkt när man plockar fram dem. Fast jag är ju bara en simpel gitarrist förstås…
IK Multimedia Syntronik bjuder på retrotrippar med extra finesser.
PETER: Oj oj, det blir ett redigt Europa-tema det här! IK Multimedia håller ju till i Modena i norra Italien, blott ett par timmars bilfärd från Arturia-gänget. De vet verkligen hur man samplar och hur man tillverkar effektprocessorer, vilket ju är de två pelare som Syntronik vilar på. Visst, man utgår från samplade vågformer vilket kanske inte ger samma (nästan) direkta övergång från de fysiska originalen till VST-versioner som i Arturias samling. Men, som jag redogjorde för i min test i MM 12-2017 har IK Multimedia en lite annorlunda infallsvinkel och har i flera fall skapat ett mjukvaruinstrument av fler olika förlagor, samtidigt som de också ger användaren möjlighet att koppla en synts filtermodul på en annan vilket öppnar för roliga äventyr i ljud och oljud. Alltså är det en ickefråga om man ska välja Arturia V Collection eller IK Multimedia Syntronik, då svaret är ett rungande BÅDA!
NU TAR VI DET LITE PIANO
Freddy Mercurys gamla Fazioliflygel i samplad form. Sååå bra!
GUNNAR E: Förra gången gnällde jag en hel del över att det var så svårt att hitta ett bra piano. Sen dess har jag haft den stora glädjen att få testa Wavesfactory Mercury, Freddy Mercurys gamla Fazioliflygel samplad och paketerad på ett mästerligt vis. Det är ju inte en plugg i och för sig, det är ett Native Instruments Kontaktbibliotek. Men nu har det också kommit en nedbantad version, Mercury Lite, som inte kräver så mycket datorkraft och hårddiskutrymme. Om du köper den för futtiga 59 Euro kan du sedan uppgradera till den stora versionen för mellanskillnaden. Och om du har köpt den stora versionen får du Lite på köpet. Win, win! Jag kan verkligen rekommendera båda dessa versioner. Såååå bra!
PETER: Pianopluggar och ljudbibliotek är ju en oerhört subjektiv historia och personligen tenderar jag att föredra lite träigare, stående pianon framför översvulstiga flygelbibliotek på en herrans massa gigabyte. Jag har bland annat ett gammalt Kontakt-bibliotek med ett avsamplat Malmsjö-piano som förvisso är lite skevt och kanske har lite för få velocity-lager. Ändå är det något i själva ljudet som tilltalar mig. Annars gillar jag faktiskt den nya versionen av Arturias Piano V, den är lätt att mixa in i poppigare arrangemang. De gånger jag vill ha ett piano som breder ut sig kör jag i regel Cinesamples Piano in Blue, som är en läskigt nära upplevelse i Kontakt-format.
Black Toms: när du behöver pukor till dina Kate Bush-covers.
GUNNAR E: Jag kom att tänka på det… Man borde kanske rekommendera folk att skaffa Native Instruments Kontakt också, eller vad tycker du? Det finns visserligen en Kontakt Player som är gratis, men vissa bibliotek kräver det fullvuxna programmet.
PETER: Ja, det tycker jag verkligen med tanke på att Kontakt är de facto standard för samplebaserade fabriksljud. Jag hävdar dock bestämt att det finns bättre mjukvarulösningar för dem som vill göra egna banker, men det tar vi någon annan gång.
GITARRISTER GÖR DET PÅ SITT SÄTT
Låter EL34 bättre än 6V6? Det är bara att testa.
GUNNAR E: Bland gitarristerna hittar vi nog de grinigaste och mest petiga av alla musiker. Allt ska vara precis som förr. ”Det är bara rörförstärkare som duger!” ”Det ska var cellulosalack på gitarrerna, annars känns det inte rätt!” ”Det måste var handlödda gitarrpedaler!” Ja, du är lyckligt lottad, Peter, som slipper spela i ett gitarrband. Syntare är så mycket tolerantare … eller? Att i det läget släppa inte bara en app riktad mot gitarrister, utan en hel serie, plus ett antal mjukvarubestyckade hårdvaror är rätt modigt. Men det är ju vad Positive Grid har gjort. De har både emulerade förstärkare, pedaler, och en massa annat smått och gott på programmet. Förra gången nämnde vi deras första förstärkar-app BIAS AMP, och de har i skrivande stund släppt BIAS AMP 2. Jag har haft möjlighet att känna lite på den och jag måste säga jag är rätt imponerad, men det kommer en ordentlig test inom kort.
PETER: Jag vet inte om jag håller med dig när det gäller konservativa musiker och du är ju egentligen en syntare under cover med tanke på hur mycket Landscape och Yazoo jag hört i din bil! Faktum är att old school-syntare i regel är värre än gitarrister när de börjar tjata om hur det ligger till med allt. Ofta glöms fokus på det viktigaste: låten. Pedaler gör sig ju också väldigt bra på annat än gitarrer. Syntar, sång och stråkmaskiner mår bara bra av att åka lite i smutsen. Rent mjukvarumässigt tycker jag att de som sitter fast inuti Spectrasonics Omnisphere har ett bra bett. Och eftersom den pluggen sedan version 2 faktiskt kan importera samplingar så kan man ju, om än lite bakvänt, processa vad som helst via den. Tyvärr funkar den ju dock inte som insert. Annars är mina standard-gitarreffekter de som följde med till mitt ljudinterface (Steinberg UR824), fyra Yamaha-effekter i en serie som kallas Guitar Amp Classics: Lead, Drive, Crunch och Clean. Ruskigt enkla och välljudande små pluggar som med fördel kan användas på det mesta, för att motverka sonisk sterilitet.
IT’S ALL ABOUT THE BASS
En mjukvara som erbjuder båda Mackas basar, plus ytterligare ett gäng.
GUNNAR E: När det gäller bas har det nästan varit ännu värre. Det mesta i samplad väg har känts rätt B. Jag tycker att det har varit svårt att få nån riktig botten i elbaspåläggen. Samtidigt är det ju råddigt att koppla upp en stärkare, och/eller lajna den gamla Jazzbasen. Men jag har hittat en plugg som känns väldigt lovande, IK Multimedia MODO BASS. Den är inte samplad utan här rör det sig om ett antal modellerade basmodeller – om man kan säga så. Här finns nästan alla gamla klassiska elbasar representerade, med alla möjliga spelstilar och konfigurationer. Jag såg en YouTube-demo på den appen, laddade ner demon, och sen var jag fast. Vi får hoppas den omedelbara förälskelsen håller i sig. Hur gör du med baspålägg, Peter?
Ableton Wavetable och Anima i HALion 6 är två exempel på en senare tids fluga: Wavetablesyntes.
PETER: Du menar bas som med fyra (oftast) strängar och inte fladdrande fyrkantsvåg med pulsbreddsmodulation á la Deutsch Amerikanische Freundschaft? Jag brukar fuska med något slask-samplat i HALion och, med en rejäl skopa fjäsk, övertala en kompis som har både bas och stärkare att spela in det ”på riktigt”. Mest för att jag är marginellt bättre på att förstå mig på hur man programmerar ”riktig” bas än vad jag är på att dansa riverdance. Däremot har jag kikat lite på Spectrasonics Trillian som låter galet bra, samtidigt som den mumsar i sig hårddisk. Här får man ju dock långt mer än traditionella Fender Jazz-basar, så utrymmesanspråket är i slutändan inte alls obefogat.
RYMDKLANG
D16 Toraverb 2, ett mångsidigt reverb med utsökt ton.
GUNNAR E: Jag måste få pusha lite för att få folk att skaffa sig ett riktigt bra reverb. Det finns ingen viktigare effekt, och de behöver absolut inte kosta skjortan, eller en ens en tischa. Ingen av ValhallaDSP:s alla pluggar kostar mer än 50 dollar styck. Och de låter superbt bra! Jag testade också polska D16:s Toraverb 2 för en tid sedan, och blev väldigt förtjust. Precis som ValhallaDSP pluggar är det ett algoritmiskt reverb, alltså inget konvolution-reverb, där man samplat ett antal olika rum och andra akustiska miljöer och skapat impulssvar utifrån dessa. Just nu tycker jag de algoritmiska reverben känns betydligt intressantare. Det går verkligen att skapa spännande effekter med dem.
Ett riktigt snyggt plåtreverb, godkänt av tyska EMT Studiotechnik.
En annan extremt välljudande reverb-plugg, som jag precis hittat, är PSP 2445 EMT från Polska PSP Audioware. Den bygger på EMT:s gamla klassiska 244 och 245. Man har till och med fått hjälp och välsignelse (ursäkta mig, jag är från Göteborg) från Dr. Barry Blesser, som skapade originalalgoritmerna till EMT-plåten. Tyskarna på EMT Studiotechnik har också gjort tummen upp. Det låter så ljuvligt! Men nu babblar jag på. har du nåt att tillägga, Peter?
PETER: För en gång skulle känner jag att du nog fått med allt, Gunnar! Ett annat favoritreverb är Yamaha REV-X, vars interface kanske är i plottrigaste laget men ljudkvalitén är dock top-notch, på ren svenska.
ANDRA EFFEKTER
Tape: blågul bandemulering från Softube.
PETER: Jag måste bara få lovorda Softube Tape. Visst, det finns en herrans massa bandemulerande pluggar på marknaden men denna är till på köpet både blågul och välljudande. Tre olika rullbandare får man tillgång till och genom lätt överstyrning på in-regeln blir en torraste standardtrumloop riktigt njutbar.
Och letar man efter skitiga delayer: Look no further!
GUNNAR E: Jag har två favorit-delayer, båda rätt skitiga och varma i tonen, precis som gamla tape-ekon ska vara. IK Multimedia Tape Echo som ingår i T-RackS 5-paketet, och Metric Halo-appen Dirty Delay.
PETER: På tal om delay, fast ändå inte, så vill jag tipsa om Native Instruments Molekular, som dock är till Reaktor. Alltså ännu ett argument för att satsa på Komplete-paketet. Här samsas delay-effekter, reverb-avkok, resonatorer och annat festligt. Allt som oftast bjuder denna effektmodul in till många timmars inspirerande vansinne. Se dock till att lägga på en kompressor efter den då det kan vara lätt att dra igång läskiga feedback-loopar om man inte är på det klara med vad man pysslar med. På tal om kompressorer, har du några sådana på lut, Gunnar?
Lika snygg som den gamla Echoplexen … och lika skitigt sound.
Molekular (Reaktor) bjuder upp till både dans och vansinne.
GUNNAR E: Favoritkompressorer var det… PSP MasterComp, kostar i skrivande stund bara 29 dollar, och PSP FETpressor från samma firma måste man bara älska. En kompressor som låter lika mycket 70-tal som ABBA och Sweet.
PETER: Om jag får vara lite jobbig så vill jag backa bandet lite och fortsätta det här Komplete-tjatet. Ett argument för att unna sig det är att man då får med fullversionen av Reaktor. Det jag anser att varje människa ska göra efter att de fått igång sin licens är att kila in på boscomac.free.fr och ladda ner den här killens egna skapelser, som kräver fullskalig Reaktor. Inte nog med att det är en herrans massa instrument och effekter han knåpat ihop, de är gratis (men du kan och bör donera en slant) och låter så galet bra att man kan börja gråta!
En kompressor som låter lika mycket 70-tal som ABBA.
GUNNAR E: Jag är också lite småförtjust i några av pluggarna från Waves. Jag har använt en del av deras kompressorer, men jag blev lite lack när jag upptäckte att man helst skulle prenumerera på dem för att hänga med på uppgraderingar och sånt. Jag är verkligen inte förtjust i den modellen när det gäller ljud- och inspelningsprogram. Vad tycker du om sånt, Peter? Har du några Waves-pluggar du använder?
PETER: Jag har faktiskt inte så många plugins från Waves utom några få som jag köpt på mig under åren. De är ju galet duktiga på det här med kampanjer! Rbass är en bra plugin för att exempelvis fläska till min gamla Juno-106 och deras standardkompressor C1 är ju något av smör och bröd i de flesta studior man landar i. Är inte heller så imponerad av mjukvaruföretagens prenumerationspåhitt, men jag förstår ju att de vill säkra intäkterna för att kunna utveckla fler och ännu bättre grejor. Inte minst för att du och jag ska få göra sådana här roliga genomgångar med jämna mellanrum!
BATTERIER MED VISS SPÄNNING
PETER: Jag har nog fler trumpluggar än jag borde, men jag tenderar att, av lathet, köra Drum Racks när jag kör Ableton och Groove Agent 4 när jag är inne i Cubase och donar. När jag passerat skisstadiet brukar jag emellertid slänga in en instans av FXpansion Geist, Toontrack EZdrummer och/eller XLN Audio Addictive Drums då dessa levereras med bättre schwung överlag. Visst, det går alldeles utmärkt att få till detta med interna trummojänger i värdprogrammet men ibland vill man att någon annan gjort tråk-görat åt en, eller hur?
Toontrack tog hjälp av George Massenburg med SD 3. Succén var ett faktum!
GUNNAR E: Förra gången vi samlades kring detta tema var jag lite småförtjust i FXpansions BFD3, men det var innan jag hade fått möjlighet att kika på Toontrack Superior Drummer 3, så det är siffran 3 som gäller. Men det var bara första gången jag hade den stora äran att få träffa en av husgudarna George Massenburg, i samband med lanseringen av SD 3. Men gissa om jag var ”star-struck”. Och jag var inte ensam. Men som jag skrev i testen ”Det känns som att äntligen hitta sin inre trummis”. Och nu kommer man med nya sound och trummor från RAK Studios: UK Pop EZX. Gud, va jag längtar!
PETER: Ja, jag tror det kan finnas en direkt koppling mellan antalet trumbibliotek och upplevd livskvalitet faktiskt!
Många tamburiner och shakers att skaka på.
GUNNAR E: Om jag får rekommendera ytterligare ett par pluggar, som faktiskt inte heller är pluggar, utan NI Kontakt-bibliotek, så vill jag slå ett slag (fniss!) för Sharine, och Black Toms, båda från Wavesfactory. Den första har säkert de trogna läsarna (Hej på er, Roger och Lars!) nyss hunnit läsa test på i ett tidigare nummer av detta organ. Sharine är en samling tamburiner och shakers i allehanda storlekar och Black Toms ligger i den andra änden av skalan. Där hittar man stora majestätiska pukor, av den sort som Peter Gabriel och Kate Bush inte skulle dra sig för att använda i sina produktioner.
TRENDER OCH TRADITIONER
GUNNAR E: Det känns som att tekniken med modellerade effekter och instrument idag har kommit så mycket längre än bara för något år sedan. Konvolution-tekniken har mer begränsningar. Man överger mer och mer tanken att man ska kunna sampla vadsomhelst och skapa impulssvar, som gör att det låter precis som originalet. Det blir så statiskt. Lite av det känner man mer och mer när det gäller reverb. Det blir lätt väldigt tråkigt och stifft. Modelleringstekniken har så mycket mer att ge, tycker jag det verkar som…
PETER: Ja, ett tag var det ju bara impulse/response-varianter som var rumsrena. Ett sådant som jag fortfarande älskar är endast tillgängligt som Max For Live-enhet i Abletons värd: Convolution Reverb. Till skillnad från första eran av datorbaserade reverb av denna typ är detta, som det mesta i Abletons värld, föredömligt avskalat och begripligt.
Convolution Reverb Pro i Ableton Live är en av skribenternas favoriter.
GUNNAR E: Ett exempel är väl Universal Audio som jobbat hårt på sistone på att ta fram allehanda modelleringar av förstärkare, mickar, reverb, kompressorer och andra effekter, och som precis släppt sin OX.
Hårdvaran är ju en stor reaktiv load-box, som man kopplar till sin förstärkare, men sedan har man modellerat ett antal olika högtalaruppsättningar uppmickat och klart, och lite rumseffekter. Hela konceptet är väl i och för sig rätt långt från en plugin, men ljudeffekterna har ju sitt ursprung i mjukvara, och det finns appar både till dator och iPad, där man kan fixa med ljudet ytterligare. Jag har hunnit lyssna på den lite grann, och hittills kan jag bara säga att jag aldrig hört något som låter bättre, när det gäller att kunna spela tyst med fullt ställ på en gitarrförstärkare. Där ligger de andra mjukvaruutvecklarna i lä. Förhoppningsvis kan det sporra hela branschen till ytterligare stordåd.
PETER: Ett modeord på senare tid verkar vara wavetable-syntes. Steinberg slängde ju in det i HALion till version 6 och i Ableton Live 10 finns ju en ny synt som jobbar med det inbakat, dock ej som fristående plugin – tyvärr. Jag tycker personligen det är kul när de tar gamla påfund ett snäpp vidare och gör det mer begripligt i datormiljö än det kanske var möjligt som hårdvara. Jag menar, det är ju en jäkla skillnad att ratta wavetables i en mjukvara mot exempelvis en PPG, även om man kanske saknar den blå färgen. Lite grand som det blev när FM-syntes kom in i datorerna på allvar. Till skillnad mot Yamaha DX-gänget, som man ju måste doktorera i något läskigt för att förstå sig på, har jag till och med lyckats göra egna ljud i flera mjukvarureinkarnationer. För att återkoppla till wavetables gillar jag metoden då den gör det väldigt kul att spela in vågformer själv då man kan använda dem på mer skruvade sätt än man i regel kan med traditionell sampling. Förresten, har du koll på hur lång den här artikeln fick bli? Vi tenderar ju att breda ut oss, sägs det. Kanske bäst vi sätter punkt?
