GUIDE: Vad har du i riggen, Peter Iwers? (Cyhra)
Cyhra är den nya svenska metalgruppen som samlar forna medlemmar från In Flames, Amaranthe, Rhapsody och Shining. Tillsammans har Jake E, Jesper Strömblad, Peter Iwers, Euge Valovirta och Alex Landenburg nyligen släppt den kritikerrosade debutplattan Letters to Myself. Vi passade därför på att kontakta Göteborgskvintettens basist Peter Iwers (t.v.) för att ta reda på hur hans basrigg ser ut i dag.
Foto: Patric Ullaeus
Vilken utrustning består din rigg av i dag?
– Jag använder EBS Neoline 810 och Fafner 2 tillsammans med diverse pedaler. Bland annat kör jag EBS Black Haze och en EBS Multidrive. Jag använder dessutom en Ashdown-pedal som jag kombinerar med dessa pedaler för att få fram en fet distorsion utan att tappa botten. Jag har också en Korg DTR 2000, en stämapparat i rackformat, strömdistribution från Custom Audio Electronics för att undvika strul vid olika ström i olika länder, en DI, Lehle 3@1, för att lätt kunna byta instrument. Sedan har jag en Decimator-pedal, en MXR Smart Gate Pedal och en MXR Bass DI.
– Mitt instrument är Ibanez. Jag har kört med mina signaturbasar i många år och nu får jag se lite vad jag kommer spela på, eller om jag får chansen att göra en ny signaturbas. I Finland senast hade jag med mig två stycken Ibanez Prestige SR 5005, som är samma modell som jag spelade in plattan med. Grymt instrument.
Vad utmärker ditt sound? Sitter det i förstärkaren, i basen eller i pedalbordet?
– Jag tror att förstärkaren ”förstärker” mitt sound. Jag spelar ganska hårt med fingrarna och behöver därför också ha bra, tåliga strängar och en bas som jag trivs med. Men självklart är det som sagt stärkaren som gör att jag får det sound jag är bekväm med. Sättet jag spelar på gör att just EBS Fafner 2 är perfekt för mig. Jag har kört flera andra märken, men sedan över tio år är jag stolt samarbetspartner med EBS. Det gick till så att jag en gång i tiden var så nördig att jag jämförde lite olika stärkare som jag gillar, och EBS är helt enkelt bäst.
Ibanez Prestige SR 5005
Hur många basar har du med dig på turné?
– Jag vill helst ha tre stycken. Två på scenen och en att öva med i omklädningsrummet.
Vad använder du för typ av plektrum och strängar?
– Hittills har jag kört med Dunlop-strängar och -plektrum (vid de tillfällen jag behöver plektrum. I studion, exempelvis).
I vilken/vilka stämningar spelar ni i Cyhra?
– Det är några stycken olika, men precis som jag gjorde med In Flames eller när jag spelar med Paulo Mendonca så kör jag samma stämning på alla låtar. Stämmer ner till C och har en lägre B-sträng droppad. Så det blir A#, C, F, A#, D#. Detta är för att det blir enklare för mig att transponera än att behöva hålla på och byta bas hela tiden.
Har du en verktygslåda med dig under turné, utifall något akut behöver åtgärdas? Om ja, vad innehåller den?
– Nej, det har jag inte. Jag är lycklig att ha med mig min tekniker Magnus när vi spelar och han kan allt. Jag brukar bara ha en tång och lite insexnycklar i caset. Ifall, ifall.
Hur räddar du ett felspel live? Försöker du rädda det där och då, eller börjar du om vid nästa takt?
– Jag spelar aldrig fel... (skratt). Nä'rå. Det beror lite på. Men jag försöker givetvis spela hundra procent. .Jag tycker att någon grej här eller där inte gör någonting, det ger lite nerv. När det väl händer kör jag bara på och glider in på nästa ton.
DISKOGRAFI
In Flames
Colony (1999)
Clayman (2000)
Reroute to Remain (2002)
Soundtrack to Your Escape (2004)
Come Clarity (2006)
A Sense of Purpose (2008)
Sounds of a Playground Fading (2011)
Siren Charms (2014)
Battles (2016)
Cyhra
Letters to Myself (2017)
Vilket är ditt bästa respektive värsta konsertminne som artist?
– Jag har många bra minnen, men en milstolpe är när vi spelade på Ullevi med Iron Maiden. Det var fenomenalt. Jag minns det som att allt gick fel. Ljudet var dåligt, saker funkade inte. Men det spelade ingen roll, för när jag stod där och tittade ut över publiken kunde jag inget annat än att le. Och det blev en underbar spelning. Det kändes precis som det ska göra när man spelar hemma i Göteborg. Det värsta... Hmm. En gång på en svensk festival var det så kallt när vi spelade att jag fick typ halvera tempot, för fingrarna frös. Sextondelarna fick bli åttondelar. Det sög lite (skratt).
Vilken var din första elbas och när köpte du den?
– Min första bas var en Neville, en Fender-kopia som jag köpte när jag var 16 år. Den gick inte att stämma och var inte bra, men den var min och jag älskade den. Sedan köpte jag en Ibanez som jag fortfarande har kvar.
Har du i dag ett instrument som du drömmer om att ha i din ägo, i sådana fall vilket?
– Jag älskar att nörda ner mig på nätet och titta runt vad som finns. Jag skulle vilja ha en grym akustisk Martin-gitarr. Och en Gretsch G6136CST White Falcon.
Gretsch G6136CST White Falcon.
Du har plats för en effektpedal i din rigg, vilken blir det och varför just den?
– Det blir en kombination av mina EBS-pedaler, min Ashdown och något mer.
Vilket är ditt bästa studiominne från inspelningen av Letters to Myself?
– Varje dag var en fröjd. Att jobba med Roberto Laghi är en sådan otroligt härlig upplevelse. Han är grymt kunnig och har dessutom en härlig personlighet. Vi satt och garvade hela tiden. Får du någonsin en möjlighet att arbeta med honom, gör det. Han är bäst!
