TEST: Klein Epic Series Stratocaster Pickup Set
Precis som förr…
Text & foto: Gunnar E Olsson
Det finns otaliga ersättningsmickar till Fender Stratocaster på marknaden, och alla tillverkare påstår att just deras låter mest autentisk. Vi beslöt oss för att prova några från en intressant tillverkare, Klein Pickups.
Få gitarrer har väl fått utså mer i utbytesväg än Fender Stratocaster. Speciellt då det gäller mikrofonerna. Ska det vara mer output, eller kanske mer vintagekaraktär? Idag har vi fokuserat på just vintage. Vem vill väl inte ha ett par riktiga vintage-mickar i sin Stratocaster? Jag ville prova möjligheten, så jag beställde hem ett par olika uppsättningar från Klein Pickups, en liten firma i Denton, Texas.
STRATAMICKAR
Fender själva har ju många olika mickmodeller att välja bland, och det har ju alltid funnits andra alternativ. Min första Strata var en tidig japanvariant. Vid den tiden fanns ersättningsmickar från DiMarzio, och de japanlindade pickupsen fick genast stryka på foten för de mer ”hota” amerikanska ersättarna. Det var framför allt den skrikiga stallmicken man ville ersätta med något fetare. Nu har trenden tack och lov vänt och många gitarrister söker något som låter mer vintage 50- och 60-tal, men även på vintagesidan finns det många pickuptillverkare.
De allra första stratamickarna hade något svagare alnico 3-magneter. När man senare började använda alnico 5, fick man mer output, men ofta även mer diskant. Det var en variant som passade den tiden bra, och än idag talar många gitarrister med värme i rösten om detta vintageideal. Genom åren har man varierat både antalet varv i spolarna, typen av magneter, och huruvida dessa har varit ”staggered”, det vill säga att de sex magnetpolerna haft olika höjd för att kompensera för hur de olika strängarna påverkat magnetfältet. Det har även funnits varianter där man byggt humbuckermickar i singel-coil-format, för att få bukt med det brum som induceras i originalmickarna. Trots detta är det ljudidealet från sent 50- och tidigt 60-tal som råder än idag bland hängivna Stratocaster-ägare.
MÄTVÄRDEN KONTRA VERKLIGHETEN
“Klein använder många av de ursprungliga metoderna som gjorde 50- och 60-talsmickarna så välljudande.”
En stratamick har inte så många delar. En bobin lindas med ett antal varv isolerad koppartråd. Inuti spolen sitter sex stående magneter monterade. Allt är monterat på en bottenplatta av någon sorts isolermaterial och de två ändarna från spolen leds ut till två kopplingspunkter, där något grövre kablar ansluter till gitarren. Sedan täcker man oftast spolarna med en kåpa av plast. That’s it!
Dagens test fokuserar på två riktiga vintagemikrofoner. Båda modellerna har använt traditionella material, antalet varv i spolarnas lindningar är typiska för vintage-eran, och båda har alnico 5-magneter. När det gäller spolarna har man använt formvarisolerad tråd. Formvar är ett ämne (polyvinyl) som man klär koppartråden med för att isolera de olika varven i en vanlig gitarrmick. Med fler varv på gitarrspolen får man ofta mer utsignal (och högre resistans) – samtidigt tappar man en del diskant. Andra aspekter som påverkar ljudet är förstås vilken typ av alnico man använder. Alnico är ju en blandning av aluminium, nickel och kobolt, så där finns ju många variabler. Magneterna kan ju även med tiden tappa något av sin magnetism, och detta kan påverka ljudet åt det mjukare hållet.
Var väldigt försiktig om du nu monterar nya kåpor!
När det gäller mätvärden är det ofta likströmsresistansen som anges, och man kan där kanske få ett hum om vilken karaktär micken har, men det finns många andra parametrar: även magnetstyrkan, induktansen, resonansfrekvens, och flera andra elektriska egenskaper spelar in, men hur mäter man hur tätt, och jämnt, spolen har lindats? Eller hur mycket den doppats i vax för att dämpa mikrofoni och feedbackegenskaper?
Mikrofontillverkarna anger ofta enbart värdet för likströmsresistansen, utryckt i kiloohm (kΩ) – en typisk vintagemick ligger runt 6 kΩ. Ofta används beteckningen DCR (direct current resistance) vilket betyder just likströmsresistans. Ett högt DCR-värde ger ofta hög utsignal, men det är ingen garanti. Och som sagt, resistansen säger egentligen inget om hur micken låter.
KLEIN PICKUPS
Mannen bakom Klein Pickups, Christopher Klein, lindar sina mickar i Denton, Texas, några mil nordväst om Dallas, och man har över 50 olika modeller på programmet. Specialitén är vintage-sound, oavsett om det handlar om humbuckers, tele-, stratamickar eller något annat. Klein använder många av de ursprungliga metoderna som gjorde 50- och 60-talsmickarna så välljudande. Några exempel: ”scatter-winding” innebär att spoltråden inte ligger så tätt och välordnat, som i en modern maskinlindad spole. Klein har också plockat isär och analyserat massor av gamla vintage-mickar för att kunna återskapa både magneter, tråd, och andra detaljer som är viktiga för vintage-soundet. Och alla set man säljer är balanserade för att mickarna ska passa så bra som möjligt tillsammans.
VINTAGE STRATOCASTER PICKUP-REPRODUKTIONER
Klein erbjuder stratamickar från nästan alla årtal mellan 1954 och 1965, plus ytterligare några varianter. Jag har faktiskt aldrig stött på en tillverkare med ett liknande utbud. Här finns allt som kan passa blues, rock, country… you name it. Den som inte hittar något som passar här, kanske ska skaffa sig en annan hobby.
För testen väljer vi ut två årgångar som känns väldigt relevanta. Ett set återskapar soundet från stratamickarna från 1959, och ett siktar mer på årgång 1963. 59:orna valde jag för att jag tror att de passar min ideala vintage-ljudbild. 1963 års modell valdes som ett senare och något varmare alternativ, med något högre resistansvärden än 59:orna. Vill man ha ytterligare lite fetare mellanregister och något kraftigare signal finns till exempel 1962 års modell.
För teständamålet fick jag båda mickuppsättningarna monterade på varsitt plektrumskydd, komplett med pottar, rattar och allt. På så sätt kunde jag lättare byta uppsättning i gitarren, med ett minimum av lödande. Tack för det GMF! Båda seten hade även en stålplatta monterad på stallmickens undersida, kopplad till jord. Den lär ge ett bättre fokuserat mellanregister och 10–15 procent mer signal. Perfekt för att lyfta en vintage-stallmick. Plattan finns som tillbehör för futtiga 129 kronor.
KLEIN 1959 EPIC SRV STRATA SET
1959, det år Stevie Ray Vaughans klassiska Stratocaster byggdes, är ett favoritår för många Fender-diggare. Och här har Klein verkligen gått in för att skapa en mick som ligger så nära originalet som det bara är möjligt. Man köpte in en originalmick från 1959, och plockade ner den i sina beståndsdelar. Magneterna skickades till ett labb för metallurgisk, kemisk analys. Och man beställde sedan alnico 5-magneter med exakt det innehållet från sin leverantör. Man gick sedan lika minutiöst tillväga med mickens övriga beståndsdelar. Man analyserade en mängd olika prover på koppartrådar från 59:or, och beställde sedan en speciell tråd till varje modell. Den Heavy Formvar-tråd som är framtagen för 59:orna används alltså inte för någon annan modell. Snacka om att gå in för en uppgift!
En kul detalj är att man, tvärtemot vad som är vanligt med Strataset, hittar den mick med lägsta resistansen i stallpositionen. Den hetaste micken sitter i mitten, och samtliga mickar har snabbdoppats i vax för att undvika oönskad mikrofoni och återkoppling.
TON OCH KOMPRESSION
Tonen i 1959-mickarna är helt enastående. Jag har nog aldrig hört en Stratamick som jag tyckt bättre om. Jag tror heller aldrig jag hört någon som låter bättre. Basen finns där, fast och stadig, mellanregistret är tydligt utan att sticka ut – värmen finns där i nedre mellanregistret – och diskanten är luftig och skir, utan att micken låter dämpad. Här finns inget av det påträngande mellanregister som man ofta hittar i modernare konstruktioner. Det låter vintage … och underbart.
En anledning till detta – förutom Kleins otroliga målmedvetenhet – är förstås att man undvikit att använda moderna material. Man har gått tillbaka till källan och skapat nya magneter, tråd och dylikt, tillverkade helt efter samma recept som 50-talsoriginalen. På så sätt har man återskapat en mick som ligger så nära en riktig vintagemick från 1959, som det bara är möjligt.
Strata Bridge Baseplate finns som tillbehör.
Och angående magneterna hävdar Klein att moderna alnico 5-magneter är väldigt starka. Kleins egna är betydligt svagare – fast man har dock inte avmagnetiserat dem, för att få dem att låta vintage. De är helt enkelt tillverkade på det viset. Det finns även en viss inbyggd kompression i Kleinmickarna som gör att de låter otroligt snyggt. Alla mickarna låter snyggt var och en för sig, och mellanlägena låter helt enkelt gudomligt. Det finns inget annat sätt att beskriva det. Fasta och tydliga, men med det underbara, en aning ihåliga soundet som vi lärt oss älska från alla utövare av ägglägesutflykter. Mark Knopfler, släng dig i väggen!
Ett 1959-set kostar 2 295 kronor, och det kan jämföras med Fender Original ’57/’62 på 2 869 kronor, eller deras hetare Texas Special som kostar lika mycket. Det är klart att det finns billigare mickar, men då låter de inte så här. Originalmickar från 1959 har förstås en helt annan prislapp. Jag vågar påstå att i den här prisklassen hittar man inget annat som låter lika bra. Klein påstår att detta är ”de mest autentiska och vettigt prissatta vintage ersättningsmickarna för 1959 Stratocaster på marknaden”. Jag är faktiskt böjd att hålla med dem.
KLEIN 1963 EPIC STRATA SET
Allt vi sagt om 1959-mickarna gäller även för 1963:orna. Ett så autentiskt 60-talssound så man nästan blir gråtfärdig av lycka. Man har gått tillväga på samma omsorgsfulla vis med dessa mickar, fast istället utgått från en förlaga från 1963. Magneter med rätt legering, tidstrogen Formvarisolerad koppartråd. Än en gång har man gjort precis allt på rätt sätt. Och då kan det ju bara bli väldigt bra.
“Jag har aldrig stött på någon tillverkare som varit så minutiös som Christopher Klein.”
Basen är här något fylligare och mellanregistret en aning kraftfullare – fast inte i närheten av de moderna överlindade exemplar man ofta stöter på. 63:orna har en ton som man gärna matar in i en overdrive-pedal eller liknande, för ett sagolikt sjung. Fast det går förstås alldeles utmärkt att avnjuta dem med enbart en kabel mellan gitarren och en rörförstärkare. Här har vi ett aningen varmare ljud än 59:orna – fast fortfararande med en underbar vintagekaraktär. Luftig och snygg diskant, något fetare mellanregister, och fast och fyllig bas. Omedelbar lycka, med andra ord!
Jag är fullständigt övertygad om att den som hade en ny Strata år 1963 kunde uppleva exakt den här känslan. Själv satt jag det året med en ljusblå Kent. Det var en riktig skitgitarr, som man inte kunde byta mickar på.
LJUD OCH ANDRA UPPLEVELSER
Det finns många som går in för att återskapa det gamla sättet att bygga mickar, men jag har aldrig stött på någon tillverkare som varit så minutiös som Christopher Klein. Och även om jag hört många vintagemickar som låtit bra, kan jag säga att jag aldrig hört någon som låter bättre än dessa två mickar. Här finns en diskant som är som en sammetssmekning, ett luftigt grundljud, som samtidigt är fast och tydligt, med värme och exakthet på en och samma gång. Det här måste vara de mest autentiska vintagemickarna på marknaden, och om jag måste kora en vinnare av de här två, blir det 1959-versionen.
Det är svårt att i detalj beskriva en ljudupplevelse. Det mynnar till slut bara ut i en känsla: ”Javisst, det är ju så här det ska låta!”
Och vad beträffar andra upplevelser… Vad sägs om total lycka? Jag önskar att alla strataägare fick uppleva detta.
Det bör nämnas att Klein inte i något av sina mickset i Epic serien använder en mittmick med omvänd polaritet och lindning. Jag tror att många uppskattar det.
SAMMANFATTNING
Det finns många vintage-stratamickar idag som låter bra – fast olika. Speciellt gäller detta förstås de tillverkare som jobbar mer hantverksmässigt och handlindar sina mickar. Men om jag tvingades välja ut en vintagemick idag skulle det helt säkert bli någon av dessa Klein-mickar. Just nu lutar det åt 1959 Epic Series. Det sound de åstadkommer liknar den minnesbild jag har från början av 60-talet, när vi stod utanför folkparken och lyssnade på bandet som spelade där inne. Vi brukade tävla om vem som kunde gissa rätt på gitarrer. ”Det här utan tvekan en Stratocaster spelad genom en Fender Showman med Lansing-element. Inget snack om saken!” Jag brukade gissa rätt på den tiden också.
Fast 63:orna låter ju också väldigt bra… Att det ska vara så svårt att bestämma sig!
PLUS
- Båda seten låter gudomligt i mina öron
- Båda seten är väldigt tidstrogna
- Mycket välbyggda
- Extremt prisvärda
MINUS
- Inget
FAKTA
TYP Singel-coil (enkelspoliga) mikrofoner för Stratocaster-gitarrer
MAGNETER ”Staggered” alnico 5 stavmagneter där D- och G-strängens magnetpoler är högre
SPOLTRÅD 42ga Heavy Formvar
LINDNINGSRIKTNING Alla tre mikrofonerna åt samma håll
RESISTANS (DC) 1959: hals 5,9 kΩ, mellan 6,0 kΩ, stall 5,8 kΩ; 1963: halsmick 6,1 kΩ, mellanmick 6,2 kΩ, stallmick 6,0 kΩ
PRIS 1959: 2 295 kronor, 1963: 2 195 kronor, båda seten finns även i Relic-utförande för ytterligare 300 kronor
DISTRIBUTÖR GMF, www.gmf.jetshop.se
ÖVRIGT På www.kleinpickups.com finns en hel del ljudexempel
