TEST: Ableton Live 10
Efterlängtad uppdatering
Ableton Live version 1 såg dagens ljus 2001 och ända fram till version 7 följde versionsnumret sista siffran i det aktuella årtalet. Därefter blev det lite osynk i uppdateringstakten. I februari släpptes Ableton Live 10, nästan fem år efter nian. Med andra ord borde det finnas en hel del nytt. Vi kollar!
Nu ska ni inte uppfatta min ingress som nedlåtande och ironisk. Ableton är faktiskt en av de tillverkare som ofta bjuder på nyheter under ett versionsnummers livscykel som egentligen skulle kunna ha rättfärdiga ett nytt. Dessutom har de ju numera, till skillnad från när de startade, hårdvaran Push att utveckla.
TESTDATORER
Dator 1: Windows 10 64-bit, Intel Core i7 3.40 GHz. 12 GB RAM
Dator 2: MacBook Pro, 2,3 GHz Inte Core i7, 16 GB/RAM, OSX 10.13 High Sierra
LIVE-KONCEPTET
Vi har vid test av tidigare programversioner ingående avhandlat Abletons numera vedertagna (och sedermera kopierade) koncept. Programmet utgörs av två olika huvudvyer: Session View och Arrangement View. I Session-läget jobbar du fritt fram låtidéer i form av vertikalt staplade (oftast) loopade Clips på olika kanaler. På horisontalledet får man då indirekt också tillgång till så kallade Scenes, som triggar olika uppsättningar Clips. Det är alltså idealiskt att häri skapa olika Scenes för låtens uppbyggnad och hålla själva arret tämligen öppet under skapandeprocessen. Därefter spelas uppspelningsordningen, ditt jammande, enkelt in som ett traditionellt linjärt arrangemang som därefter återfinns i Arrangement view för mer konventionellt, linjärt arbete. Du hoppar snabbt mellan de två vyerna genom att använda Tab-tangenten och du kan också utgå från ett upplägg i Arrangement View samtidigt som du på vissa kanaler improviserar i Session View.
INSTALLATION
Berlingänget har inte gjort några ändringar när det gäller själva installationen eller licenshanteringen, tack och lov. Det är alltså inte tal om någon prenumerationsmodell och inga dongles att förfasa sig över. Det är bara att plocka ner installationsfilen från www.ableton.com och efter att denna körts klart aktiverar man snabbt direkt inifrån programmet. Detta tillvägagångssätt förutsätter att datorn har en internetanslutning och, precis som tidigare, kan du via lite trixande auktorisera din maskin via en annan dator.
Installation av officiella Live Packs har nu också blivit ännu enklare. Nu behöver vi inte ens gå in på vårt användarkonto på Abletons hemsida för att se vad vi installerat och inte. Du kan enkelt hålla koll på det i Packs-sektionen i mjukvarans interna filutforskare, både de som du inte installerat men även eventuella uppdateringar till de som du har lagt in i ditt bibliotek. Supersmidigt!
ETT NYTT INSTRUMENT
Som jag och min vapendragare, Gunnar E, konstaterade i vår plugin-avhandling i förra numret råder en viss kärlek för wavetable-syntes blad programvarutillverkare. Steinberg lade till det i HALion i senaste versionen, Bitwig klämde in det i en av de senare uppdateringarna och Arturia har lagt till instrument som erbjuder sådana saker i mjukvarupaketet V Collection.
I Ableton Live/Suite 10 är alltså en sådan synt det enda nya instrumentet i sammanhanget och på sedvanligt Ableton-sätt har de inte gått runt ån efter vatten när de skulle hitta på ett namn: Wavetable heter den, rätt och slätt. Instrumentet följer med, utan extra kostnad, för alla de som unnar sig den fullskaliga Suite-versionen. Det är dock fullt möjligt att köpa till den till de andra versionerna och då kostar den 129 Euro.
Instrumentet erbjuder två wavetable-oscillatorer som, i nuläget, endast laddar medföljande vågformer. Innan ni slår er för pannan vill jag bromsa ert gnäll genom att flika in att den samling som följer med kan hålla oss sysselsatta väldigt lång tid framöver. Här finns allt ifrån instrument och filtersvep till oljud/noise och rena vågformer. Allt prydligt indelat i kategorierna Basics, Collection, Complex, Distortion, Filter, Formant, Harmonics, Instruments, Noise, Retro och Vintage. Förutom de regelrätta wavetable-oscillatorerna erbjuds vi även en enkel sub-oscillator som kan ställas i tre olika oktaver.
Givetvis kan signalen därefter modifieras, förvrängas och förskönas på olika sätt. Varje Oscillator (inte Sub) kan påverkas på tre olika sätt: Classic (pulsbreddsmodulation), FM och Modern (Warp). Riktigt roligt blir det när denna del kopplas till exempelvis en diskret LFO – vips blir det liv i luckan, eller högtalaren.
På envelope-sidan har vi tre olika att använda oss av: Amp, Env 2 och Env 3. Den första är, som namnet antyder, hårdkopplad till Amplitud men den kan ändå användas till annat simultant genom att använda instrumentets modulationsmatris. Just modulation är A och O när det gäller den här formen av syntes, själva grejen är ju att glida runt i ett Wavetable och på så vis få till det karaktäristiska soundet. I Wavetable kan det mesta modulera det mesta, vilket gör att behovet av att kunna importera egna vågformer skjuts lite på framtiden.
Filterdelen är lite av ett smörgåsbord i sig då den erbjuder såväl highpass, lowpass, bandpass och Abletons ruskigt mysiga Morph-filter, som är en slags hybrid av alla de andra paketerat i en och samma modul. Varje filterkaraktär kan dessutom ställas i antingen 12 eller 24 dB/oktav. Med hjälp av sina vänner på Cytomic erbjuder de också olika emuleringar av olika hårvarufilter, en drivefunktion som i praktiken innebär fläsk de-luxe. Vi behöver dessutom inte nöja oss med ett filter utan får en dubbel uppsättning, som sedan vi antingen kopplar i serie, parallellt eller helt individuellt på signalen.
Wavetable kan också blåsas upp för större visning på skärmen, vilket gör det väldigt mycket enklare att editera och skapa. Liknande stöd finns, sedan en tid tillbaka även för den interna effekten EQ Eight. Jag hoppas och tror att Ableton kommer fortsätta uppdatera de gamla pluggarna så de får liknande fullskärmsstöd.
ECHO
Visst är det underbart när saker kallas för vad de är? Genom åren har ju Ableton visat att de både kan och vågar med exempelvis samplern Sampler (och den förenklade Simpler), Amp (som de presenterade tillsammans med blågula Softube) och nu Wavetable. På effektsidan erbjuds bara nya interna pluggar för de som slår till på Suite-paketet. Först ut är eko-effekten Echo, som är något för alla oss som älskar bandekon från svunna tider. Förresten, den är något för alla andra också då den är väldigt vanebildande. Det rör sig alltså om ett modulationsdelay med två av varandra oberoende signaler, som givetvis också kan synkas, till tempo eller frekvens. Själva effektmodulen är indelad i tre olika flikar, som gör det väldigt enkelt att hålla koll på vad som gör vad. Icke desto mindre har man lyckats klämma in bra med reglage. Flik nummer ett fokuserar på just delay-biten, men en föredömlig grafisk återspegling av hur studsandet ”ser ut” i ett tunnelperspektiv. Om man känner sig vilse bland de traditionella reglagen kan man med fördel justera genom att dra i denna grafiska approximering. Här finns också en filterdel som kan klickas fram, varifrån man enkelt skär ut det som ska delayas.
Wave-tablesynten erbjuder helskärmsläge. I bild ser vi också nya effekten Echo.
Här hittar vi också tre olika modes: Stereo, Ping Pong samt Mid/Side, som inverkar på hur varje delay-del panoreras. När den sistnämnda väljs byts vänster/höger-tappningen, helt logiskt, till att kontrollera Mid respektive Side.
Input-delen erbjuder också lite mer än bara en ren gain-funktion. Genom att aktivera D-knappen får vi möjlighet att överstyra inkommande ljud på ett skönt analogdoftande sätt.
I Echo finns också ett enklare, men fullt adekvat, reverb. Detta kopplas antingen pre- eller post-delay alternativt endast på själva feedbacksignalen.
Modulation-fliken erbjuder en LFO som kontrollerar filterfrekvens och delay-tid samt en envelope follower som kan blandas med denna. Här gör man allt ifrån längre svepande händelseförlopp till flangereffekter med en rejäl skopa sci-fi enligt mer retroaktiga förlagor.
I sista fliken Character finns Gate, Ducking, Noise och Wobble. Parametrar som bland annat inverkar på hur den inkommande signalen kontrollerar nivåer på den blöta outputen. Med rätt dos Ducking kommer man undan med långt mer feedback än utan. Noise och Wobble emulerar olika grader av utnötta band.
Mastersektionen i pluggen har en kontroll för stereobredd, output-gain samt en Dry/Wet-balanserare.
DRUM BUS
Trumbusskompressorn Drum Bus, som finns med i både Live och Suite, är gruppanpassad effekt med uppenbart analoga förlagor, lite i samma skola som Glue-kompressorn eftersom den tenderar att limma ihop spretiga trumarrangemang till en sammanhållen enhet. I det första ledet av reglage hittar vi de som hanterar inkommande signal. Signalkedjan inleds med en Trim-funktion som används för att få ordning input-signalen. Därefter skickas ljudet till Comp: en låst kompressor som packar ihop ljudet innan det skickas till en Drive-funktion som kan ställas i tre olika lägen: Soft, Medium eller Hard. Soft är en waveshaping-dist, Medium en limiting-dist och Hard erbjuder clipping med bass-boost. Hela pluggen jobbar internt med en kombination av olika vanligt förekommande processer för trumhantering så det är en hel del som händer ”under huven”.
Mid-High Frequency Shaping är samlingsnamnet på nästa grupp av reglage, som används till att uppnå bättre klarhet och närvaro i soundet. Första vredet, Crunch, justerar en dist som appliceras på frekvensspannet mellan och hög. För att därefter råda bot på alltför påträngande diskant finns ett dämpningsreglage med namnet Damp, ett lågpass-filter. Sedan hittar vi ett vred som hanterar transienter med frekvens över 100 Hz. Även här görs olika saker på samma gång men det enda man behöver hålla reda på själv är att både positiva och negativa värden förstärker attack. Den stora skillnaden är sustain-biten: på plus ökas denna medan minus-sidan minskar.
Sista sektionen i Drum Buss fokuserar på botten med hjälp av två olika komponenter. Den första delen är ett resonantfilter, med reglagen Boom och Freq och därefter en Decay-hantering för den ”boomighet” man adderar. Här finns också en hörlursikon som gör det möjligt att förhandslyssna på just denna extra kryddning.
PEDAL
Pedal är en ny skapelse som följer med i Suite-paketet. Här snackar vi gitarrpedaler av det klassiska snittet. Ni vet sådana där färgglada som vi alla stampat fötterna ur led på i alla våra sunkiga replokaler. Här jobbar vi utifrån tre olika infallsvinklar: Overdrive, Distort eller Fuzz och givetvis finns både Gain och Output-reglage samt en trebands-EQ med Bass, Mid och Treble – precis som det ska vara. En trevlig bonus är Sub, ett low shelf-filter som förstärker frekvenser under 250 Hz. Som keyboardist och samplings-marodör vill jag ta tillfället i akt och understryka att Pedal, precis som fysiska pedaler, också med fördel kan och bör användas på annat än gitarrer!
SURROUND PANNER
Nya Surround Panner är en Max For Live-effekt för multi-kanalsljud utöver vanlig stereomixning, 4–8 kanaler närmare bestämt. Placering sker med hjälp av X/Y-matris med tillhörande Focus- och Center-funktioner som enkelt ställer in hur stor plats den aktuella signalen får ta i rummet. Den interna mixern är dessutom försett med en Share Setup-funktion som gör det enkelt att ställa in alla instanser av effekten i ett och samma projekt, så att de har samma kanaluppsättning. Surround Panner ger Ableton-användare nu alltså surroundstöd trots att själva värdprogrammet egentligen inte jobbar med det överhuvudtaget. Tänk vad man kan ställa till med lite Max-programmering!
CAPTURE SPELAR IN I SMYG
Vi vet alla hur det funkar i praktiken: Så länge som man inte har någon inspelning igång är man rena klaviaturvirtuosen. Tyvärr försvinner all talang så fort någon trycker på Rec – vips har man två tassar som är proppfulla med tummar mitt i händerna. Capture är Abletons nya påfund som helt sonika ”lyssnar” på inkommande midi och spelar in det i en egen buffer. När du känner att du precis spelade någon riktigt vettigt är det bara att klicka på Capture-knappen och vips skapar programmet ett Clip med det. Jag är faktiskt väldigt imponerad hur bra mjukvaran är på att analysera tempo och annat finlir. Det går också att göra overdubs i efterhand på samma sätt.
EDITERA FLERA MIDICLIP PÅ SAMMA GÅNG
Ett stort aber när man arbetar i Live har tidigare varit att det inte varit möjligt att editera fler clip på samma gång. Nu har åtminstone Ableton gjort det möjligt att rodda med flera olika MIDI-Clip på samma gång och detta med en tydlighet som är föredömlig. Liknande redskap finns ju i många andra mjukvaror men här är det väldigt tydligt och i princip omöjligt att börja redigera fel clip. Visst, många erbjuder lösningar som jobbar med färg men i detta fall jobbar man utefter växlar som gör att det endast går att flytta runt event i det MIDI-Clip som för närvarande har fokus. För att hoppa till ett annat är det bara att klicka på ett event som tillhör något av de andra och vips har man växlat om. Det är endast de event som tillhör den part/Clip som har fokus visas i färg: Alla andra är greyed-out, som det heter på utrikiska.
GRUPPER I GRUPPER
”Man kan icke räkna dem alla” är inte bara ett bibliskt begrepp utan också en hänvisning till alla gånger som jag, och många andra, försökt att gruppera gruppspår i Ableton Live. Alltid med samma resultat: det har helt enkelt inte varit möjligt … tills nu. Detta innebär solklara fördelar i många olika sammanhang. Ett exempel är live-set då det nu är väldigt gesvint att låta varje låt i detta ha en egen huvudgrupp.
COLLECTIONS
I takt med att samlingen med plugin-inställningar, Live Devices, favorit-preset med mera växer blir det allt svårare att hålla ordning och hitta dessa när man väl behöver dem. Collections är ett nytt system för att samla favoriter i upp till sju olika färger. Dessa kan givetvis namnges och det finns ingen hejd på vad du kan lägga i var och en. Alla filer som Ableton befattar sig med går att spara. Konceptet är dessutom väl integrerat så det är bara att högerklicka när man springer på ett extra trevligt ljud och därefter välja vilken eller vilka samlingar den ska sparas i.
FILHANTERINGSNYTT
Äntligen kan vi exportera både Flac och mp3 direkt inifrån programmet.
Ableton Live jobbar nu med ett eget backup-system av projektfiler vilket gör produktion tryggare och eliminerar behovet av att spara under nya namn hela tiden. En väldigt trevlig detalj är att undo/redo-historiken i version 10 överlever ett klick på spara.
En annan nyhet är att det nu går att exportera i både Flac och mp3 i 320kbps istället för att behöva slänga in en mixad Aiff/Wav i något annat program direkt efter. En trevlig detalj är att det går att exportera PCM (Wav, Aiff eller Flac) och mp3 på samma gång. Men, mycket vill ha mer. Varför inte göra det möjligt att kasta ut olika PCM-format på en och samma gång, förslagsvis genom att helt enkelt ha en matris där man bockar i det man önskar? Jag ser hellre det än det numera paradigmliknande Soundcloud-tillägget i de flesta DAW-lösningar. I synnerhet när det är den del av mjukvarorna som mer än några andra funktioner tenderar att inte fungera.
ARRANGEMENT FORTFARANDE PÅ EFTERKÄLKEN
Jag är fullt medveten om att Abletons fokus inte är att konkurrera med gamla DAW-jättar men i många avseenden är Arrangement-delen fortfarande rejält på efterkälken, vilket i sig leder till att de flesta väljer att slänga över spåren i något annat program så fort de ska dubbas på exempelvis sång eller annat som kräver lite mer sofistikerade lösningar. Vi är många som nog hade väntat oss fler nyheter i just denna del av programmet.
Ett exempel på en funktion många av oss hade varit glada över är någon form av lanes-hantering, för att göra det mindre knöligt att använda Live för ”traditionell” multitrack-editering. Att samla ihop olika sångtagningar innebär fortfarande att man får labba med flera olika spår. Dock har faktiskt vissa förbättringar implementerats, som exempelvis möjligheten att med Z-tangenten snabbt zooma till markerat område och därefter återgå till ursprungsläget genom att Cmd/Ctrl-klicka på samma bokstav. Automatiseringsvisning har också gjorts smidigare, nu går det enkelt att stänga av och dra igång själva visningen.
En annan väldigt trevlig nyhet är att in- och utgångar nu kan namnges i programmets inställningar. Det är ju onekligen enklare att förstå vad som kommer in på en stereobuss med namnet ”Helballa synten” än ”In 5-6”.
NYTT I LJUDBIBLIOTEKET
Nu håller man enkelt reda på Live Packs direkt i den interna filhanteraren.
På ljudsidan har man inte bara gjort det enklare att hantera Live Packs. De medföljande paketen har också uppdaterats och moderniserats. De har alltså uppdaterats avseende såväl funktion som kvalitet.
PUSHING FORWARD
En hel del nytt märks också om man använder sig av Abletons hårdvara Push och många av nyheterna implementeras faktiskt både till version två och den äldre version ett. Givetvis är den grafiska hanteringen i displayen inge möjlig på den äldre men de flesta andra påfund har de faktiskt lyckats klämma in i båda. Nytt är bland annat nya möjligheter för step-sequencing, där vi både kan spela och editera från samma vy. På Push 2 ger MIDI Note View oändligt mycket bättre koll på vilka events man för närvarande fipplar med. Övergripande märks att mycket av fokus på version 10-projektet har varit just ökad funktionalitet mellan Push (2) och mjukvaran. Även om det var en bra lösning innan innebär versionshöjningen i många avseenden att man på ”köpet” nästan får en ny hårdvaruenhet. Inte minst tack vare allt krut som lagts på att förbättra visuell återkoppling mot interna instrument och effekter. En riktigt kul nyhet är också att Push fungerar även när Live används som Rewire-slav. Detta faktum gör att jag kan dämpa mitt gnäll på Arrangement-delens tillkortakommanden något då jag kan lira Push även om jag har Cubase som Rewire-master och låter sång och annat traditionellt musicerande husera däri. Tyvärr funkar dock inte Max For Live när Ableton slavar.
Bland nyheterna i Max-biblioteket hittar vi små, smidiga percussion-moduler.
Och på tal om just Max For Live. Tidigare har en separat installation av Cycling '74 Max varit nödvändig för de som kör Max For live. Numera är stödet inbakat i Ableton-installationen vilket i sig också medför att själva handhavandet är långt mycket snabbare och stabilare. I samlingen Max-devices finns också annat gott, förutom Surround Panner. Bland annat fler och ännu bättre trumkomponenter, som med fördel klumpas samman i Drum Racks.
VAR DET VÄRT VÄNTAN?
Till en början kände jag att uppdateringen kändes något tunn, mycket efter att Ableton givit en hel del storslagna tillägg under 9:ans livscykel. Det jag grundade detta missnöje på var egentligen antalet nya instrument och effekter. När jag nu använts programmet ett tag inser jag att det ändå rör sig om en fullvärdig uppdatering. Det är en herrans massa småsaker och finesser som det lyckats få till, utan att slå göra avkall på den avskalade inramning som är själva grejen. Som jag nämnt innan är många av de riktigt fina grejorna kopplade till Push. Den blir i många avseenden som en helt ny hårdvarumanick efter uppdateringen. Det utvecklarna väl presenterat är fullträffar i sig men samtidigt blir det mer och mer kritiskt för dem att framöver verkligen ta itu med Arrangement-delen, så att den blir mindre bakvänd när man redigerar sång och instrument som ljud. Att Ableton numera äger Cycling '74 känns i sammanhanget tryggt då det innebär att den integrering som redan förbättras onekligen kommer slipas till ännu mer framöver.
En hel del av nyheterna berör integreringen mellan programmet och hårdvaran Push.
PLUS
Gott om nya funktioner för Push-användare
Collections
Gruppering av grupp-spår
Enklare koll på Packs
Förbättrad panorering i mixern
Bättre region-hantering i Arrange
Push fungerar nu även i ReWire-slaveläge
MINUS
Fortfarande ingen lane-editering i Arrangement
Max For Live fungerar inte i ReWire-slaveläge
FAKTA
TYP DAW för Mac och PC, 64 Bit.
SYSTEMKRAV Win: 64-bit Intel or AMD multi-core-processor. Mac_ Intel Core2 Duo-processor. Intel Core i5-processor eller snabbare rekommenderas, 4 GB RAM (8 rekommenderas.
Mac: OSX 10.11.6 El Capita eller nyare.
PC: Windows 7, 64 Bit.
PRIS Intro 79 Euro, Standard 349 Euro, Suite 599 Euro
DISTRIBUTÖR Futureware, www.futureware.se
